Lasioglossum figueresi är en biart som beskrevs av William Wcislo 1990[1]. Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[2][3] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[2]

Lasioglossum figueresi
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteSmalbin
Lasioglossum
ArtLasioglossum figueresi
Vetenskapligt namn
§ Lasioglossum figueresi
AuktorWcislo, 1990
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Lasioglossum figueresi har mörkgrön, metallglänsande grundfärg på huvud och mellankropp, mörkbruna antenner med ljusare undersida, undre halvan av clypeus[a] mörkviolett hos honan, mörkt grönaktig hos hanen, halvgenomskinliga, hos honan gulaktiga vingar med gulbrunaktiga ribbor och mörkbruna vingfästen samt svart bakkropp. Behåringen är gulaktig på huvudet, mer varmgul på mellankroppen och bakkroppen. Behåringen är förhållandevis riklig och kan täcka underlaget hos honan. På bakkroppens tergiter[b] och hos hanen är den dock glesare. Honan har en kroppslängd på 7 till 9 mm, hanen 5,5 till drygt 7 mm.[4]

Etymologi redigera

Artepitetet (figueresi) är uppkallat efter en costaricansk politiker och tidigare president, José Figueres Ferrer, (1906–1990) som 1948 ledde ett uppror efter ett kontroversiellt presidentval.[4]

Utbredning redigera

Arten är endemisk för Costa Rica[5], där den förekommer i provinsen San José[4].

Ekologi redigera

Lasioglossum figueresi är polylektisk, den flyger till blommande växter från många olika familjer, även om den föredrar släktet medaljongblomster i familjen korgblommiga växter.[6]

Arten är normalt ett solitärt (icke samhällsbildande) bi, även om ibland två honor delar samma bo och hjälps åt att ta hand om avkomman. Bona samlas ofta i kolonier. De grävs framför allt ut på plan mark, men det förekommer också att de förläggs till flodbankar och liknande vertikala ytor. Markbonas ingång är oftast omgiven av en liten kon av jord. Det händer också att gamla bon återanvänds. Parningen sker vanligen i mitten av juni, då de unga bina kommer fram ur sina bon.[6]

Kommentarer redigera

  1. ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum, också känd som överläppen.
  2. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor redigera

  1. ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
  2. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2017). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2017 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2017/search/all/key/lasioglossum+figueresi/match/1. Läst 17 maj 2018. 
  3. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
  4. ^ [a b c] William T. Wcislo (1990). ”A New Species of Lasioglossum from Costa Rica (Hymenoptera: Halictidae)” (på engelska). Journal of the Kansas Entomological Society (Kansas Entomological Society) 63 (3). https://www.jstor.org/stable/25085204?seq=1#metadata_info_tab_contents. Läst 15 juli 2020. 
  5. ^ ”Map of Lasioglossum figueresi (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20m?w=720&r=0.025&e=-90.00000&n=6.00000&z=0&kind=Lasioglossum+figueresi&la=6&lo=-90&flags=subgenus:?471,133. Läst 15 juli 2020. 
  6. ^ [a b] William T. Wcislo (1991) (på engelska) (PDF, 20,3 MB). Natural History, Learning, And Social Behavior in Solitary Sweat Bees (Hymenoptera, Halictidae). KU Libraries, University of Kansas. https://kuscholarworks.ku.edu/bitstream/handle/1808/7909/Wcislo_1991.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 16 juli 2020 

Externa länkar redigera