Kvittning är en praxis i bland annat Sveriges riksdag som tillämpas om ett av blocken har en mindre andel närvarande ledamöter än det andra. Då avstår motsvarande antal ledamöter från det andra blocket från att rösta. Kvittningen sköts av särskilda riksdagsledamöter, kvittningsmän, som utses av partierna.

Sverigedemokraterna tillåts (2018) inte att ingå i riksdagens kvittningssystem,[1] och riksdagsledamöter från partiet har (2011) motionerat för ändring. Motionenen behandlades i Konstitutionsutskottet som föreslog avslag (Betänkande 2012/13:KU17), vilket också blev kammarens beslut.[2] Konstitutionsutskottet konstaterade att kvittningssystemet bygger på en överenskommelse mellan partierna och att förfarandet således inte är särskilt reglerat.[3]

ReferenserRedigera

  1. ^ Lova Olsson, Karin Runblom. ”Motstånd mot att inkludera SD i kvittningssystem”. Arkiverad från originalet den 20 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200520173231/https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?artikel=7024388. Läst 20 maj 2020.  sr.se, 23 augusti 2018.
  2. ^ Thoralf Alfsson, Jonas Åkerlund. ”Kvittningssystemet i riksdagen (Motion 2011/12:K219)”. Arkiverad från originalet den 20 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200520173238/https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/kvittningssystemet-i-riksdagen_GZ02K219. Läst 20 maj 2020.  riksdagen.se, 27 september 2011.
  3. ^ ”Konstitutionsutskottets betänkande 2012/13:KU17 Riksdagens arbetsformer m.m.”. Arkiverad från originalet den 20 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200520183431/https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/riksdagens-arbetsformer-mm_H001KU17/html. Läst 20 maj 2020.  riksdagen.se, 16 april 2013.