Lågkonjunkturen under 1970-talet eller 70-talskrisen var en period av ökande arbetslöshet och svag ekonomisk tillväxt i västvärlden under mitten och slutet av 1970-talet samt under 1980-talets första år, efter högkonjunkturen efter andra världskriget.[1] Eftersom inflationen fortfarande var hög under 1970-talet, räknades det som stagflation.

1970-talet, med sin lågkonjunktur, ses ofta som en brytningstid mellan industrisamhälle och tjänstesamhälle, och föråldrad industri tvingades stänga igen.

Världens aktiebörser drabbades hårt, framför allt Storbritannien,[2] och börskraschen var en av de största i den moderna historien.[3]

Den inleddes med upplösningen av Bretton Woods-systemet 1971, oljekrisen 1973 och en börsnedgång under 1973/1974. Lågkonjunkturen spred sig till andra branscher genom stålkrisen och varvskrisen, och förlängdes av oljekrisen 1979. Den 8 oktober 1982 noterades högsta arbetslöshetssiffrorna i USA på 42 år.[4] och Sverige devalverade samma dag sin valuta i sin kamp mot de ekonomiska problemen.[4]

Det var i samband med denna lågkonjunktur som begreppet stagflation började användas; under föregående decennier hade konjunkturcyklerna varit mer förutsägbara med en växling mellan hög arbetslöshet och hög inflation i enlighet med Phillipskurvan. Under 1970-talet förändrades läget, och nu hade man arbetslöshet och inflation samtidigt.[5]

Några år in under 1980-talet vände konjunkturerna uppåt igen.

Händelsen ses ofta som en brytningsperiod i övergången från industrisamhälle till tjänstesamhälle.[6], liknande den under 1800-taletjordbrukssamhället i västländerna ersattes av industrisamhället.[7]

Sverige redigera

Se även: Industrikrisen i Sverige under 1970-talet.

I Sverige försvagades exportindustrins konkurrenskraft, dels på grund av den starka kronan och dels på grund av andra kostnadsökningar.[8] För att förbättra exportindustrins försvagade konkurrenskraft devalverades den svenska valutan tre gånger under åren 1976-1977.[9] Den svenska lågkonjunkturen utlöste en strukturkris i delar av industrin, den så kallade 70-talskrisen, som förutom nedläggningar och fusioner också medförde att nya typer av industrier växte fram.[6]

Källor redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 26 juli 2011.

Fotnoter redigera

  1. ^ ”Nästa världskris kommer om 40 år”. 15 december 2008. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524230224/http://www.asebol.net/publ/2008121501/. Läst 25 augusti 2011. 
  2. ^ Davis, E. Philip (25 februari 2003). ”Comparing bear markets - 1973 and 2000”. National Institute Economic Review "183" (1): ss. pp. 78–89. doi:10.1177/0027950103183001464. http://ner.sagepub.com/cgi/content/abstract/183/1/78. Läst 11 september 2007. 
  3. ^ Woodard, Dustin. ”1973 - 1974 Stock Market Crash”. About.com. Arkiverad från originalet den 24 april 2009. https://web.archive.org/web/20090424190403/http://mutualfunds.about.com/cs/history/p/crash7.htm. Läst 11 september 2007. 
  4. ^ [a b] Horisont 1982. Bertmarks 
  5. ^ ”Inflation”. Arkiverad från originalet den 18 september 2011. https://web.archive.org/web/20110918163735/http://hem.passagen.se/mapevoices/specialarbete/nationalekonomi/inflationen.htm. Läst 10 augusti 2011. 
  6. ^ [a b] ”Det nya Sverige”. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100813012527/http://www.entreprenorsregionen.se/res/pub/1490/DetNyaSverige.pdf. Läst 9 augusti 2011. 
  7. ^ ”Den industriella revolutionen”. 15 mars 2009. Arkiverad från originalet den 13 april 2011. https://web.archive.org/web/20110413224235/http://historia2.se/index.php?option=com_content&view=article&id=62&Itemid=82. Läst 9 augusti 2011. 
  8. ^ Lindbeck, Assar (2012). Ekonomi är att välja: memoarer. Stockholm: Bonnier. sid. 274. Libris 12750573. ISBN 978-91-0-012976-7 
  9. ^ ”Svensk industri under 150 år”. http://data.s-info.se/data_page/1465/documents/Svensk_industri_under_150_ar.pdf. Läst 9 augusti 2011.