Låssa socken i Uppland ingick i Bro härad, ingår sedan 1971 i Upplands-Bro kommun i Stockholms län och motsvarar från 2016 Låssa distrikt.
| Låssa socken Socken | |
 | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Uppland |
| Härad | Bro härad |
| Kommun | Upplands-Bro kommun |
| Bildad | medeltiden |
| Area | 27 kvadratkilometer |
| Upphov till | Bro och Låssa landskommun Låssa församling |
| Motsvarar | Låssa distrikt |
| Tingslag | Trögds tingslag (–) Uppsala läns södra domsagas tingslag (–) Bro tingslag (–) |
| Karta | |
  Låssa sockens läge i Stockholms län. | |
| Koordinater | 59°30′33″N 17°33′55″Ö / 59.50916667°N 17.56527778°Ö |
| Koder, länkar | |
| Sockenkod | 0048 |
| Namn (ISOF) | lista |
| Kulturnav | länk |
| Hembygds- portalen | Låssa distrikt |
| Redigera Wikidata | |
Socknens areal är 27,34 kvadratkilometer allt land.[1] År 2000 fanns här 340 invånare.[2] Godset Säbyholm samt sockenkyrkan Låssa kyrka ligger i socknen.
Administrativ historik redigera
Låssa socken omtalas första gången i skriftliga handlingar 1299 ('de parochia Lasza'). Nuvarande kyrkans äldsta delar härstammar från omkring 1200..[3]
Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Låssa församling. För de borgerliga frågorna bildades en landskommun tillsammans med Bro socken, Bro och Låssa landskommun. Den gemensamma landskommunen uppgick 1952 i Upplands-Bro landskommun som 1971 ombildades till Upplands-Bro kommun, då också området övergick från Uppsala län till Stockholms län.[2] Församlingen uppgick 2006 i Bro församling.[4]
1 januari 2016 inrättades distriktet Låssa, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000.
Socknen har tillhört län, fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Bro härad. De indelta soldaterna tillhörde Upplands regemente, Sigtuna kompani.[5]
Geografi och större gårdar redigera
Låssa socken ligger norr om Mälaren med Norra Björkfjärden i söder och sydväst och Kalmarviken i väster. Socknen omfattar en halvö och några öar i Mälaren som Dävensö och Lagnö med Ådö-Lagnö naturreservat. Socknen består av slättbygd i sin centrala del och kuperad skogsbygd i nordväst.[6][1][7] Inom Låssa socken märks de båda säterierna Ådö och Säbyholm.
Fornlämningar redigera
Från bronsåldern finns spridda gravrösen. Från järnåldern finns 19 gravfält och en fornborg. Här finns fornminnesområdet Rösaring.[6][8][9][7]
Namnet redigera
Namnet skrevs 1299 Lasza har oklar otolkning.[10] Namnet skrevs före 1941 Lossa socken.
Se även redigera
Referenser redigera
- ^ [a b] Svensk Uppslagsbok andra upplagan 1947–1955: Bro_och_Låssa socken
- ^ [a b] Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris 9337075. ISBN 91-7345-139-8
- ^ Det medeltida Sverige 1:7
- ^ ”Församlingar”. Statistiska centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/regional-statistik-och-kartor/regionala-indelningar/forsamlingar/. Läst 30 december 2022.
- ^ Administrativ historik för Låssa socken (Klicka på församlingsposten). Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
- ^ [a b] Sjögren, Otto (1929). Sverige geografisk beskrivning del 1 Stockholms stad, Stockholms, Uppsala och Södermanlands län. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9938
- ^ [a b] Nationalencyklopedin
- ^ Fornlämningar, Statens historiska museum: Låssa socken
- ^ Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet: Låssa socken Fornminnen i socknen erhålls på kartan genom att skriva in sockennamn (utan "socken") i "Ange geografiskt område"
- ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X. https://isof.diva-portal.org/smash/get/diva2:1175717/FULLTEXT02.pdf
Vidare läsning redigera
- Sveriges bebyggelse: statistisk-topografisk beskrivning över Sveriges städer och landsbygd. Landsbygden. Uppsala län, del 5 Hermes 1947 libris
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Låssa socken.- Arkiv relaterade till Låssa socken. Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
- Föremål från Låssa socken. Källa: Digitalt Museum, Nordiska museet m.fl.
