Landsfogde, en i varje län, var 1917–1965[1] länspolischef och statsåklagare. Som statsåklagare lydde han under Riksåklagaren, i övrigt under länsstyrelsen. I de flesta län fanns även biträdande landsfogdar och landsfogdeassistenter. Under landsfogden lydde distriktsåklagarorganisationen med undantag för åklagarmyndigheterna i rikets tre största städer. För behörighet som landsfogde krävdes juris kandidatexamen och tingsmeritering samt polischefsutbildning. Landsfogden tillsattes av Kungl Maj:t genom fullmakt.[2][3]

ReferenserRedigera

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 809 
  2. ^ SOU 2005:842012-02-14.
  3. ^ Bonniers Folklexikon (Stockholm 1952), volym 3, spalt 1003-1004.

Se ävenRedigera