Öppna huvudmenyn

Leif Karl Teodor Kihlberg, född 5 februari 1895 i Söderhamn, död 16 januari 1973, var en svensk statsvetare och redaktör.

Innehåll

BiografiRedigera

Kihlberg, som var son till kontraktsprost Robert Kihlberg, blev filosofie doktor vid Uppsala universitet 1922 och var docent i statskunskap i Uppsala 1922-25. Han anställdes vid Dagens Nyheter 1922, där han tillhörde den politiska redaktionen 1930-57 (signaturen L K-g). Han var ledamot av Kulturrådet 1935-40 och juryman från 1948, samt författade en rad skrifter i statsvetenskapliga ämnen.

Kihlberg fick motta skarp kritik för sin roll i den så kallade Enbomaffären då han under processen mot spionåklagade Fritiof Enbom 1952 förekom domslutet med artiklar på ledarplats i DN samtidigt som han var nämndeman vid rättegången,[1] men han svarade aldrig på kritiken.

BibliografiRedigera

  • Den svenska ministären under ståndsriksdag och tvåkammarsystem intill 1905 års ministerskifte (doktorsavhandling, 1922)
  • Norrbottenskommunismen och sabotagefaran (1949)
  • Den ryska agenturen i Sverige (1950)
  • Dagens Nyheter och demokratins genombrott I-II (1960)
  • Karl Staaff I-II (1962-63)
  • I annonsernas spegel (1964)
  • Lars Hierta i helfigur (1968)
  • Minnen (med kommentarer och en skildring av Nils Edéns ledarskap, 1969)
  • Folktribunen Adolf Hedin: för frihet och rättvisa åt menige man (1972)

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Leif K T Kihlberg, Svenskt biografiskt lexikon (artikel av Ulf Brandell), hämtad 2013-08-08.

Tryckta källorRedigera

Externa länkarRedigera