Lockheed Constellation

fyrmotorigt passagerarflygplan med kolvmotorer
(Omdirigerad från Lockheed L-049 Constellation)

Lockheed Constellation, även känt som ”Connie”, var ett fyrmotorigt propellerdrivet passagerarflygplan, som byggdes av Lockheed Corporation mellan åren 1943 och 1958 i Burbank, Kalifornien.

Lockheed Constellation
C-69, militärversionen av Constellation
Beskrivning
TypPassagerarflygplan
Besättning5
Första flygning9 januari 1943
I aktiv tjänst1943 – 1990
UrsprungUSA USA
TillverkareLockheed Corporation
Antal tillverkade856
Data
Längd35,42 meter
Spännvidd38,47 meter
Höjd7,54 meter
Vingyta153,7 m²
Tomvikt36 150 kg
Max. startvikt62 370 kg
Motor(er)4 × Wright R-3350 Duplex-Cyclone
Prestanda
Max. hastighet607 km/h
Räckvidd med
max. bränsle
8 700 km
Max. flyghöjd7 620 meter
Stigförmåga8,23 m/s
Motoreffekt/vikt:0,155
Vingbelastning428 kg/m²
Lastförmåga
Kapacitet62–95 passagerare
Ritning

Sammanlagt tillverkades 856 plan i fyra olika utföranden, samtliga lätt igenkännbara med tre stjärtfenor och en elegant, delfinliknande kropp. Constellation användes av flera större flygbolag men användes också av det amerikanska flygvapnet. Det användes i luftbron till Berlin och även som presidentplan av Dwight D. Eisenhower.

Flygbolag som flugit Lockheed Constellation

redigera

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norskspråkiga Wikipedia.


Externa länkar

redigera