Öppna huvudmenyn
För andra fartygsklasser med samma namn, se Leander-klass.

Leander-klassen eller Type 12I klassen var en klass fregatter byggda huvudsakligen för Royal Navy i tre omgångar från 1959 till 1971. Det kom att bli en av de talrikaste och mest långlivade fartygsklasserna i Royal Navys historia. Flera fartyg byggdes också för export eller på licens för andra länders flottor.[1]

Naval Ensign of the United Kingdom.svg Leander-klass
Den chilenska fregatten Almirante Condell är ett av de sista fartygen i klassen som fortfarande är i aktiv tjänst, numera som Eloy Alfaro i Ecuadors flotta.
Den chilenska fregatten Almirante Condell är ett av de sista fartygen i klassen som fortfarande är i aktiv tjänst, numera som Eloy Alfaro i Ecuadors flotta.
Allmänt
TypFregatt
Operatörer Royal Navy
 Indiens flotta
 Australiens flotta
 Nya Zeelands flotta
 Chiles flotta
 Nederländernas flotta
 Pakistans flotta
 Ecuadorianska flottan
 Indonesiska flottan
FöreWhitby-klass
Rothesay-klass
EfterAmazon-klass
Byggda mellan1959 – 1971
I tjänst mellan1963 – 1993
Antal byggda44
Bevarade2
Tekniska data
Deplacement2 500–2 800 ton (tom)
2 900–3 300 ton (fullastad)
Längd113,4 meter
Bredd12,5 meter (batch 1 & 2)
13,1 meter (batch 3)
Djupgående4,5 meter
Framdrift
Kraftkälla2 × Babcock & Wilcox ångpannor
Huvudmaskin2 × ångturbiner
Maskinstyrka30 000 hk
Propellrar2
Prestanda
Maxfart27 knop
Räckvidd4 000 NM
Beväpning
BestyckningUrsprunglig beväpning:
Huvudartilleri2 × 114 mm kanoner
Luftvärnsartilleri2 × 20 mm automatkanoner
UbåtsjaktvapenLimbo anti-ubåtsgranatkastare
RobotarSea Cat
Helikoptrar1 × Westland Wasp eller Lynx
Hitta fler artiklar om fartyg med

Innehåll

KonstruktionRedigera

Leander-klassen är baserad på Whitby-klassen som hade utmärkt sjövärdighet, god uthållighet och som hade tagit tillvara de dyrköpta erfarenheterna från slaget om Atlanten. Whitby-klassen var dock en utpräglad ubåtsjägare och ganska dyr att bygga. Ian Orr-Ewing föreslog därför en ny fartygsklass baserad på Whitby-klassen med samma skrov och maskineri, men med mer flexibel beväpning. Sea Cat luftvärnsrobotar i stället för Bofors 40 mm automatkanoner och en luftspaningsradar gav bättre luftförsvarsförmåga. Den stora nyheten var dock möjligheten att basera en helikopter ombord. Dessutom var Leander-klassen byggd med flexibilitet i åtanke vilket möjliggjorde flera kommande moderniseringar av beväpningen. Varken helikoptrar eller Sea Cat-robotar fanns dock tillgängliga för de första fartygen varför de i stället temporärt beväpnades med 40 mm automatkanoner på helikopterhangarens tak.

I likhet med Whitby-klassen har Leander-klassen slanka jagarlinjer som gav god driftsekonomi och uthållighet. Det utpräglat upphöjda fördäcket gav generöst fribord i fören vilket gjorde att fartygen klarade hög sjö väl, i synnerhet vid låga temperaturer då överspolande sjö annars snabbt kan bilda ett nertyngande istäcke. Kanontornet med två stycken 114 mm snabbskjutande kanoner var dock ganska tungt och kunde därför inte monteras särskilt högt upp utan att äventyra fartygets stabilitet. Därför avslutas det upphöjda fördäcket med ett distinkt veck precis framför kanontornet. De sist byggda fartygen (batch 3) fick två fot bredare skrov för att öka stabiliteten.[1]

