Wikipedia

Lista över svensk- och tvåspråkiga kommuner i Finland

Wikimedia-listartikel

Nedanstående förteckning redovisar de kommuner i Finland som helt eller delvis är svenskspråkiga. Språktillhörigheten gäller till och med 31 december 2032 i enlighet med Finlands språklag.[1]

Karta över Finlands kommuners språkliga status (2016–32).
  Enspråkigt finska
  Tvåspråkiga, finska majoritetsspråk, svenska minoritetspråk
  Tvåspråkiga, svenska majoritetsspråk, finska minoritetspråk
  Enspråkigt svenska
  Tvåspråkiga, finska majoritetsspråk, samiska minoritetspråk

Sammanfattning redigera

I 15,9 procent av kommunerna i Finland har invånarna svenska som modersmål i en sådan omfattning att de räknas som enspråkigt svenska eller tvåspråkiga med svenska som minoritets- eller majoritetsspråk. Finland har 16 enspråkigt svenska kommuner, som utgör det enspråkigt svenska Åland. Det finns 15 tvåspråkiga kommuner med svenska som majoritetsspråk och 18 tvåspråkiga kommuner med finska som majoritetsspråk och svenska som minoritetsspråk. De övriga 260 kommunerna i Finland (2023) är enspråkigt finska eller har finska samt ett eller flera samiska språk som officiella språk.[2]

Det finns sedan 2016 inga enspråkigt svenska kommuner utanför Åland. Fram till och med 2014 fanns det tre: Larsmo, Korsnäs och Närpes. Larsmo och Korsnäs blev tvåspråkiga vid början av år 2015 och Närpes blev det den 1 januari 2016: alla tre efter att statsrådet förordnat så på kommunernas begäran.[2][3][4]

Enspråkigt svenskspråkiga kommuner på Åland redigera

Svenskt namn Finskt namn Andel (%)
1990 		% 2000 % 2010 % 2020
Brändö Brändö 94,3 92,6 83,0 71,7
Eckerö Eckerö 95,7 96,1 89,8 87,7
Finström Finström 96,0 96,0 92,9 89,9
Föglö Föglö 95,5 95,5 88,3 83,3
Geta Geta 94,6 91,6 91,4 84,9
Hammarland Hammarland 96,5 96,8 93,9 88,7
Jomala Jomala 94,6 94,7 91,7 88,0
Kumlinge Kumlinge 95,1 94,1 87,6 86,0
Kökar Kökar 97,0 95,3 90,7 86,7
Lemland Lemland 95,2 95,1 93,6 92,1
Lumparland Lumparland 95,7 94,2 91,4 84,9
Mariehamn Maarianhamina 92,9 91,7 86,9 82,9
Saltvik Saltvik 96,3 96,1 93,3 91,9
Sottunga Sottunga 94,7 91,5 87,4 96,0
Sund Sund 96,2 94,8 93,2 88,3
Vårdö Vårdö 96,4 95,6 88,9 84,8

Uppgifterna avser befolkning efter modersmål enligt kommunindelningen den 1 januari 2023.

Källa till tabellen: Statistikcentralen.[5]

Tvåspråkiga kommuner med svensk majoritet och finsk minoritet redigera

Svenskt namn Finskt namn Landskap 2022 Andel (%)
1990 		% 2000 % 2010 % 2020 % svenska
2022 		% finska
2022
Ingå Inkoo Nyland 67,3 63,9 55,9 54,4 51,9 43,2
Jakobstad Pietarsaari Österbotten 55,6 55,3 56,4 56,0 55,3 32,4
Kimitoön Kemiönsaari Egentliga Finland 74,9 73,1 70,9 67,5 67,1 29,7
Korsholm Mustasaari Österbotten 74,6 73,2 69,6 68,7 68,6 28,4
Korsnäs Korsnäs Österbotten 97,6 96,7 88,7 85,3 84,3 3,8
Kristinestad Kristiinankaupunki Österbotten 58,1 57,6 56,1 54,4 53,7 41,3
Kronoby Kruunupyy Österbotten 87,8 85,9 82,6 77,0 76,5 19,2
Larsmo Luoto Österbotten 92,9 92,4 92,0 91,6 92,1 5,3
Malax Maalahti Österbotten 90,1 89,2 87,3 85,3 85,3 9,6
Nykarleby Uusikaarlepyy Österbotten 91,3 90,8 88,6 85,6 84,8 6,5
Närpes Närpiö Österbotten 93,5 92,3 87,3 77,5 75,3 5,2
Pargas Parainen Egentliga Finland 62,7 59,7 57,3 55,1 54,6 41,5
Pedersöre Pedersören kunta Österbotten 90,6 91,2 89,8 88,5 88,6 8,3
Raseborg Raasepori Nyland 69,5 68,2 65,6 64,3 64,0 30,7
Vörå Vöyri Österbotten 87,2 86,6 83,0 82,1 81,5 12,3

Uppgifterna avser befolkning efter modersmål enligt kommunindelningen den 1 januari 2023.

