Lena Larsson

svensk arkitekt och författare

Lena Christina Larsson, född Rabenius 31 juli 1919 i Tranås, Småland, död 4 april 2000 i Stockholm, var en svensk inredningsarkitekt, känd som företrädare för en för sin tid okonventionellt vardagsvänlig familjemiljö[5] och för det på 1960-talet moderna slit-och-släng-idealet.

Lena Larsson
Född31 juli 1919[1][2][3]
Säby församling[4][2], Sverige
Död4 april 2000[2] (80 år)
Lidingö församling[4][2], Sverige
BegravdLidingö församlings kyrkogård
Medborgare iSverige
SysselsättningFörfattare, arkitekt[1]
MakeMårten Larsson
BarnKristina Torsson (f. 1940)
Redigera Wikidata

Lena Larsson var gift sedan 1940 [5] med Mårten Larsson, och de fick fyra barn, däribland Kristina Torsson. Hon tillhörde den adliga ätten Rabenius. Hon var själv inte adlig, då endast huvudmannen för denna ätt är adlig.[källa behövs]

Biografi redigera

 
Lena Larsson monterar en fladdermusfåtölj på NK-bo 1950.

Larsson utbildade sig till möbelsnickare på Carl Malmstens verkstadsskola. Därefter var hon en tid hos inredningsarkitekten och möbelformgivaren Elias Svedberg där hon formgav möbler. I början av 1940-talet fick hon i uppdrag av Svenska Slöjdföreningen (numera Svensk Form) och Svenska Arkitekters Riksförbund (SAR) att göra en bostadsvaneundersökning. Hon intervjuade hemmafruar om hur de använde sina hem under tidigt fyrtiotal. Resultatet av undersökningen skulle användas som underlag för bostadsbyggandet efter andra världskriget.

På Helsingborgsmässan H55 skapade hon tillsammans med arkitekterna Anders William-Olsson och Mårten Larsson enfamiljshuset Skal och kärna. Under åren 1956 till 1960 var hon redaktör för heminredningstidskriften Allt i Hemmet. Som konstnärlig ledare för NK-bo 1947–1956 [5] kunde hon använda sina kunskaper till att fundera ut fiffiga heminredningslösningar. NK-bo och NK-bo Nu var en specialbutik inom NK under åren 1947–1956 och 1961–1965 för prisbilliga och experimentella möbler för hela familjen. På NK-bo kom hon tillsammans med Svedberg att utveckla Triva-möblerna. Ett forum för unga formgivare där nya idéer och produkter kunde testas. Här öppnade hon vägen för både etablerade och nya formgivare och möbelskapare, bland dem Stig Lindberg, Bertil Vallien, Yngve Ekström, Hans Ehrlin och Stefan Grip.

Hon ville att vi skulle använda lätta och funktionella möbler istället för tunga och pompösa. Hon var en varm förespråkare för ett barnvänligare boende. Som en konsekvens av sina tankar blev hon under 1960-talet en av de hängivnaste anhängarna av det så omdebatterade slit-och-släng-idealet.[6] Det skulle vara enkelt och lättskött och kastas efter användandet. Dessa idéer omsattes gärna av 1950- och 1960-talets unga människor. Men energikriser och miljöhot fick allmänheten på andra tankar.

Bland de möbler hon ritade märks serien Grandessa för Nässjö stolfabrik.

Familjen Larsson bodde i Radhusområdet i kvarteret Tegen större och mindre på Åkervägen 13 i HersbyLidingö. Lena Larsson är begravd på Lidingö kyrkogård.[7]

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ [a b] Arkitekter verksamma i Sverige, 11 juli 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] Sveriges dödbok, 19190731-0682 Larsson, Lena Christina, läst: 7 november 2018.[källa från Wikidata]
  3. ^ Andreas Beyer & Bénédicte Savoy (red.), Artists of the World Online, K.G. Saur Verlag och Walter de Gruyter, 2009, 10.1515/AKL, Lena Larsson.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Arkitekter verksamma i Sverige, 9 januari 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c] Dalén, Uno (redaktör) (1961–1967). ”Band 8, Lena Larsson”. Bonniers lexikon. Stockholm: AB Nordiska Uppslagsböcker. sid. 1216. Libris 8198071 
  6. ^ Kristoffersson, Sara (8 mars 2018). ”Lena Christina Larsson”. skbl.se. http://skbl.se/sv/artikel/LenaLarsson. Läst 31 juli 2020. 
  7. ^ FindaGrave.com

Lena Larssons böcker redigera

Övrig litteratur redigera

Vidare läsning redigera

Externa länkar redigera