Fartygen i Leander-klassen byggdes i tre olika omgångar (batches)

  • Batch 1 (tio fartyg) byggda med Y-100 ångpannor
  • Batch 2 (sex fartyg) byggda med Y-136 ångpannor
  • Batch 3 (tio fartyg) byggda med Y-160 ångpannor och med två fot bredare skrov.[2][3]

UtvecklingRedigera

Beväpningen, framför allt anti-ubåtsgranatkastaren Limbo och luftvärnsroboten Sea Cat blev snabbt omoderna. Dessutom blev snart behovet av sjömålsrobotar påträngande. Därför genomfördes under 1970-talet flera olika moderniseringsprogram

Ikara conversion
Åtta av de tio fartygen i batch 1 fick sina 114 mm kanoner ersatta med robotsystemet Ikara. Dessutom fick de ytterligare en robotlavett för Sea Cat.
Seacat/Exocet conversion
De två sista fartygen i batch 1 och fem fartyg i batch 2 fick sina 114 mm kanoner ersatta med fyra stycken Exocet-robotar och ytterligare en robotlavett för Sea Cat.
Seawolf/Exocet conversion
Fem fartyg i batch 3 fick sina 114 mm kanoner ersatta med fyra stycken Exocet-robotar och dessutom Sea Cat-robotarna ersatta med Sea Wolf-robotar. Ursprungligen skulle alla fartyg i batch 3 ha fått uppgraderingen, men programmet avbröts på grund av försvarsnedskärningar 1981.
Towed array conversion
Fyra fartyg i batch 2 (som redan fått Seacat/Exocet conversion) och ett fartyg i batch 1 (Arethusa) utrustades dessutom med släphydrofon med lång räckvidd.[1] I Arethusas fall innebar det också att Ikara-robotarna byttes ut mot Exocet-robotar.[4]

Fartyg i klassenRedigera

StorbritannienRedigera

Flera av fartygen i batch 1 påbörjades som fartyg i den snarlika Rothsay-klassen, men uppgraderades under pågående bygge till Leander-klass.

Leander-klassen utgjorde länge stommen i den brittiska fregattflottan och har tjänstgjort i nästan alla konflikter som Storbritannien varit inblandad i under kalla kriget: Evakueringen av Aden, Indonesien–Malaysia-konflikten, blockaden av Rhodesia, Torskkrigen och inte minst Falklandskriget. De har även bevakat brittiska intressen under Cypernkrisen och Iran–Irak-kriget.

