Kostymapor (Pygathrix) är ett släkte i familjen markattartade apor. De har fått sitt namn efter påfallande mönster på pälsen som liknar kläder.

Kostymapor
arten Pygathrix nemaeus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPrimater
Primates
UnderordningHaplorhini
FamiljMarkattartade apor
Cercopithecidae
UnderfamiljColobinae
SläkteKostymapor
Pygathrix
Vetenskapligt namn
§ Pygathrix
AuktorE. Geoffroy, 1812
Hitta fler artiklar om djur med

Utbredning redigera

Dessa primater lever i Sydostasien i regnskogsområden av Laos, Vietnam och Kambodja.[1]

Utseende redigera

Alla tre arter i släktet har en mörk gråaktig kropp på baksidan. Buken, underarmarna och svansen är däremot vitaktiga. Skillnader mellan arterna finns i armarnas och benens färg.[2] Pygathrix nemaeus har rödaktiga underben, Pygathrix nigripes har svartaktiga underben och hos Pygathrix cinerea är underbenen främst ljusgrå. Påfallande är även hannarnas könsorgan, penisen är röd och scrotum är vit eller blå.[3] Kroppens (huvud och bål) längd ligger mellan 56 och 76 centimeter, svansen är ungefär lika lång.[2] Med en genomsnittlig vikt av 11 kg är hannar lite tyngre än honor (8 kg).[3]

Levnadssätt redigera

Kostymapor är aktiva på dagen och lever i träd. De har bra förmåga att klättra och hoppa. Dessa djur lever i grupper som består av en eller flera hannar och dubbelt så många honor med deras ungar. Hannarna ledar gruppen och håller vakt. Upphittad föda delas mellan alla gruppmedlemmar.[2] Nära människans samhällen har en flock bara 4 eller 5 medlemmar. I mera avlägsna områden uppgår antalet individer till 25 och i skyddsregioner kan en flock ha 50 medlemmar.[3] Inom varje kön etableras en hierarki.[2]

Föda redigera

Dessa djur livnär sig uteslutande av växtämnen. De äter huvudsakligen blad, men tar även frukt och blommor[4]. Liksom idisslare har de en mage som består av flera kamrar. Kostymapor äter oftast unga blad och utvalda omogna frukter.[3] Stora delar av födan faller till marken och blir näring åt marklevande djur.

Fortplantning redigera

Före parningen kommunicerar båda könen med ansiktsmimik.[3] Efter dräktigheten som varar 170 till 190 dagar föder honan oftast en unge (sällan två).[2] Först är bara modern ansvarig för ungen, men senare hjälper andra gruppmedlemmar till. Efter ungefär fem år är ungen könsmogen.[5] Kostymapor i fångenskap blir upp till 20 år gamla, sällan något över 25 år.[2]

Hot redigera

Insatsen av herbicider under Vietnamkriget decimerade alla tre arter betydligt. Idag består hotet huvudsakligen av skogsröjning och till mindre del av jakt. IUCN listar P. cinerea som akut hotad (CR) och de andra två som starkt hotad (EN).[1]

Arterna redigera

Enligt Wilson & Reeder (2005) utgörs släktet av tre arter.[1][6]

  • Kostymapa (Pygathrix nemaeus) lever i södra Laos och centrala Vietnam.
  • P. nigripes hittas i södra Vietnam och angränsande delar av Kambodja.
  • P. cinerea är bara känd från sydcentrala Vietnam.

P. cinerea och P. nigripes listades fram till 2005 som underarter till kostymapan.[6]

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Kleideraffen, 30 april 2006.

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Pygathrix på IUCN:s rödlista, läst 13 mars 2013.
  2. ^ [a b c d e f] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Douc Langur” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 597. ISBN 0-8018-5789-9 
  3. ^ [a b c d e] Sean Flannery (28 mars 2003). ”Douc Langur” (på engelska). Primate Fact Sheets. Arkiverad från originalet den 10 april 2015. https://web.archive.org/web/20150410085918/http://www.theprimata.com/pygathrix_nemaeus.html. Läst 8 februari 2014. 
  4. ^ The natural history of the primates av J.R. & P.H. Napier (1985). London: British Museum (Natural History). ISBN 0-565-00870-6
  5. ^ M. Richardson (20 november 2010). ”Red-shanked douc”. ARKive. Arkiverad från originalet den 14 september 2014. https://web.archive.org/web/20140914134602/http://www.arkive.org/red-shanked-douc/pygathrix-nemaeus/image-G6409.html#text=All#text=All. Läst 16 mars 2012. 
  6. ^ [a b] Wilson & Reeder, red (2005). Pygathrix (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4