Källa till tabellen: Statistikcentralen.[5]

Tvåspråkiga kommuner med finsk majoritet och svensk minoritet redigera

Svenskt namn Finskt namn Landskap 2023 % 1990 % 2000 % 2010 % 2020 % svenska
2022 		% finska
2022
Borgå Porvoo Nyland 37,7 34,2 31,1 28,8 28,2 63,9
Esbo Espoo Nyland 10,8 9,3 8,2 6,8 6,6 71,5
Grankulla Kauniainen Nyland 43,2 39,1 37,6 31,6 30,7 59,4
Hangö Hanko Nyland 47,4 45,3 43,2 42,9 42,8 52,6
Helsingfors Helsinki Nyland 7,7 6,5 6,0 5,6 5,5 76,1
Karleby Kokkola Mellersta Österbotten 16,3 15,1 13,7 12,5 12,2 83,6
Kaskö Kaskinen Österbotten 27,7 30,3 27,5 27,9 26,9 59,3
Kyrkslätt Kirkkonummi Nyland 23,9 20,7 18,0 16,0 15,3 73,9
Lappträsk Lapinjärvi Nyland 35,8 35,2 32,7 29,8 29,8 63,3
Lojo Lohja Nyland 4,2 3,7 3,6 3,5 3,5 90,9
Lovisa Loviisa Nyland 46,8 45,5 42,5 40,0 39,4 55,6
Mörskom Myrskylä Nyland 13,0 11,7 10,2 9,3 9,0 87,2
Pyttis Pyhtää Kymmenedalen 12,4 11,2 8,8 7,1 6,8 88,4
Sibbo Sipoo Nyland 50,2 42,6 37,4 30,0 28,8 64,8
Sjundeå Siuntio Nyland 44,4 38,5 30,4 27,6 26,4 66,0
Vanda Vantaa Nyland 4,1 3,4 2,9 2,4 2,2 72,9
Vasa Vaasa Österbotten 25,0 23,6 22,9 23,4 23,4 66,2
Åbo Turku Egentliga Finland 5,1 5,2 5,3 5,5 5,5 80,7

Uppgifterna avser befolkning efter modersmål enligt kommunindelningen den 1 januari 2023.

Källa till tabellen: Statistikcentralen.[5]

Före detta enspråkigt svenskspråkiga och tvåspråkiga kommuner redigera

Efter namnet nämns språkförhållanden vid upphörningstiden.

  • Bergö (uppgick i Malax 1973): enspråkig svensk
  • Björköby (uppgick i Korsholm 1973): enspråkig svensk
  • Borgå landskommun (slog samman med Borgå stad att bilda en ny Borgå stad 1997): tvåspråkig med finsk majoritet
  • Bromarv (uppgick i Tenala 1977): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Brändö (uppgick i Helsingfors 1946): tvåspråkig, majoritetsspråken okänd
  • Degerby (uppgick i Ingå 1946): enspråkig svensk
  • Dragsfjärd (uppgick i Kimitoön 2009): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Ekenäs (uppgick i Raseborg 2009): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Ekenäs landskommun (uppgick i Ekenäs 1977): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Esse (uppgick i Pedersöre 1977): enspråkig svensk
  • Finby (uppgick i enspråkig finsk Salo 2009): tvåspråkig med finsk majoritet
  • Haga köping (uppgick i Helsingfors 1946): tvåspråkig med finsk majoritet
  • Hitis (uppgick i Dragsfjärd 1969): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Hoplax (uppgick i Helsingfors 1946): tvåspråkig med finsk majoritet
  • Houtskär (uppgick i Väståboland, numera Pargas 2009): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Iniö (uppgick i Väståboland, numera Pargas 2009): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Jeppo (uppgick i Nykarleby 1975): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Karleby kommun (uppgick i Gamlakarleby som tog namnet Karleby 1977): tvåspråkig med finsk majoritet
  • Karis (uppgick i Raseborg 2009): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Karis landskommun (uppgick i Karis 1969): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Kimito (uppgick i Kimitoön 2009): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Korpo (uppgick i Väståboland, numera Pargas 2009): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Kvevlax (uppgick i Korsholm 1973): enspråkig svensk
  • Lappfjärd (uppgick i Kristinestad 1973): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Liljendal (uppgick i Lovisa med finsk majoritet 2010): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Lojo kommun (slog samman med enspråkig finsk Lojo stad att bilda en ny, tvåspråkig Lojo stad 1997): tvåspråkig med finsk majoritet
  • Maxmo (uppgick i Vörå-Maxmo, numera Vörå 2007): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Munsala (uppgick i Nykarleby 1975): enspråkig svensk
  • Nagu (uppgick i Väståboland, numera Pargas 2009): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Nedervetil (uppgick i Kronoby 1969): enspråkig svensk
  • Nykarleby landskommun (uppgick i Nykarleby 1975): enspråkig svensk
  • Oravais (uppgick i Vörå 2011): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Pargas landskommun (uppgick i Pargas 1967): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Pernå (uppgick i Lovisa med finsk majoritet 2010): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Petalax (uppgick i Malax 1973): enspråkig svensk
  • Pojo (uppgick i Raseborg med svensk majoritet 2009): tvåspråkig med finsk majoritet
  • Purmo (uppgick i Pedersöre 1977): enspråkig svensk
  • Pörtom (uppgick i Närpes 1973): enspråkig svensk
  • Replot (uppgick i Korsholm 1973): enspråkig svensk
  • Sideby (uppgick i Kristinestad 1973): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Snappertuna (uppgick i Ekenäs 1977): enspråkig svensk
  • Solf (uppgick delvis i Korsholm och Vasa 1973): enspråkig svensk
  • Strömfors (uppgick i Lovisa 2010): tvåspråkig med finsk majoritet
  • Tenala (uppgick i Ekenäs 1993): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Terjärv (uppgick i Kronoby 1969): enspråkig svensk
  • Tjöck (uppgick i Kristinestad 1973): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Västanfjärd (uppgick i Kimitoön 2009): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Vörå-Maxmo (slog samman med Oravais att bilda Vörå 2011): tvåspråkig med svensk majoritet
  • Åggelby (uppgick i Helsingfors 1946): tvåspråkig med finsk majoritet
  • Öja (uppgick i Karleby kommun 1969): enspråkig svensk
  • Övermark (uppgick i Närpes 1973): enspråkig svensk

