Lewisit eller 2-klorvinyl-diklorarsin är en organisk arsin med formeln C2H2ClAsCl2.

Lewisit
StrukturformelMolekylmodell
Systematiskt namn2-Kloretenyldiklorarsin
Övriga namn2-Klorvinyl-diklorarsin, Ny G-34, Lewisit I
Kemisk formelC2H2ClAsCl2
Molmassa207,318 g/mol
UtseendeFärglös, oljig vätska
CAS-nummer541-25-3
SMILESC(=C[As](Cl)Cl)Cl
Egenskaper
Densitet1,88 g/cm³
Löslighet (vatten)0,5 g/l
Smältpunkt-18 °C
Kokpunkt190 °C
Faror
Huvudfara
NFPA 704

1
4
1
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Historia redigera

Lewisit är uppkallat efter den amerikanske kemisten Winford Lee Lewis som först producerade ämnet på Catholic University of America 1918. Ämnet utvecklades till ett kemiskt stridsmedel vid Nela Park under täcknamnet ny G-34.

Ämnet användes aldrig under första världskriget, men amerikanska armén tillverkade runt 20 000 ton lewisit som hölls i lager fram till 1950-talet. Största delen av lagret neutraliserades med hypoklorit och dumpades i Mexikanska golfen.

Egenskaper redigera

Lewisit verkar hud- och vävnadsskadande samt är, till följd av sitt arsenikinnehåll, allmängiftigt. Det tränger lätt igenom kläder och till och med gummi. Vid kontakt med hud orsakar den omedelbart smärta och klåda. Efter cirka 12 timmar uppstår stora, vätskefyllda blåsor liknande de som orsakas av senapsgas. Vid kontakt med vatten bildas saltsyra.

Framställning redigera

Lewisit framställs av arseniktriklorid (AsCl3) och acetylen (C2H2).

 

Användning redigera

Lewisit är tänkt att användas som stridsgas, antingen som den är eller som tillsats till senapsgas för att hindra den från att frysa.

Struktur redigera

På grund av hur lewisit tillverkas bildas tre olika varianter; Lewisit I, Lewisit II och Lewisit III. Dessa brukar inte separeras, utan förekommer som blandning.

     
Lewisit I Lewisit II Lewisit III