Namn Sjösatt Tagen i tjänst Uppgradering Utrangerad Öde
Batch 1
Leander 28 juni 1961 27 mars 1963 Ikara 1970 april 1987 Sänkt som skjutmål 1989
Dido 22 december 1961 18 september 1963 Ikara 1975 1982 Såld till Nya Zeeland som Southland
Penelope 17 augusti 1962 31 oktober 1963 Seacat/Exocet 1981 1991 Såld till Ecuador som Eloy Alfaro
Ajax 16 augusti 1962 10 december 1963 Ikara 1973 31 maj 1985 Skrotad 1988
Aurora 28 november 1962 9 april 1964 Ikara 1974 28 april 1987 Skrotad i september 1990
Galatea 23 maj 1963 25 april 1964 Ikara 1971 31 januari 1987 Sänkt som skjutmål 21 juli 1988
Euryalus 6 juni 1963 16 september 1964 Ikara 1973 31 mars 1989 Skrotad 1990
Naiad 4 november 1963 15 mars 1965 Ikara 1973 april 1987 Sänkt som skjutmål 1990
Arethusa 5 november 1963 24 november 1965 Ikara 1973 4 april 1989 Sänkt som skjutmål 1991
Cleopatra 25 mars 1964 4 januari 1966 Seacat/Exocet 1974 31 januari 1992 Skrotad 1993
Batch 2
Phoebe 8 juli 1964 15 april 1966 Seacat/Exocet 1974 14 februari 1991 Skrotad 1992
Minerva 19 december 1964 14 maj 1966 Seacat/Exocet 1976 mars 1992 Skrotad i juli 1993
Sirius 22 september 1964 15 juni 1966 Seacat/Exocet 1975 27 februari 1993 Sänkt som skjutmål 1998
Juno 24 november 1965 18 juli 1967 4 november 1992 Skrotad 1994
Argonaut 8 februari 1966 17 augusti 1967 Seacat/Exocet 1976 31 mars 1993 Skrotad 1995
Danae 31 oktober 1965 7 september 1967 Seacat/Exocet 1977 1991 Såld till Ecuador som Morán Valverde
Batch 3
Charybdis 28 februari 1968 2 juni 1969 Seawolf/Exocet 1979 30 september 1991 Sänkt som skjutmål 11 juni 1993
Hermione 26 april 1967 11 juli 1969 Seawolf/Exocet 1980 30 juni 1992 Skrotad 1997
Jupiter 4 september 1967 9 augusti 1969 Seawolf/Exocet 1980 22 april 1992 Skrotad 1997
Bacchante 29 februari 1968 17 oktober 1969 1982 Såld till Nya Zeeland som Wellington
Andromeda 24 maj 1967 2 december 1968 Seawolf/Exocet 1978 juni 1993 Såld till Indien som Krishna
Scylla 8 augusti 1968 12 februari 1970 Seawolf/Exocet 1980 december 1993 Sänkt som konstgjort rev 27 mars 2004
Achilles 21 november 1968 9 juli 1970 januari 1990 Såld till Chile som Ministro Zenteno
Diomede 15 april 1969 2 april 1971 31 maj 1988 Såld till Pakistan som Shamsheer
Apollo 15 oktober 1970 28 maj 1972 31 augusti 1988 Såld till Pakistan som Zulfiqar
Ariadne 10 september 1971 10 februari 1973 maj 1992 Såld till Chile som General Baquedano

Nya ZeelandRedigera

År 1963 beställde Nya Zeeland en Leander-klass fregatt som fick namnet Waikato. År 1970 följdes hon av ytterligare en, Canterbury. Brittiska försvarsnedskärningar 1981 gjorde att Nya Zeeland erbjöds att köpa två begagnade brittiska fregatter (Bacchante och Dido). Försäljningen fördröjdes av Falklandskriget men 1982 respektive 1983 togs de i tjänst som Wellington och Southland.[5]

Southland var det enda av fartygen som var beväpnad med Ikara-robotar. När Ikara-systemet avvecklades 1989 blev hon därmed omodern. Planer på att modernisera henne på samma sätt som den brittiska Arethusa visade sig bli för dyra. Hon utrangerades 1995 och skrotades därefter.[6] Waikato utrangerades 1998 och Wellington år 2000. Det sista fartyget, Canterbury, drabbades av en brand i oktober 2003. Att reparera henne skulle ha blivit kostsamt och hon utrangerades 2005.[7]

Namn Sjösatt Tagen i tjänst Utrangerad Öde
Waikato 18 februari 1965 september 1966 1998 Sänkt som konstgjort rev 18 december 2000
Canterbury 6 maj 1970 22 oktober 1971 21 mars 2005 Sänkt som konstgjort rev 3 november 2007
Wellington 29 februari 1968 (som Bacchante) 1982 2000 Sänkt som konstgjort rev 12 november 2005
Southland 22 december 1961 (som Dido) 18 juli 1983 1995 Skrotad i Goa, Indien

ChileRedigera

 
De chilenska fartygen har en större hangar och helikopterdäck för att kunna operera Cougar-helikoptrar.

Den 14 januari 1970 beställde Chiles flotta två stycken Leander-klass fregatter, Almirante Condell och Almirante Lynch som levererades 1973 respektive 1974. De chilenska fartygen skiljer sig något från de brittiska genom att helikopterplattan är flyttad akterut ända fram till akterspegeln för att ge plats för en större hangar. Fartygen har därför ingen möjlighet att bära släpsonar. I gengäld så har de beväpnats med Exocet-robotar utan att, som de brittiska fartygen, förlora sin kanonbestyckning.

