Öppna huvudmenyn

Konfessionalisering är ett begrepp som används av reformationshistoriker för att beskriva den parallella processen av "konfessionsbildning" som ägde rum i Europa mellan religionsfreden i Augsburg (1555) och Trettioåriga kriget (1618-1648).

Under denna tid konsoliderades de lutherska och romersk-katolska konfessionerna, i förra fallet markerat genom sammanställningen av Konkordieboken, i senare genom Tridentinska mötet. Stats- och kyrkoledningar samverkade i en strävan att förankra respektive tro i folkdjupet. Ett viktigt inslag i detta var den "sociala disciplinering" som var utmärkande för tiden.

Ett speciellt problem i sammanhanget utgör den reformerta konfessionen, som inte fick sitt statsrättsliga erkännande förrän i Westfaliska freden. Detta till trots genomgick många tidigare lutherska stater i det Tysk-romerska riket vad som kallas en "andra reformation" under 1500-talets andra hälft.