Inom matematiken är Lebesguemått ett mått som motsvarar de vanliga uppfattningarna om längd, yta och volym för mängder i en, två och tre dimensioner. Lebesguemåttet är definierat i det euklidiska rummet . Det introducerades år 1901 i en artikel av Henri Lebesgue och publicerades även i hans doktorsavhandling 1902.[1]

Yttre Lebesguemått redigera

Lebesguemåttet definieras ofta med hjälp av ett yttre mått som kallas Lebesgues yttre mått eller yttre Lebesguemått. Med detta yttre mått går det att mäta alla mängder, men det saknar vissa egenskaper som ett mått skall ha.

Lebesgues idé var att använda den linjära strukturen i   för att beräkna storleken på mängder. Man täcker mängden som ska mätas med rätblock, eftersom volymen av rätblock är lätt att beräkna och tar sedan den minsta volymsumman av rätblocken.

n-intervall redigera

Ett "rätblock" i flera dimensioner kallas n-intervall och "volymen" av n-intervallet för n-måttet.

Mer exakt, en mängd   är ett n-intervall, om det finns   så att

 

där   innebär cartesisk produkt.

I geometri definieras ofta längden för intervallet   som talet  . Likartat definieras n-måttet för ett n-intervall   som talet

 

Med formeln ovan är det möjligt att mäta storleken på alla n-intervall i  .

Alla mängder redigera

Nästa steg är att utvidga den här definitionen för alla mängder. Låt   vara familjen av alla n-intervall i  .

Det yttre Lebesguemåttet är en funktion  , definierad som:

 

Så att yttre Lebesguemåttet är definierat för alla mängder i  .

Man kallar den här funktionen yttre Lebesguemåttet, eftersom det är ett yttre mått. Mer precist uppfyller funktionen   följande kriterier:

  • Icke-negativitet: ingen mängd har negativt yttre Lebesguemått:
 ,
för alla  .
 ,
  • Monotonicitet: om  , så är
 
  • Subadditivitet: om   är en uppräknelig följd av mängder i   så är
 .

Lebesguemått redigera

Yttre Lebesguemått är inte ett mått, eftersom det inte är sigma-additivt, på grund av att det finns för mycket mängder att mäta. Därför måste man identifiera vilka mängder som inte är resonliga att mäta.

Man säger att   är en Lebesguemätbar mängd om det uppfyller Carathéodorys kriterium:

 

Det går att visa att det finns mängder som inte är Lebesguemätbara. Om man begränsar yttre Lebesguemåttet till Lebesguemätbara mängder är det ett mått.

Mer precist, låt   vara familjen av alla   Lebesguemätbara mängder.

Eftersom funktionen   är ett yttre mått, går det att visa att familjen   är en sigma-algebra och att funktionen   är uppräkneligt additiv för alla Lebesguemätbara mängder. Därför är funktionen

 

ett mått, kallat n-dimensionella Lebesguemåttet.

Inre Lebesguemått redigera

Carathéodorys kriterium för Lebesguemätbarhet är ganska abstrakt och inte nödvändigtvis det mest intuitiva. För mängder med ändligt yttre Lebesguemått finns det andra definitioner för mätbarhet som är ekvivalenta med Carathéodorys kriterium. Exempelvis kan man använda vad som kallas inre Lebesguemåttet.

Till exempel om   är Lebesguemätbar så är måttet för   talet  . Likaså om   är Lebesguemätbar så är måttet för   talet  . Inre Lebesguemåttet utvidgar det här begreppet för hela rummet  .

För   med   är det inre Lebesguemåttet talet

 

Det går att visa att för   med  

 .

Det går även att visa att en mängd   med   är Lebesguemätbar om och endast om

 

Exempel redigera

  • Låt  , och för alla   låt  

Det följer att  :s 2-mått är

 

Så att

  när  

följaktligen är   eftersom   inte är negativ.

 

Eftersom   är subadditiv så är

 ,

dvs  .

  • Det går även att visa att om   och varje delmängd till A är Lebesguemätbar så är  . En följd av detta är att varje mängd som har positivt mått har en delmängd som inte är mätbar.

Egenskaper redigera

Lebesguemåttet är ett ganska naturligt mått i  . Yttre Lebesguemåttet är ett yttre regelbundet och metriskt yttre mått. Lebesguemåttet är ett Borelmått, ett Radonmått, ett Haarmått, ett komplett mått och ett Ahlfors-regelbundet mått i  . Det är även ett produktmått över Borelmängder.

Lebesguemåttet är inte lämpligt för att mäta mängder med komplicerade geometriska strukturer, exempelvis mångfalder och fraktaler. För dessa finns ett mer modernt mått, Hausdorffmåttet.

Å andra sidan finns för mått i   ett   så att

 ,

där   är n-dimensionella yttre Hausdorffmåttet och

 

där   är Gammafunktionen.

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Henri Lebesgue (1902). "Intégrale, longueur, aire". Université de Paris.

Källor redigera

  • Bourbaki, N. (2004), Integration I, Springer-Verlag