Kragehul I
Kragehul I (Signum: DR 196 U) är en fragmentarisk spjutstång från folkvandringstiden hittad på Fyn i Danmark. Den finns på Danmarks nationalmuseum i Köpenhamn. Stången återfanns 1877 i vapenoffermossen Kragehul. Bland fynden därifrån har man i efterhand identifierat fem separata omgångar med vapenoffer från perioden 200-475 e.Kr. Stången tillhör troligen den sista nedläggningen och bär en runinskription med den äldre futharken.
Kragehul I  | |
 | |
| Signum | DR 196 U |
|---|---|
| Område | Fyn, Danmark |
| Placering | spjutstång |
| Tillkomsttid | 400-talet e.Kr. |
InskriptionRedigera
Inskriptionen lyder translittererad i sin helhet:
- ek e͡rila͡z asugisalas m͡uh͡a h͡aite g͡ag͡ag͡a ginu g͡ah͡e ... lija ... hagala wiju big- ...[1]
Den första delen av inskriften normaliseras vanligen:
- ek erilaz asugisalas muha haite, gagaga
Översättningen lyder:
- "Jag, erilen från Asugisalaz heter Muha" följd av ett stridsrop[2] eller en trollformel.
Asugisalaz innehåller ansu- "gud" och gisala- "grodd, avkomma/ättling". Muha är antingen ett personnamn eller ett ord som betyder "tjänare" eller liknande. Sekvensen gagaga skrivs med tre bindrunor baserade på g-runans X-form som kombineras med a-runan. En liknande sekvens med bindrunor, g͡æg͡og͡æ, återfinns på Undleybrakteaten.
TolkningarRedigera
Sekvensen gagaga och resterande inskription har blivit ämne för en rad olika tolkningar.
SchneiderRedigera
Schneider (1969) argumenterade för tjuroffer, och läser g-a som "gåva, gud!" och resterande inskrift som
- Ginugahelija Hagala wiju bi g[aia].
- "den mäktige roparen/brölaren [offertjuren], Hagal, viger jag åt spjutet".
DüwelRedigera
Düwel (1983) läste det upprepade g-a som g[ibu] a[uja] "Jag ger god lycka". För den andra delen av inskriften, läste han
- ginu-ga he[lmat]lija ... hag?l(a) wi[g]ju bi g[aia].
- "trolldoms-'ga', det hjälmförstörande haglet viger jag åt spjutet"
PieperRedigera
Pieper (1999) läste g-a som g[ebu] a[nsu] "gåva till guden [Oden]", med fortsättningen:
- ginu-ga hellija hag?la wiju bi g[ebu].
- "magisk gudagåva, helvetiskt hagel viger jag åt denna gåva"
MacLeod & MeesRedigera
MacLeod & Mees (2006) läste gagaga som en onomatopoetisk konstruktion relaterad till liknande fynd som Undleybrakteaten gægogæ, och uppfattade uttrycket som en metrisk formulerad spådom.
- gagaga ginu gahellija, hagala wiju bi g[aize].
- "gagaga ropar jag ekande, hagel jag viger i spjutet"
NoterRedigera
- ^ Enligt Rundata 2.0.
- ^ Herschend, Frands, "Sånger från mossen" Arkiverad 12 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine., Arkeologiska nyheter & facta - Internet Malmö 2005 (Läst 2010-08-05)
KällorRedigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
- Düwel, Klaus, Runenkunde 2 uppl., (Stuttgart 1983)
- MacLeod, Mindy, and Bernard Mees, Runic Amulets and Magic Objects, (Woodbridge 2006)
- Pieper, Peter, '"Fluchweihe" oder "Weihefluch": Imitative Kampfesmagie bei den Germanen nach dem Zeugnis von Runeninschriften', Studien zur Sachsenforschung, 13, 1999, s. 303-324.
- Rundata 2.0 för Windows.
- Schneider, Karl, "Runische Inschriftenzeugnisse zum Stieropferkult der Angelsachsen", Festschrift für Edgar Mertner, Fabian, Bernhard, Suerbaum, Ulrich. (München 1969), s. 9-54.