Ett lågstadium är en skolterm som används i Sverige, och tidigare har använts i Finland, för den obligatoriska skolans tidiga år. Småskolan var ett äldre begrepp med samma innebörd.

Ulvsundaskolan, en lågstadieskola i Bromma.

Sverige

redigera

I Sverige var lågstadium en beteckning på årskurs 1–3 i den 9-åriga svenska enhetsskolan, från 1949, och grundskolan[1] fram till 1994. Mellan 1994 och 2011, då läroplanen Lpo 94 gällde, gjordes försök med så kallade tidigare- och senarelärare, och stadiebegreppen försvann alltmer ur skoldokumenten. När förskoleklassen infördes i svenska skolor 1998, fick inte sexorna fysiskt rum på många skolor, som då blev F–5-skolor på grund av utrymmesbristen.

I och med läroplanen Lgr 11 reformerades lärarutbildningen, och en grundlärarutbildning med inriktning för lågstadiet (F–3) respektive mellanstadiet (4–6) och en ämneslärarutbildning för högstadiet (7–9) återinfördes i den svenska skolan. Många skolor återgick informellt till den nygamla stadiemodellen, och sjätteklassen återinfördes på de flesta F–5-skolor.

Med ändringar i Skollagen 2018 återinfördes beteckningen "lågstadium" för årskurs 1–3.[2]

Finland

redigera

I Finland var lågstadium beteckning på årskurs 1–6 i grundskolan från 1972 fram till 1999, då grundskolan (årskurs 1–9) blev en enda administrativ enhet. Termerna lågstadium och högstadium (för årskurs 7–9) används dock fortfarande informellt.

Se även

redigera

Källor

redigera