År 1991 och 1992 köptes ytterligare två begagna fartyg från Storbritanniens flotta (f.d. Achilles och Ariadne) som i Chile fick namnen Ministro Zenteno och General Baquedano. Baquedano utrangerades redan 1998 medan Lynch och Condell såldes till Equador år 2007. Det sista fartyget, Zenteno, som legat i malpåse sedan 2006 skadades svårt i samband med Jordbävningen utanför Chile 2010 och sänktes kort därefter.[8]

Namn Sjösatt Tagen i tjänst Utrangerad Öde
Almirante Condell 12 juni 1972 21 december 1973 11 december 2007 Såld till Ecuador som Eloy Alfaro
Almirante Lynch 6 december 1972 25 maj 1974 4 juli 2007 Såld till Ecuador som Morán Valverde
Ministro Zenteno 21 november 1968 (som Achilles) 8 januari 1991 augusti 2006 Sänkt i mars 2010
General Baquedano 10 september 1971 (som Ariadne) maj 1992 december 1998 Sänkt som skjutmål 2004

AustralienRedigera

Efter att jagaren HMAS Voyager förlist efter att ha kolliderat med hangarfartyget HMAS Melbourne 10 februari 1964 beslutade Australien att ersätta jagaren med två stycken fregatter av Leander-klass. Fregatterna HMAS Swan och HMAS Torrens levererades 1970 respektive 1971. I Australien så räknas fartygen inte som en egen klass utan som de sista två fartygen i River-klassen där de fyra tidigare fartygen var baserade på den snarlika Rothesay-klassen men uppgraderade till samma beväpning som Leander-klassen (Sea Cat- och Ikara-robotar).[9]

Namn Sjösatt Tagen i tjänst Utrangerad Öde
Swan 16 december 1967 20 januari 1970 13 september 1996 Sänkt som konstgjort rev 14 december 1997
Torrens 28 september 1968 19 januari 1971 1998 Sänkt som skjutmål 14 juni 1999

IndienRedigera

Sex fartyg byggdes på licens av Mazagon Dock Limited i Bombay 1972–1981 för Indiens flotta. De var de första stora krigsfartyg som byggdes i Indien. Storbritannien vägrade dock att bevilja någon licens för luftspaningsradarn, så en liknande radar köptes i stället in från Hollandse Signaalapparaten i Nederländerna. De två sista fartygen byggdes med en större teleskopisk hangar för att möjliggöra att Sea King-helikoptrar baserades ombord. De indiska fartygen är dessutom beväpnade med Bofors 375 mm ubåtsjaktraketer.

De sex fartygen utgör 14:e fregattdivisionen och var Indiska flottans arbetshästar under 1980- och 1990-talen. Himgiri blev 1976 det första fartyg att skjuta ner en UAV i strid. Taragiri drabbades av en svår brand i juli 1994 men reparerades och återinsattes i tjänst. Nilgiri utrangerades 1996 medan övriga fartyg i klassen följde under 2000-talet. Vindhyagiri sjönk 30 januari 2011 i Bombays hamn efter en kollision med MV Nord Lake, men bärgades 15 februari 2011 och skrotades snart därefter.[10]

Namn Sjösatt Tagen i tjänst Utrangerad Öde
Nilgiri oktober 1968 3 juni 1972 1996 Sänkt som skjutmål 1997
Himgiri ? 23 november 1974 6 maj 2005
Udaygiri ? 18 februari 1976 24 augusti 2007
Dunagiri 9 mars 1974 5 maj 1977 20 oktober 2010
Taragiri ? 16 maj 1980 27 juni 2013
Vindhyagiri ? 8 juli 1981 11 juni 2012 Förlist 30 januari 2011, bärgad 15 februari 2011, sänkt som skjutmål 11 juni 2012

NederländernaRedigera

Sex fartyg byggdes på licens i Nederländerna för Nederländernas flotta på 1960-talet. Fartygen skiljer sig från de brittiska genom att ha genomgående Nederländsk elektronik tillverkad av Hollandse Signaalapparaten. Det elektro-optiska eldledningssystemet för Sea Cat-robotarna var betydligt smidigare än det brittiska och gjorde att två robotlavetter kunde installeras med var sin egen eldledning. Samma förändring infördes senare på de brittiska fartyg som genomgick Ikara conversion och Seacat/Exocet conversion.

