Louis Palander

svensk sjöofficer, kapten Vegaexpeditionen och Sveriges försvarsminister

Adolf Arnold Louis Palander af Vega, född 2 oktober 1842 i Karlskrona, död 7 augusti 1920 i Djursholm i Danderyds församling, var en svensk sjöofficer; adlad 9 april 1880, amiral 1900. Han har främst kommit att bli känd för eftervärlden som kapten på Adolf Erik Nordenskiölds Vegaexpedition.

Louis Palander
Född2 oktober 1842
Karlskrona, Sverige
Död7 augusti 1920 (77 år)
Djursholm, Sverige
BegravdDjursholms begravningsplats[1]
NationalitetSvensk
Medborgare iSverige[2]
Utbildad vidMilitärhögskolan Karlberg
SysselsättningSjöofficer
Sjöminister 1901-1905
Utforskare av Arktis
Befattning
Fartygschef, Vega (1877–1879)
Befälhavare, Marinförvaltningen (1899–1901)
Sveriges sjöförsvarsminister
Regeringen von Otter, Regeringen Boström II och Regeringen Ramstedt (1901–1905)
MakaAnna Katarina Grischotti
FöräldrarAxel Fredrik Palander
Utmärkelser
Se: utmärkelser
Redigera Wikidata

Louis Palander var son till kommendörkapten Axel Fredrik Palander(de) (1802–1857), som var chef för flottans varv i Karlskrona från 1855. Hans mor var Emelie Jacquette Constance du Rées (1814–1857).

Tidig marin karriär redigera

Louis Palander kom att redan vid 14 års ålder bli kadett i svenska flottan. 1864 utexaminerades han som underlöjtnant från Kungliga krigsakademien på Karlberg och deltog efter det i expeditioner till Medelhavet, Sierra Leone och Liberia ombord på korvetten Gefle samt på en resa till USA. Efter flera uppdrag till sjöss kom Louis Palander att deltaga i Adolf Erik Nordenskiölds expedition till Spetsbergen 1868 ombord på ångaren Sofia. Befälhavare på fartyget var friherre Fredrik Wilhelm von Otter. Samma år gifte sig Palander med konditordottern Anna Katarina Grischotti (1847–1923).

Efter detta tjänstgjorde Palander på ångfregatten Vanadis under dess långresa till Medelhavet 1869–1870. Han blev efter detta befordrad till löjtnant och var befälhavare på postångaren Polhem, först under vintern 1870–1871 mellan Gotland och det svenska fastlandet och sedan 1871–1872 för att säkerställa postgången över Öresund i de svåra vinterförhållandena. Han var även befälhavare på ångaren Polhem under den av Nordenskiöld ledda Spetsbergenexpeditionen 1872-1873. Under denna resa uppvisade han ett exceptionellt mod och kunnande och bidrog omfattande till det vetenskapliga arbetet. Palander deltog även, tillsammans med nio andra män, i Nordenskiölds misslyckade försök att nå Nordpolen från baslägret vid Mosselbay under maj till juni 1873. Efter återkomsten till Sverige begärde Palander avsked från flottan och tog anställning som befälhavare på ett lastfartyg på en rutt till England och senare som kapten vid en ångbåtslinje baserad i Göteborg.

Vegaexpeditionen redigera

Huvudartikel: Vegaexpeditionen

År 1877 återvände Palander till den svenska flottan och erbjöd sig bli kapten på den planerade expeditionen att segla genom nordostpassagen. För detta ändamål lät Palander införskaffa valfångstfartyget Vega samt valde ut manskap och befäl. Skeppet avseglade från Karlshamn den 22 juni 1878 och ankom till Tromsø i Norge den 17 juni där Nordenskiöld steg ombord. Expeditionen genomfördes 1878 till 1879 och kom att bli en fullständig succé. Kort före resans slutet befordrades Palander till kapten. Vid återkomsten till Sverige blev han dessutom adlad av den svenske kungen Oscar II till Palander af Vega och blev av riksdagen belönad med en årlig pension på 4000 kr. Palander, som var en kunnig amatörfotograf, hade med sig cirka 60 glasplåtar hem med motiv från expeditionens resa och möten.

Senare marin och politisk karriär redigera

 
Gravvård på Djursholms begravningsplats.

Under åren 1881 - 1883 fungerade Palander som adjutant åt varvschefen friherre Fredrik von Otter i Karlskrona. 1889 utnämndes Palander till kommendörkapten och efter att han 1896 blivit befordrad till kommendör tjänstgjorde han som flaggkapten i högste befälhavarens stab 1896 – 1897 med placering på pansarbåtarna Göta och Oden. 1899 blev Palander chef för Marinförvaltningen och blev 21 september 1900 befordrad till konteramiral. Den 31 maj 1901 tillträdde Palander posten som sjöförsvarsminister i regeringen von Otter, efter att företrädaren Gerhard Dyrssen avgått, och befordrades 27 november 1903 till viceamiral. Han avgick, tillsammans med resten av regeringen, den 2 augusti 1905 som en konsekvens av den politiska krisen efter den svensknorska unionsupplösningen och återupptog då sin karriär inom den svenska marinen[3]. Han var stationsbefälhavare vid flottans station i Stockholm 1905–1910. Han blev amiral i flottan 8 oktober 1910.

Palander följde ända till sin död med intresse den arktiska forskningen och inför planeringen av expeditioner blev han i regel rådfrågad. Han ligger begraven på Djursholms begravningsplats, nedanför kapellet.[4]

Utmärkelser redigera

Svenska utmärkelser redigera

Utländska utmärkelser redigera

Louis Palanders af Vega fond redigera

År 1920 stiftades Louis Palander af Vegas fond i Stockholm. Den delar ut stipendier för främjande och uppmuntrande av geografisk forskning.

Källor redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Noter redigera

  1. ^ Louis Palander, FinnGraven.se, läs online, läst: 16 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Libris, 22 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  3. ^ Almanack för alla.. Stockholm: Norstedt. 1912. sid. 59. Libris 423201 
  4. ^ Åstrand, Göran; Aunver, Kristjan (1999). Här vilar berömda svenskar: uppslagsbok och guide. Bromma: Ordalaget. sid. 101. Libris 7777883. ISBN 91-89086-02-3 
  5. ^ London Gazette 4 februari 1908

Externa länkar redigera

Vidare läsning redigera

Företrädare:
Gerhard Dyrssen
Sveriges sjöminister
1901–1905
Efterträdare:
Arvid Lindman