Kustflottan (Kfl) var en sjöstyrka inom svenska marinen som verkade i olika former åren 1904–2000.

Kustflottan
(Kfl)
Vapen för Kustflottan tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnKustflottan
Datum1904–2000
LandSverige
FörsvarsgrenMarinen
TypFlottan
RollSjöstyrka [a]
Marsch"Kustflottans marsch" (Dohlin) [b]
Befälhavare
Chefen för kustflottanFrank Rosenius [c]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Historik redigera

Kustflottan sammanfördes till en sjöstyrka under gemensamt befäl första gången på västkusten i samband med unionskrisen 1904. Kustflottan var till år 1994 en marin myndighet. Efter bildandet av myndigheten Försvarsmakten 1994, fanns Kustflottan kvar som förband till år 2000. Med försvarsbeslutet 2000 beslöts att den svenska kustflottan skulle utgå som sjöstyrka, vilket skedde den 30 juni 2000.

Verksamhet redigera

Kustflottan var ett utbildningsförband inom flottan som främst bestod av ytattack-, ubåts-, minerings- och minröjningsenheter. Utöver uppgiften att utbilda och öva fartygsbesättningar i fred, var förbandet en rörlig strategisk resurs som kunde utnyttjas för kraftsamling i ett visst område innan ett läge blev så allvarligt att ledningen övertogs av territoriell chef (chef för marinkommando eller motsvarande). Chefen för kustflottan hade konteramirals grad och disponerade en stab, Flaggen.

Kustflottans baser redigera

Kustflottans stabsfartyg redigera

Förbandschefer redigera

Högste Befälhavare för Kusteskadern (H.B.K.)

Högste Befälhavare för Kustflottan (H.B.K.)

Chefer för Kustflottan (CKF)

Chefer för Kustflottan (CKF)

Flaggkaptener

Namn, beteckning och förläggningsort redigera

Namn
Kungl. Kusteskadern 1904-??-?? 1919-??-??
Kungl. Kustflottan 1919-??-?? 1974-12-31
Kustflottan 1975-01-01 2000-06-30
Beteckning(ar)
Kfl 1904-??-?? 2000-06-30
Stabsplats
okänt 1904-??-?? 2000-06-30

Se även redigera

Referenser redigera

Anmärkningar redigera

  1. ^ En sjöstyrka sammansatt av ytattack-, minerings-, minröjnings- och ubåtsförband.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs och fastställdes den 10 februari 1976.[1]
  3. ^ Frank Rosenius blev sista chefen för förbandet.

Noter redigera

  1. ^ Sandberg (2007), s. 24

Tryckta källor redigera

  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu: marscher antagna av svenska militära förband, skolor och staber samt igenkännings-, tjänstgörings- och exercissignaler ([Ny uppl.]). Stockholm: Militärmusiksamfundet med Svenskt marscharkiv. Libris 10413065. ISBN 978-91-631-8699-8