Kurian (latin curia) motsvarar Heliga stolens regering och centrala förvaltning. Genom detta är kurian näst påven det mest inflytelserika organet inom Romersk-katolska kyrkan. Beteckningen "kuria" uppkom mot slutet av 1000-talet som namn på den påvliga hovstaten. Sin nuvarande form har kurian givits av påven Johannes Paulus II 1988 genom den apostoliska konstitutionen Pastor bonus.
Ordet kuria antas komma av gammallatinets coviria, en församling av män.[1]
Kurian omfattar statssekretariatet, ett antal kongregationer, främst troskongregationen och kongregationen för helgonförklaringsprocesser, vidare kongregationer för de orientaliska kyrkorna, för gudstjänsten, sakramenten, den kyrkliga disciplinen, helgonförklaringar, biskoparna, missionen, klerus, ordnarna och utbildningen. Dessutom finns en rad påvliga kommissioner för bland annat Latinamerika och för det konsthistoriska arvet. Sammanlagt ingår omkring 500 personer i kurians organisation.
Tribunalerna är domstolar för olika ärenden, till exempel rörande äktenskap (Rota romana). Det finns ett antal påvliga råd för olika ändamål, bland annat för ekumeniken.
KongregationerRedigera
- Troskongregationen
- Kongregationen för kyrkorna i Orienten
- Kongregationen för tillbedjan och läran om sakramenten
- Kongregationen för helgonförklaringsprocesser
- Biskopskongregationen
- Kongregationen för folkens evangelisering
- Kongregationen för prästerskapet
- Kongregationen för instituten för ett heligt liv och för sällskapen för ett apostoliskt liv
- Kongregationen för katolsk utbildning
ReferenserRedigera
NoterRedigera
Tryckta källorRedigera
- Feig Vishnia, Rachel (2012) (på eng). Roman Elections in the Age of Cicero: Society, Government, and Voting. Routledge Studies in Ancient History; 3. New York: Routledge. ISBN 0-415-87969-8