Lincoln Highway var en landsväg i USA mellan New York och San Francisco och var en av de första transkontinentala vägarna. Vägprojektet initierades 1912 av entreprenören Carl G. Fisher[1] och skapades genom sammanlänkning av befintliga landsvägar efter sträckan, samt successiva uppgraderingar och uträtningar.

Lincoln Highway, Pennsylvania 1922.

Vägen invigdes formellt 31 oktober 1913 och var då 3 389 miles lång (5 454 km) varav mindre än hälften hade någon form av beläggning.[1] 1924 hade sträckan kortats till 3 142 miles (5 057 km), bland annat genom att en längre omväg genom Colorado ersatts med en mer direkt sträckning genom Nebraska och Wyoming. Ändpunkterna låg vid Lincoln Park i San Francisco och Times Square i New York. Restiden mellan städerna uppskattades till 20-30 dagar med en medelhastighet på 29 kilometer i timmen (18 mph).[1]

Ändpunkten för Lincoln Highway i San Francisco, kopia 2012.

Från 1926 började vägen omvandlas till numrerade federala landsvägar, och 1930 uppgick vägen helt i det federala nummersystemet. Delar av den historiska sträckningen är fortfarande idag skyltad med det gamla vägnamnet utöver det moderna vägnumret. Stora delar av U.S. Route 30 mellan Philadelphia och västra Wyoming, Interstate 80 i västra USA, U.S. Route 50 i Nevada och Kalifornien, samt den f.d. U.S. Route 40 i Kalifornien ingick tidigare i Lincoln Highway.

Sträckning redigera

 
Vägkarta över Lincoln Highways sträckning (1916).

Följande sträckning motsvarar Lincoln Highway som den såg ut under de sista åren 1928–1930 och är den sträckning som även markeras av Google Maps.

Källor redigera

  1. ^ [a b c] ”The Lincoln Highway” (på engelska). https://www.fhwa.dot.gov/infrastructure/lincoln.cfm. Läst 13 september 2020. 


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Lincoln Highway, 31 oktober 2016.

Externa länkar redigera