Leo XII
Leo XII, född Annibale Sermattei della Genga 22 augusti 1760, död 10 februari 1829, var påve från 28 september 1823.
| Leo XII | |
 | |
| Påve 28 september 1823–10 februari 1829 | |
|---|---|
| Namn | Annibale Sermattei della Genga |
| Född | 22 augusti 1760 |
| Död | 10 februari 1829 (68 år) |
| Företrädare | Pius VII |
| Efterträdare | Pius VIII |
BiografiRedigera
Annibale della Genga prästvigdes 1783, blev 10 år senare (titulär) ärkebiskop av Tyrus, 1794 nuntie i Köln med säte i Augsburg och 1805 i Regensburg, 1807 och 1814 i Paris, 1816 kardinalbiskop av Sinigaglia och valdes efter fem veckors konklav 28 september 1823 till påve som de ultramontanas kandidat.
Omedelbart efter sin tronbestigning inaugurerade han en politik i ultramontansk anda: Ercole Consalvi ersattes som kardinalstatssekreterare av den 80-årige Giulio Maria della Somaglia, Collegium Romanum överlämnades åt jesuiterna, förvaltningen omorganiserades i klerikal riktning, judarna trakasserades, och i Romagna anordnades ett sannskyldigt utrotningskrig mot de radikala partierna. Dock saknar hans inrikespolitik inte förtjänster helt: överflödiga tjänster indrogs, kontrollen skärptes, och åt näringslivets uppblomstring ägnades omsorg.
Även Leos allmänna kyrkliga politik präglades av nämnda ultramontana drag: hans första encyklika (5 maj 1824) fördömde tros- och religionsfriheten samt bibelsällskapen. 1825 firades i Rom som jubelår, men anslutningen från den katolska kristenhetens sida blev inte den man väntat. Leos utrikespolitik var i det hela framgångsrik.
ReferenserRedigera
- 12. Leo XII i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
Wikimedia Commons har media som rör Leo XII.
| Företrädare: Pius VII |
Påve 1823–1829 |
Efterträdare: Pius VIII |