Danmark är en konstitutionell monarki där landets statschef är kung eller regerande drottning som tillsätts efter en av Folketinget (Danmarks lagstiftande församling) i lag fastställd tronföljd.[1]
| Danmarks konung | |
 | |
| Titel | Kongen af Danmark (svenska: Danmarks konung) |
|---|---|
| Residens | Amalienborg |
| Säte | Köpenhamn |
| Mandatperiod | Livstid |
| Förste innehavare | Ongendus (700-talet) första omnämnda kung (Alkuin) Gorm den gamle (900-talet) skriftligt belagt (inhemska källor) |
| Inrättat | omdiskuterat |
| Efterträdare | Kronprins Christian |
| Webbplats | kongehuset.dk |
| Danmarks statsskick | |
 Denna artikel ingår i en artikelserie | |
| Grundlag | |
|---|---|
| Danmarks rikes grundlag | |
| Lagstiftande makt | |
| Folketinget | |
| Monarken | |
| Verkställande makt | |
| Monarken | |
| Regeringen | |
| Statsministern | |
| Ministerier | |
| Dömande makt | |
| Domstolsväsen | |
| Administrativ indelning | |
| Regioner | |
| Kommuner |
Danmark har varit en monarki så långt tillbaka i tiden som det finns skriftliga källor över landets historia. Mellan 1660 och 1848 rådde envälde. Huset Oldenburg har regerat Danmark sedan 1448 och sidogrenen Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg tillträdde tronen med Kristian IX 1863.
Frederik X av Danmark är Danmarks kung sedan den 14 januari 2024. Hans äldste son, kronprins Christian (född 2005) är landets tronföljare.
Bakgrund redigera
Den danska monarkin är bland de äldsta kontinuerliga i världen och kan med säkerhet dateras till Gorm den gamle (död kring år 958). Det danska kungariket var från början ett valkungadöme; men i praktiken var valet oftast begränsat till den regerande monarkens äldste son. I gengäld måste kungen underteckna en handfästning, som reglerade maktförhållandet mellan denne och undersåtarna.
De äldre grenarna av den danska kungasläkten utdog 1448 med Kristofer av Bayern. Efterträdare blev greven av Oldenburg som Kristian I och denne blev stamfar för den huvudlinje som satt utan avbrott på Danmarks tron fram till 1863, då den siste i huvudlinjen avled.
Vid införande av enväldet vid nyåret 1660/61, efter den misslyckade svenska belägringen av Köpenhamn, infördes en regelrätt arvsmonarki. Arvföljden gick efter principen om primogenitur med möjlighet för kvinnlig arvsrätt i andra hand, blev fastställt i 1665 års Kongelov, som även reglerade kungahusets inre angelägenheter. De senare delarna av Kongeloven kvarstod också efter 5 juni 1849, då enväldet upphörde och en konstitutionell monarki infördes.
Huvudlinjens siste kung, Fredrik VII, dog 1863 utan barn. Tronen gick enligt 1853 års Arvefølgelov till prins Christian av Glücksborg, en ättling på svärdslinjen till Kristian III och vars hustru var betydligt närmare släkt med huvudlinjen (systerdotter till Kristian VIII). Denne blev som Kristian IX stamfar till den nuvarande kungaätten på Danmarks tron.
Ämbetsuppgifter redigera
Den danska monarken är enligt Danmarks rikes grundlag innehavaren av den högsta verkställande makten, liksom av den lagstiftande makten tillsammans med Folketinget, men kungamakten kan enligt grundlagen enbart utövas genom ministrarna.[2] Monarken är den som utser och entledigar landets statsminister, som är den ledamot av Folketinget som är ledare för det största partiet eller den största koalitionen av partier, enligt parlamentarismens grundprincip.[3]
Monarkens underskrift tillsammans med ansvarig ministers namnteckning krävs för att lagar, förordningar och andra rättsakter ska äga giltighet. Åtta gånger om året sammanträder monarken, tronföljaren och regeringen i statsrådet där statshandlingar officiellt undertecknas.[4][5]
Monarken är värd för inkommande utländska statsbesök och reser på statsbesök i utlandet samt ackrediterar utlända ambassadörer i Danmark samt utfärdar danska ambassadörers kreditivbrev.[3]
Monarken är herre och stormästare för landets statsordnar – Elefantorden och Dannebrogorden.[6] Därtill kvartstår alltjämt rätten att adla, även om den sällan används (enbart två gånger under Margrethe II:s tid på tronen). Monarken måste enligt grundlagen vara medlem av Danska folkkyrkan som är den evangelisk-lutherska statskyrkan.
