Ludvig Broomé
Ludvig Broomé, född 2 maj 1838 i Västra Sallerups socken, Malmöhus län, död 21 januari 1920, var en svensk ingenjör. Han var son till Gustaf Broomé och halvbror till Gustaf Broomé.
Broomé blev student i Lund 1856, genomgick efter föregående praktik vid Södra stambanan 1859-61 Högre artilleriläroverket på Marieberg samt utnämndes 1864 till löjtnant, 1877 till kapten och 1896 till major vid Väg- och vattenbyggnadskåren. Åren 1864-74 var han distriktsadjutant i östra väg- och vattenbyggnadsdistriktet samt tjänstgjorde därefter vid åtskilliga tillfällen, bl.a. som t.f. byråchef, i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. En lika omfattande som betydelsefull verksamhet bedrev han som förslagsställare för farleder, vattenregleringar och vattenverksanläggningar i olika delar av landet. Särskilt kan nämnas det 1901-03 med statsbidrag utarbetade förslaget till reglering av Mälarens vattenstånd och upprensning av dess farleder.
Åren 1884-85 var Broomé ledamot av kommittén för uppgörande av förslag till lag om stadsplaners genomförande och förordnades 1900 till Sveriges ombud vid den i Paris hållna kongressen för inre sjöfart. Han var 1874-78 verkställande direktör i AB Stockholms byggnadsförening och 1876-80 i Stockholms Nya Spårvägs AB samt 1879-90 disponent vid Motala Mekaniska Verkstad.
Källor redigera
- Broomé i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
Vidare läsning redigera
- Fröman, K. A.: Ludvig Broomé i Svenskt biografiskt lexikon (1926)