Konungsfrid (latin Pax regia) tycks under 1000-talet ha haft betydelsen dels av frid för kungen dels av frid för de sändebud som skulle till Gutatinget enligt ett mellan Sveakonungen och gutarna träffat fördrag.

Från 1100-talet finns vittnesbörd om att kungen tagit såväl köpmän som klerker och munkar under sin frid. Enligt bestämmelse i vissa landskapslagar gällde frid för dem som deltog i ledung.

Konungsfriden utvidgades sedan under 1100-talet genom Birger jarls fridslagar och edsörelagstiftning som betecknade vissa förbrytelser som fridsbrott.

Allmänna referenserRedigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Frid, 1904–1926.
 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Konungsfrid, 1904–1926.