Ett lågprisvaruhus är en detaljhandel med lågprisvaror. Lågprisbutiker har ofta ett smalt sortiment och hög andel egna märkesvaror.

Lågprisvaruhus inom dagligvaruhandelnRedigera

Lågprisvaruhus inom dagligvaruhandeln kännetecknas ofta av att man förutom det fasta varusortimentet även säljer "klippvaror". Dessa är varor som ingår i ett tillfälligt sortiment som säljs under en begränsad period, t.ex. över en vecka, månad, eller annan satt period, samt att man har ett omfattande system för prissänkningar av varor som butiken exempelvis vill sälja av snabbt för att få plats med nya varor inom kategorin.

Dessa tillfälliga varor är en blandning av allt från kompletterande basvaror till varor som normalt inte förknippas med dagligvaruhandeln, till exempel leksaker, hemelektronik och kläder.

Sveriges discounthandel har relativt liten marknadsandel av den totala handeln inom dagligvaruhandeln{{källa}|datum=2020-10}} och därför har konceptet ofta uppfattats som väldigt främmande för många svenska konsumenter. Detta har inneburit att utländska kedjor, så som Netto och Lidl, som försökt öka marknadsandelen för discounthandeln har haft en svår och kostsam uppgift[1]. Konceptet som sådant är dock inte nytt för Sverige. ÖoB är ett dagligvaruhandelskedja av ungefär samma typ som discountkedjor.

Sverige har även under 80-talet haft en trend med så kallade "lådbutiker"; butiker som pressar varupriserna genom att sälja direkt från kartonglådor på pall istället för uppackade varor på hyllor[2].

Lågprisbutiker i urvalRedigera

SverigeRedigera

FinlandRedigera

NorgeRedigera

Andra länderRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”Lidl och Netto betalar dyrt för sin expansion - DN.SE” (på svenska). 29 september 2014. http://www.dn.se/ekonomi/lagpriskedjor-betalar-dyrt-for-sin-expansion/. Läst 13 augusti 2016. 
  2. ^ ”Lågprisattacken”. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2016. https://archive.is/20160813185713/http://www.affarsvarlden.se/hem/analyser/article2569474.ece. Läst 13 augusti 2016.