Lottie Ejebrant

svensk skådespelare

Lottie Ejebrant, egentligen Gunhild Ejebrant, född 17 maj 1944 i Högalids församling i Stockholm, är en svensk skådespelare.[1]

Lottie Ejebrant
FöddGunhild Ejebrant
17 maj 1944 (76 år)
Högalids församling i Stockholm
Andra namnLottie Ejebrant Edander
MakeGunnar Edander
IMDb SFDb

BiografiRedigera

De första årenRedigera

Lottie Ejebrant växte upp på Södermalm i Stockholm med en mor som var konstnär. Hennes teaterintresse väcktes i skolan där hon gärna framträdde inför skolkamraterna på skolans roliga timme. Hon uppmuntrades av mamma att söka sig till teatern så efter att ha avlagt realexamen 1960 började hon samma år på Calle Flygares Teaterskola.

Efter avslutad teaterskola engagerades hon 1962 vid Riksteatern där hennes första uppgift var rollen som Olympia i Mimi Pollaks uppsättning av komedin Vår hemliga dröm, skriven av den franske dramatikern Robert Boissy. Föreställningen hade turnépremiär i mitten av oktober på Kalmar teater med Gösta Cederlund och Dagmar Olsson i ett par av de stora roller. Ejebrant stannade på Riksteatern i två år och gjorde bland annat Irene i Aristofanes antika komedi Lysistrate med Gun Jönsson i titelrollen vilken följdes av Sandro Malmquists uppsättning av Brechts Tolvskillingsoperan där hon spelade Lucy medan Jenny kuriöst nog gjordes av Kim Anderzon.

Hon gjorde 1962 sin första filmroll som raggarbruden Nibban i Gunnar Hellströms Chans med manus av Birgitta Stenberg. Filmen som gjordes innan hon började anställningen på Riksteatern blev hennes professionella debut och i rollistan hette fortfarande Gunhild Ejebrant. Fyra år senare gör hon sin första betydande filmroll som Göta i Stig Ossian Ericsons Adamsson i Sverige.

Gäst på Dramaten och bildandet av Teater Narren och FickteaternRedigera

När Frank Sundström på våren 1965 regisserade urpremiären på Peter Weiss pjäs Mordet på MaratDramatens så behövdes det mycket folk på scenen. Men då hade teatern och elevskolan just kommit överens om att inga elever skulle vara med i teaterns uppsättningar, så flera av husets anställda fick agera statister och göra småroller, Men de plockade också in folk utifrån så Ejebrant pjäsengagerades och gjorde rollen som Patient tillsammans med danspedagogerna Mercedes Björlin och Donya Feuer och andra.

Ejebrant återkom till Dramaten även hösten därpå i Luigi Pirandellos komedi I afton improviserar vi, där hon återigen var med i en uppsättning som regisserades av Mimi Pollak. På scenen fanns Margaretha Krook, Kristina Adolphson och Jan-Olof Strandberg med flera.

Hon tillhörde samtidigt Stockholms studentteater och medverkade i Sandro Key-Åbergs pjäs Bildade människor som hösten 1965 spelades på Arenateatern utanför nöjesfältet Gröna Lund. Tillsammans med regissören Hans Hellberg och skådespelarna Bibi Nordin och Leif Sundberg bildade hon då den fria gruppen Teater Narren som i och med det övertog Arenateatern.

1967 lämnade hon och Leif Sundberg Narren och bildade Fickteatern, tillsammans med musikern och blivande maken Gunnar Edander och regissören Susanne Osten. Med denna fria teatergrupp kom hon att medverka i flera samhällskritiska pjäser som Samhälle till salu, Ett spel om plugget (1969) och Motborgarna - ett äventyr (1970).[1]

Hösten 1974 gjorde hon den kvinnliga huvudrollen Katarina i Shakespeares Så tuktas en argbigga på turné med Riksteatern med Tor Isedal som Petrucchio.

Stockholms stadsteater och Unga KlaraRedigera

Ejebrant kom till Stockholms Stadsteater 1974[2] där hennes första uppgift var i P. C. Jersilds om uteliggaren Stumpen och hon gjorde året därpå Winnie i Steve Goochs pjäs Kvinnotransport som Jonas Cornell satte upp med förutom Ejebrant även Sonja Hejdeman, Lis Nilheim och Gunvor Pontén i några av de viktigaste rollerna.

Samma höst bildade Susanne Osten den självständiga verksamheten Unga Klara som inom stadsteaterns organisation gjorde egna föreställningar. Ejebrant anslöt till den första ensemblen. I Osten och Per Lysanders pjäs Sessorna på Haga som spelades våren 1976 så gjorde hon Prinsessan Desirée.

Hösten 1980 gjorde hon Simonne när hon för andra gången medverkade i Weiss pjäs Mordet på Marat. Leif Sundberg spelade Sade, Gösta Ekman gjorde Marat och Inga Sarri Charlotte Corday.

Utöver teatern har hon även varit verksam som skådespelare på film och i TV. Hon medverkade i en mindre roll i Lasse Åbergs film Repmånad (1979) men blev känd för hela svenska folket som den sympatiska parkeringsvakten Majsan i Åbergs film Sällskapsresan (1980).[1] Samma år var hon med i Hans Alfredsons uppsättning av Feydeau-farsen Räkan från Maxim.

Ejebrant återkom till Dramaten 2006 i Erland Josephsons pjäs Blomsterplockarna med Jan-Olof Strandberg, Kristina Adolphson, Nils Eklund, Ingvar Kjellson och Inga Landgré. Föreställningen gavs både på Lilla scenen och på Strindbergs Intima Teater.

ÖvrigtRedigera

Hon tilldelades Guldmasken 1998 för sin roll i Spanska FluganIntiman.[2] Hon har varit gift med kompositören Gunnar Edander.[1]

FilmografiRedigera

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1963 Lucy Tolvskillingsoperan

Bertolt Brecht

Sandro Malmquist Riksteatern
1966 Operapar I afton improviserar vi
Luigi Pirandello
Mimi Pollak Dramaten
1974 Katarina Så tuktas en argbigga
William Shakespeare
Lennart Kollberg Riksteatern[3]
1982 Vjazopuricha, sto Historien om en häst
Leo Tolstoj
Lars Edström Stockholms stadsteater
1991 Golde Spelman på taket
Jerry Bock, Sheldon Harnick och Joseph Stein
Pierre Fränckel Riksteatern[4]
1997 Anna-Greta, hembiträde Spanska flugan
Franz Arnold och Ernst Bach
Thomas Ryberger Intiman
2012 Marianne I sista minuten
Carin Mannheimer
Sissela Kyle Stockholms stadsteater
Ondine Peter Pan och Wendy
J.M. Barrie i ny version av Anders Duus
Pia Johansson Stockholms stadsteater

KällorRedigera

  1. ^ [a b c d] ”Lottie Ejebrant”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=67457&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dejebrant%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 5 mars 2013. 
  2. ^ [a b] ”Lottie Ejebrant”. Stockholms Stadsteater. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305052520/http://www.stadsteatern.stockholm.se/medverkande/medverkande.asp?id=1423. Läst 5 mars 2013. 
  3. ^ Bengt Jahnsson (4 april 1974). ”Riksteaterns 'Argbigga': Nyanserna saknas”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-04-04/93/24. Läst 18 mars 2018. 
  4. ^ Marcus Boldemann (26 februari 1990). ”Spelmän når inte höjden”. Dagens Nyheter: s. 21. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-02-26/55/21. Läst 14 april 2018. 

Externa länkarRedigera