Laurentius Christophori Hornaeus
Laurentius Christophori Hornæus, född 1645 som son till en borgare i Härnösands stad, död 27 april 1719 i Nordanåker, var en svensk präst som spelade en framträdande roll i de omfattande häxprocesserna i Torsåker och Härnösand, med flera orter i Ångermanland under häxhysterin det stora oväsendet 1668-76. Han blev ökänd för att genom våld och hot tvinga barn att vittna.[källa behövs] Hans egen mor, Elisabeth Målares, blev dömd till döden som häxa i Härnösand utan att han eller hans bror vittnade till hennes fördel.
Han inskrevs vid Uppsala universitet 14 november 1667. Efter fem års studietid prästvigdes han 1672 och ”dagtingande med svärfadern om mågskap och efterträdande” blev han där komminister samma år. Hornæus sökte tjänst vid Ramsele pastorat år 1693, men erhöll den ej.
Han var närvarande vid prästmötet i Härnösand 1694. I augusti 1717 begärde han sin son Laurentius Hornæus junior till hjälppräst under sin livstid och till efterträdare efter sin död, vilket beviljades av biskop och konsistoriet (Hdpr. 28/8 1717).
Han bodde i Nordanåker och avled den 27 april 1719 efter 47 års tjänst i församlingen. Han begravdes i Ytterlännäs kyrka mellan altarpallen och sakristidörren.
Horneus har blivit förknippad med häxprocesserna i Torsåker och Ytterlännäs i Ångermanland 1674-1675, där han synes ha spelat en framträdande roll, och kallades ”den onde kaplanen”.[1] Detta avhandlas i romanform av Olof Fahlén (född 1918) i Dömd till yxa och bål (1985) och Eldens återsken (1986).
Källor redigera
- ^ Intervju i Populär historia Arkiverad 5 februari 2007 hämtat från the Wayback Machine.
- Alf Åberg (1989). Häxorna. De stora trolldomsprocesserna i Sverige 1668-1676. Göteborg: Novum Grafiska AB. ISBN 91-24-16385-6