Kongoriket

Kongo (officiellt Kungadömet Kongo) var en nation i centrala Afrika vid Kongofloden. Riket uppstod på 1300-talet och sträckte sig under sin storhetstid från Gabon i norr till Kwanzafloden i nuvarande Angola i söder. Huvudstad var Mbanza-Kongo.

Kungadömet Kongo
Wene wa Kongo/ Kongo dya Ntotila (kikongo)
← ← 1300-talet–1914 → → →
Vapen
Huvudstad	Mbanza-Kongo
Religion	kristendom afrikanska religioner
Statsskick	monarki
Sista kung	Manuel III
Bildades	1300-talet
– bildades genom	erövring av Mwene Kabunga
– bildades ur	Mpemba Kasi (ej historiskt säkert)
Upphörde	formellt 1914 de facto 1885
– upphörde genom	upplöst av Portugal (1914) förlorade rätten till sitt land genom Berlinkonferensen (1885)
– uppgick i	Belgiska Kongo Portugisiska Västafrika Franska Kongo
Areal	129 400 km² (1650)
Folkmängd  – befolkningstäthet	509 250 (1650) 3,9 inv/km²
Valuta	nzimbu

Kongo med grannstater 1711, strax efter återföreningen.

Demokratiska republiken Kongos historia
Kongoriket | Anziku ca 1200–ca 1900 Kungadömet Luba 1585–1889 Kubafederationen 1625–1900 Lundariket 1665–1887 Kungadömet Yeke 1856 – 1891 Kongostaten 1885–1908 Belgiska Kongo 1908–1960 Kongo-Léopoldville 1960–1965 Kongokrisen Zaire 1965–1997 Första Kongokriget Dem. Rep. Kongo 1997– Andra Kongokriget

Kongo hade ursprungligen goda kontakter med Portugal, och efter att kung Nzinga Nkuwu lät kristna sig av portugisiska missionärer införde år 1520 hans son, Afonso Mvemba Nzinga, kristendomen som statsreligion. Under 1600-talet hårdnade dock relationerna mellan länderna efter Portugals koloniala anspråk i södra Kongoriket, vilket ledde till ett blodigt krig under vilket Kongoriket förlorade nuvarande norra Angola till Portugisiska Västafrika. Ett inbördeskrig delade och försvagade riket mellan 1665 och 1709. 1857 blev Kongo en portugisisk lydstat och 1914 upplöstes statsbildningen helt.

Utöver sina egna sex provinser hade Kongo också ett antal kringliggande kungadömen som i princip var lydstater till riket: Ngoyo, Kakongo, Ndongo och Matamba.