Följande kommuner som hade uppgått i tvåspråkiga kommuner var enspråkigt finska.

Ändringar i indelningen av språkförhållandet redigera

1943 redigera

  • Karis köping och Pernå ändrades från enspråkigt svenskspråkiga kommuner till tvåspråkiga på så sätt att flertalets språk är svenska.
  • Språkmajoriteten i Lappträsk ändrades från svenskspråkig till finskspråkig.
  • Iniö ändrades från tvåspråkig kommun med svensk majoritet till enspråkig svenskspråkig kommun.
  • Tusby ändrades från tvåspråkig kommun med finsk majoritet till enspråkig finskspråkig kommun.

1953 redigera

  • Korpo, Korsholm och Sibbo ändrades från enspråkigt svenskspråkiga kommuner till tvåspråkiga på så sätt att flertalets språk är svenska.
  • Språkmajoriteten i Esbo ändrades från svenskspråkig till finskspråkig.
  • Kervo och Lojo köping ändrades från tvåspråkiga kommuner med finsk majoritet till enspråkigt finskspråkiga kommuner.

1963 redigera

  • Ekenäs landskommun, Hitis och Ingå ändrades från enspråkigt svenskspråkiga kommuner till tvåspråkiga på så sätt att flertalets språk är svenska.

1973 redigera

1983 redigera

1993 redigera

  • Iniö, Malax och Västanfjärd ändrades från enspråkigt svenskspråkiga kommuner till tvåspråkiga på så sätt att flertalets språk är svenska.

2003 redigera

[6]

  • Houtskär och Maxmo ändrades från enspråkigt svenskspråkiga kommuner till tvåspråkiga på så sätt att flertalets språk är svenska.
  • Språkmajoriteten i Sibbo ändrades från svenskspråkig till finskspråkig.

2015 redigera

  • Korsnäs och Larsmo ändrades från enspråkigt svenskspråkiga kommuner till tvåspråkiga på så sätt att flertalets språk är svenska.

2016 redigera

  • Närpes ändrades från enspråkig svenskspråkig kommun till tvåspråkig på så sätt att flertalets språk är svenska.

Se även redigera

Källhänvisning redigera

  1. ^ ”Statsrådets förordning om kommunernas språkliga status åren 2013–2022”. Finlex. Edita Publishing/Justitieministeriet. Arkiverad från originalet den 10 juli 2020. https://web.archive.org/web/20200710100903/https://finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2013/20130053. Läst 19 februari 2013. 
  2. ^ [a b] ”Svensk- och tvåspråkiga kommuner”. Finlands kommunförbund. Arkiverad från originalet den 19 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160619124123/http://www.kommunerna.net/sv/kommuner/svensk-tvasprakiga/Sidor/default.aspx. Läst 19 februari 2013. 
  3. ^ Korsnäs och Larsmo tvåspråkiga
  4. ^ Närpes tvåspråkigt
  5. ^ [a b c] ”11ra -- Nyckeltal för befolkningen efter område, 1990-2022”. Statistikcentralen. https://statfin.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__vaerak/statfin_vaerak_pxt_11ra.px/. Läst 14 april 2023. 
  6. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 15 september 2018. https://web.archive.org/web/20180915192156/http://tilastokeskus.fi/tk/tt/uutisia_ru.html. Läst 15 september 2018. 

Vidare läsning redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lista_över_svensk-_och_tvåspråkiga_kommuner_i_Finland&oldid=54486610”