Från och med 1976 moderniserades fartygen. De dubbla 114 mm kanonerna byttes ut mot en snabbskjutande 76 mm OtoMelara 76/62. Den ålderstigna Limbo-granatkastaren byttes ut mot 324 mm torpedtuber och de fick i likhet med de Chilenska fartygen helikopterdäcket längre akterut och en större hangar. Radar och stridsledningssystem moderniserades också. Moderniseringen medförde att besättningen kunde minskas från 254 till 175 man, något som avsevärt förbättrade komforten ombord.

Samtliga fartyg såldes till Indonesien 1986–1990.[11]

Namn Sjösatt Tagen i tjänst Utrangerad Öde
Van Speijk 5 mars 1965 14 april 1967 1987 Såld till Indonesien som Slamet Riyadi
Van Galen 19 juni 1965 1 mars 1967 1987 Såld till Indonesien som Yos Sudarso
Tjerk Hiddes 17 december 1965 16 augusti 1967 1986 Såld till Indonesien som Ahmad Yani
Van Nes 26 mars 1966 9 augusti 1967 1988 Såld till Indonesien som Oswald Siahaan
Isaac Sweers 10 mars 1967 15 maj 1968 1990 Såld till Indonesien som Karel Satsuitubun
Evertsen 18 juni 1966 21 december 1967 1989 Såld till Indonesien som Kabdul Halim Perdanakusuma

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ [a b c] ”Leander-class frigate”. Engelskspråkiga Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Leander-class_frigate&oldid=664502927. Läst 12 juli 2015. 
  2. ^ ”Y-100 Engine”. The Leander Project. http://www.leander-project.homecall.co.uk/y100.html. Läst 12 juli 2015. 
  3. ^ ”Type 12(I) Leander Class”. The Leander Project. http://www.leander-project.homecall.co.uk/Type%2012i.html. Läst 12 juli 2015. 
  4. ^ Siggers, Danny. ”General Purpose Frigate (Type 12 Improved)”. Naval Historical Collectors Research Association. Arkiverad från originalet den 14 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150714002547/http://www.nhcra-online.org/leanders/class.html. Läst 12 juli 2015. 
  5. ^ ”Frigates of the Royal New Zealand Navy”. Engelskspråkiga Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Frigates_of_the_Royal_New_Zealand_Navy&oldid=601107077. Läst 12 juli 2015. 
  6. ^ ”HMS Dido (F104)”. Engelskspråkiga Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=HMS_Dido_(F104)&oldid=670903651. Läst 12 juli 2015. 
  7. ^ ”HMNZS Canterbury (F421)”. Engelskspråkiga Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=HMNZS_Canterbury_(F421)&oldid=669676813. Läst 12 juli 2015. 
  8. ^ ”Condrell-class frigate”. Engelskspråkiga Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Condell-class_frigate&oldid=605881220. Läst 12 juli 2015. 
  9. ^ ”River-class destroyer escort”. Engelskspråkiga Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=River-class_destroyer_escort&oldid=647375872. Läst 12 juli 2015. 
  10. ^ ”Nilgiri-class frigate”. Engelskspråkiga Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Nilgiri-class_frigate&oldid=651179183. Läst 12 juli 2015. 
  11. ^ ”Van Speijk-class frigate”. Engelskspråkiga Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Van_Speijk-class_frigate&oldid=654051038. Läst 12 juli 2015. 

Externa länkarRedigera