Ludvig Mariboe Benjamin Aubert, född 22 november 1838 i Kristiania (nuvarande Oslo), död där 5 februari 1896, var en norsk rättslärd, son till Ludvig Cæsar Martin Aubert, bror till Andreas Aubert, gift med författarinnan Elise Aubert.

Ludvig Aubert
Född22 november 1838[1]
Christiania
Död5 februari 1896[1] (57 år)
Christiania
BegravdVår Frelsers gravlund
Medborgare iNorge
Utbildad vidUniversitetet i Oslo
SysselsättningProfessor, politiker, jurist
Befattning
Norges justitieminister
Regeringen Schweigaard (1884–1884)
ArbetsgivareUniversitetet i Oslo
MakaElise Aubert
(g. 1864–)[2]
BarnBille Aubert (f. 1868)
Sofie Aubert Lindbæk (f. 1875)
FöräldrarLudvig Cæsar Martin Aubert
SläktingarAndreas Aubert (syskon)
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Uppsala universitet (1877)[3]
Redigera Wikidata

Aubert blev lektor i rättskunskap i Kristiania 1864 och professor 1866. Aubert var ursprungligen rättshistoriker och skrev bland annat De norske retskilder og deres anvendelse (1877). Senare blev han medlem av den norska växellagskommittén och utgav Den nordiske vexelret (1880-82), som under över femtio år var huvudarbetet i detta ämne, och Den norske obligationsrets speciele del (andra upplagan 1901-05). Några månader våren 1884 tillhörde Aubert regeringen Schweigaard som justitieminister.

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] Tallak Lindstøl, Stortinget og statsraadet: 1814-1914. B. 1 D. 2 : Biografier L-Ø : samt tillæg, 1914, s. 977, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Juridiska fakultetens hedersdoktorer, Uppsala universitet, läs online, läst: 28 augusti 2017.[källa från Wikidata]

Externa länkar redigera