Från det fornsvenska ordet kunskaper, kännedom, umgänge, bekantskap. Men även från det tyska kundschafter, eg. som skaffar sig kännedom. Dessa äldre betydelser lever kvar i ordet kunskapare.[1] Ibland benämningen på spanare, spejare, etc, förr i tiden. Används fortfarande inom kunskapsorganisationer som Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, men även bland akademiker, konsulter, rådgivare, som arbetar med annan analys och kunskapsbildning.

NotRedigera

  1. ^ Svensk etymologisk ordbok, Hellquist Elof, LiberLäromedel/Gleerup 1980, ISBN 91-40-01978-0

Se ävenRedigera