Öppna huvudmenyn
SRJ Långängsbanan
Unknown BSicon "uexKHSTa"
Långängstorp  1911-1966
Unknown BSicon "LSTR" Unknown BSicon "uexHST"
Stockby(Norevägen) 1911-1966
Unknown BSicon "exABZgl" Unknown BSicon "exLSTRq" Unknown BSicon "exLSTR+r" Unused straight waterway
►▼Hamnspår (SRJ) 891 mm
Unknown BSicon "exLSTR" Unknown BSicon "uexSTR+l" Unknown BSicon "exmABZgr" Unknown BSicon "uexHST"
Stocksund1435 mm 1911-1934
Unknown BSicon "exBHF" Unknown BSicon "uexABZg+l" Unknown BSicon "exmKRZ" Unknown BSicon "uexSTRr"
Stocksund  1885-1996
Unknown BSicon "exLSTR" Unknown BSicon "uexKHSTe" Unknown BSicon "exLSTR"
Stocksunds station891 mm 1934-1966
Unknown BSicon "exLSTR" Unused track end end
▲▼Roslagsbanan
Unknown BSicon "xDBK" Transverse water Transverse water
Stocksundet

Långängsbanan var en cirka 1200 meter lång lokal spårvägs- respektive järnvägslinje i kommundelen Stocksund i Danderyds kommun. Linjen trafikerades mellan den 15 oktober 1911 och den 25 september 1966 mellan Stocksunds station och Långängstorp i östra Stocksund. Linjen invigdes med normalspår men spikades 1934 om till om smalspår 891 mm. Den gamla sträckningen finns kvar än idag men är numera huvudsakligen gång- och cykelbana.

Innehåll

HistorikRedigera

Redan 1905 förvärvades för 35 000 kronor av Stockby AB den erforderliga marken för en järnvägslinje Stocksund-Långängen-Djursholm.[1] Enligt dessa planer skulle Djursholmsbanans huvudlinje knytas samman med en bana genom Stocksund, med en gemensam station vid Restauranten i Djursholm. Men de planerna skrinlades eftersom Djursholmsborna hellre ville resa via Ösby. Långängsbanan blev därmed en ren lokal angelägenhet inom Stocksund och Långängen. Kommunikationsfrågan löstes genom en aktieteckning av 100 000 kronor i Stockholm–Rimbo Järnvägsaktiebolag (SRJ) som skulle bekosta bygget.[2] Enligt ett besiktningsprotokoll från oktober 1911 borde största tillåtna hastighet på linjen fastställas till 30 km/h, i kurvor med radie av 30 meter eller mindre dock 10 km/h och i spårslingorna 5 km/h. Den 13 oktober 1911 fick SRJ "tillstånd att upplåta berörda spårväg [Stocksund - Långängen] för allmän persontrafik".[3]

Långängsbanans sträckning och trafikreservat (T) på del av stadsplan för Stocksunds köping, 1933. Lägg märke till att trafikreservatet fortsätter efter "Långängens anhalt".


Linjen hade tre hållplatser: Stocksunds station, Stockby (Norevägen; numera Villavägen) nedanför Stockby gård och Långängstorp (från början Långängen). Hållplatsen vid Norevägen låg ursprungligen 800 meter från Stocksund och till slutstationen i Långängen var avståndet från Stocksund drygt 1200 meter. Vid Stockby (Norevägen) liksom vid Långängens hållplats fanns väntkurar, ritade av arkitekt Sigge Cronstedt, som även stod bakom samtliga stations- och hållplatsbyggnader utefter Djursholmsbanan, Mörby verkstäder och Djursholmsbanans elverk.[4] Väntkurarna var formgivna i nationalromantisk stil med fornnordiska inslag. Typisk var stationsnamnet som krönte husens taknock. Hur en sådan väntkur såg ut kan man fortfarande se på Roslagsbanans hållplats Vendevägen. Vid Långängen fanns även en 12 meter lång perrong.

År 1925 förlängdes linjen så att den kom något närmare stationen i Stocksund.[3] Det fanns även ett kort hamnspår från Stocksunds station ner till Stocksunds hamn. Banan trafikerades oftast med en ensam vagn, kallad "Lådan".

Historiska bilderRedigera

Omspikning till smalspår och nedläggningRedigera

Långängsbanan hade ursprungligen normal spårvidd, 1435 mm. Men i samband med att Stockholm–Rimbo Järnvägsaktiebolag valde att införliva Långängsbanan i sitt övriga linjenät, byggdes banan år 1934 om till 891 mm spårvidd, samma som Djursholmsbanan och Rimbobanan.[5] Att spika om en bana från normalspår till smalspår var en ovanlig åtgärd. Man bytte rötskadade syllar och flyttade ihop rälerna. I och med denna ombyggnad förvandlades spårvägen till järnväg. Därmed var det möjlig att använda samma rullande materiel som på Rimbobanan och Djursholmsbanan. Strax väster om slutstationen Långängstorp uppfördes 1947 Långängens skola. Långängslinjen förstaligades 1959 och lades ned 1966, rälsen revs upp året efter. Den gamla banvallen byggdes om till gång- och cykelväg.

ReferenserRedigera

 
Långängsbanans gamla sträcka, nu gång- och cykelväg nedanför Stockby gård.

NoterRedigera

  1. ^ Stockholms förstäder och villasamhällen (1911), s. 87
  2. ^ Stockholms förstäder och villasamhällen (1911), s. 88
  3. ^ [a b] Spårvägen Stocksund - Långängstorp.
  4. ^ Stockholms läns museum: Stocksunds station mm. (Stocksundet).
  5. ^ Roslagsbanan 100 år. Malmö: Stenvall (distr.). 1985. Libris 7630187. ISBN 91-7266-087-2

Tryckta källorRedigera

  • Stockholms förstäder och villasamhällen. (faksimil av särtryck av originalupplaga, 1911). Tjänstemännens egnahemsförening vid Storängen, Trädgårdssällskapet. 2004. Libris 11169191. ISBN 91-7120-072-X 

Externa länkarRedigera