Representationslokaler och residens redigera
Representation och residens
Lista över Danmarks monarker redigera
Tronföljd redigera
Tronföljdslagen från 1953 (Tronfølgeloven) begränsar arvsrätten till Danmarks tron till Kristian X:s legitima ättlingar. Innan 1953 års lag antogs gällde agnatisk primogenitur, d.v.s. att enbart män kunde ärva tronen. Om ändringen 1953 inte hade genomförts hade Fredrik IX, som saknade en son, inte efterträtts av sin äldsta dotter Margrethe utan av sin bror Prins Knud. Man ändrade sålunda till agnatisk-kognatisk primogenitur, likt vad som gällt länge i Storbritannien.
Sedan 2009 har Danmark kognatisk primogenitur, likt vad som gällt i Sverige sedan 1980, d.v.s. att det äldsta barnet ärver tronen oavsett kön.
Se även redigera
- Danelagen
- Danmark-Norge
- Danmarks gränsförändringar
- Danmarks livgeding
- Danmarks riksregalier
- Dansk-tyska kriget
- Den Kongelige Livgarde
- Freden i Roskilde
- Greve av Rosenborg
- Holger Danske
- Jellingestenarna
- Kalmarunionen
- Kong Christian stod ved højen Mast
- Marsrevolutionen (Danmark)
- Rigsfællesskabet
- Roskilde domkyrka
- Slaget vid Köpenhamn
- Slaget om Köpenhamn (1807)
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Monarchy of Denmark, tidigare version.
Noter redigera
- ^ ”Grundloven” (på danska). regeringen.dk. 1953. https://www.regeringen.dk/grundloven/. Läst 12 november 2021. ”§ 1. Denne grundlov gælder for alle dele af Danmarks Rige.
§ 2. Regeringsformen er indskrænket-monarkisk. Kongemagten nedarves til mænd og kvinder efter de i tronfølgeloven af 27. marts 1953 fastsatte regler.
§ 3. Den lovgivende magt er hos kongen og folketinget i forening. Den udøvende magt er hos kongen. Den dømmende magt er hos domstolene.” - ^ ”Grundloven” (på danska). regeringen.dk. 1953. https://www.regeringen.dk/grundloven/. Läst 12 november 2021. ”§ 12. Kongen har med de i denne grundlov fastsatte indskrænkninger den højeste myndighed over alle rigets anliggender og udøver den gennem ministrene.
§ 13. Kongen er ansvarsfri; hans person er fredhellig. Ministrene er ansvarlige for regeringens førelse; deres ansvarlighed bestemmes nærmere ved lov.” - ^ [a b] ”Monarkiet i dag” (på danska). kongehuset.dk. Arkiverad från originalet den 12 november 2021. https://web.archive.org/web/20211112011036/https://www.kongehuset.dk/monarkiet-i-danmark/Monarkiet-i-dag/monarkiet-i-dag. Läst 12 november 2021. ”Som statsoverhoved medvirker regenten ved regeringsdannelser. Efter rådgivning fra repræsentanter for de politiske partier opfordrer monarken den partileder, der har flest mandater bag sig i Folketinget, til at søge en regering sammensat og udnævner denne efter dannelsen.”
- ^ ”Regeringsmøder” (på danska). stm.dk. Statsministeriet. https://www.stm.dk/regeringen/regeringsmoeder/. Läst 12 november 2021.
- ^ ”Det offentlige Danmark 2019” (på danska). Statsrådet. 2019. sid. 35. https://www.regeringen.dk/media/7264/digst-det-offentlige-danmark-2019.pdf. Läst 12 november 2021. ”Ifølge grundlovens § 17 forhandles alle love og vigtige regeringsforanstaltninger i statsrådet. Ministrene i forening udgør statsrådet, og tronfølgeren tager sæde, når han er myndig. Dronningen fører forsædet i statsrådet undtagen i de i §§ 8 og 9 i grundloven nævnte tilfælde.”
- ^ ”Ordener og medaljer” (på danska). kongehuset.dk. Arkiverad från originalet den 23 oktober 2021. https://web.archive.org/web/20211023204053/https://www.kongehuset.dk/monarkiet-i-danmark/tildeling-af-ordener/tildeling-af-ordener. Läst 12 november 2021.
Externa länkar redigera
- www.kongehuset.dk
Wikimedia Commons har media som rör Danmarks monarki.
