Kontemplation

Kontemplation (av latinets contemplatio) är en latinsk översättning av grekiska theoria (θεωρία) och betyder, “tittar på”, ”är medveten om”, ”utsatt för betraktande”. Det är en grundläggande term i filosofi och teologi, som har lång historia. I äldre grekisk och romersk tradition hade det betydelsen skådande, närmast motsvarade teofani, hierofani.

Kontemplation (theoria) var betydelsefulla begrepp i Platons och Plotinos filosofier, och ett medel för att nå henosis.

I kristen tradition har det fått en något snävare betydelse, vanligen en inre, utdragen och ordlös bön, varvid man tömmer medvetandet för att stilla betrakta det gudomliga

Kontemplation skiljs ofta från den mer aktiva meditationen (denna distinktion gäller i synnerhet i västlig kristen tradition), där det ofta förknippas med mystiker, exempelvis Teresa av Avila and Johannes av Korset och skrifter av Margery Kempe, Augustine Baker och Thomas Merton.

I östlig kristendom är kontemplation (theoria) bokstavligen ett medel för att se Gud, få en vision av Gud eller uppleva enighet med Gud, vilket praktiseras inom traditionen Hesychasm.

Adjektivet kontemplativ

1. Som har del i kontemplation sådan saken beskrivits ovan.

2. Om romerska-katolska religiösa ordnar, sådana ordnar som inte är apostoliska, det vill säga inte ägnar sig åt utåtriktad verksamhet, utan i stället främst vigt sig åt bön, antingen sådan bön är framför allt liturgisk (benediktinerna) eller mera renodlat kontemplativ (karmeliterna). I östkyrkorna , såväl de med Rom unierade östkyrkorna som de ortodoxa kyrkorna finns endast kontemplativa ordnar; dessa följer ofta Basiliusregeln.

Se även

• Mystik
• Teofani
• Meditation
• Tyst bön
• Kristen meditation