Kommunala utjämningssystemet

system som fördelar pengar mellan Sveriges kommuner och landsting

Systemet för kommunalekonomisk utjämning eller kommunala utjämningssystemet i Sverige fördelar pengar till och mellan kommuner och regioner. Syftet är att de ska kunna tillhandahålla likvärdig service för sina kommunmedborgare oberoende av förhållanden som är svåra för kommunen att påverka. Systemet finns också för att kompensera kommuner vars investeringar för ökad produktion av kommunens näringsliv ger skatteintäkter som främst kommer andra ur boendesynpunkt mer attraktiva grannkommuner till godo.[2]

SCB Kommunalekonomisk utjämning för storstäder i Sverige. Utfall per invånare 2005-2019 - tabeller från SCB. Värden över noll betyder att kommuninvånaren sätter in pengar i systemet och vice versa.[1]

Systemet finansieras huvudsakligen genom statliga anslag. En mindre del av pengarna tas ut som en avgift från kommuner med hög skattekraft och systemet kallas därför ibland för Robin Hood-skatten. Systemet har ersatt tidigare riktade statliga bidrag till kommunerna. Forskning från 2005 kunde inte hitta några belägg för att systemet var tillväxthämmande.[3]

Utjämningen mellan primärkommuner består av tre delar:[2][4]

  • inkomstutjämning (störst del) baseras på kommunernas skattekraft. Den garanterar att varje kommun får minst 115 procent av Sveriges genomsnittliga skattekraft i kronor per invånare.
  • kostnadsutjämning utjämnar kostnadsskillnader som beror på åldersstruktur, socioekonomiska förhållanden och geografi. Resurser omfördelas till kommuner med hög andel äldre, barn, barn med utländsk bakgrund, personer med ekonomiskt bistånd, hög utflyttning, med mera.[5]
  • strukturbidrag (minst del) kompenserar för historiska arbetsmarknadsproblem och riktar sig till dem som förlorade på övergången från generella statsbidrag i början på 1990-talet.

Modellen har kritiserats för att vara komplex.

Fördelning 2019Redigera

Systemet finansieras främst genom statlig inkomstskatt. Dessutom var nio kommuner nettobetalarare till utjämningssystemet 2019, samtliga med höga medelinkomster i Stockholms län[5] varav följande fem bidrog mest[6][7]

Kommun Kr/inv 2019
Danderyds kommun −16 896
Solna kommun −8 984
Lidingö kommun −8 124
Täby kommun -4 859
Stockholms kommun −5 858
Sundbybergs kommun −1 933

Kommunerna i Stockholms län är tillsammans nettomottagare, år 2019 på +700 kronor per person eller totalt +1,7 miljarder kronor.[5]

Följande kommuner tog emot störst totalt bidrag från utjämningssystemet 2019 – främst stora tätortskommuner med låga medelinkomster:[5]

Kommun Folkmängd Totalt Kr/inv 2019
Malmö kommun 338 582 5 527 765 181 16 326
Göteborgs kommun 571 153 2 417 817 924 4 233
Eskilstuna kommun 105 727 1 662 474 908 15 724
Norrköpings kommun 141 515 1 582 027 720 11 179
Helsingborgs kommun 145 231 1 507 239 681 10 378
Örebro kommun 153 088 1 488 814 914 9 725
Södertälje kommun 97 094 1 447 013 518 14 903
Botkyrka kommun 92 723 1 418 589 839 15 299

InkomstutjämningRedigera

Inkomstutjämningen är främst statligt finansierad, men elva kommuner bidrog med kostnadsutjämningsavgift. De kommuner som mottog störst inkomstutjämningsbidrag per invånare 2019 var:[5]

Kommun Folkmängd Kr/inv 2019
Årjäng, Värmlands län 9 973 18 939
Eda, Värmlands län 8 570 18 219
Högsby, Kalmar län 6 087 18 038
Lessebo, Kronobergs län 8 815 17 001
Perstorp, Skåne län 7 463 16 776

KostnadsutjämningenRedigera

112 kommuner betalade kostnadsutjämningsavgift 2019.[7] De kommuner som mottog störst kostnadsutjämningsbidrag per invånare 2019 var små kommuner i Norrlands inland:[5]

Kommun Folkmängd Kr/inv 2019
Dorotea 2 584 12 286
Bjurholm 2 475 11 157
Sorsele 2 533 10 755
Åsele 2 817 9 015
Vilhelmina 6 758 8 565

Regional utjämningRedigera

Utjämning sker även mellan Sveriges regioner. Den enda region som bidrar till det systemet är Stockholms region, med nära -500 kronor per invånare år 2019. Största mottagande region i förhållande till folkmängden var 2019 Gotlands region, med +6 100 kronor per invånare.[5]

Fördelning 2015Redigera

InkomstutjämningRedigera

Inkomstutjämning baseras på en kommuns skattekraft, dvs beskattningsbar inkomst per invånare. Kommuner med låg skattekraft får bidrag upp till 95 procent av målet om 115 procent av medelskattekraften i riket. Kommuner med mer än 115 procent relativ skattekraft betalar upp till 80 procent av överskottet. Sammanlagt 15 kommuner betalar ut till staten på grund sin höga skattekraft.

Huvuddelen av inkomstutjämningen utgörs av statliga bidrag. Totalt är utbetalningarna i detta system ca 65 miljarder kronor 2015 varav cirka 4,2 miljarder finansieras direkt av kommunerna. Observera dock att vissa kommuner som beräkningsmässigt betalar till inkomstutjämningen, totalt i hela utjämningssystemet tilldelas bidrag då bidraget i kostnadsutjämningen är större än kommunens kostnad i inkomstutjämningen.

Av totalt knappt 66 miljarder i bidrag till kommunerna under 2015 finansieras cirka 3,2 miljarder av kommunerna och cirka 63,7 miljarder av staten. Malmö är den kommun som får i särklass mest i det kommunala utjämningssystemet, cirka 4,4 miljarder (cirka 14 000 kr/inv) 2015, där ca 25 procent av kommunens samlade intäkter utgörs av kommunala utjämningsbidrag. Malmö är dock inte den kommun som tilldelas mest per invånare. De kommuner som tilldelas mest per invånare 2015 är Bjurholm (cirka 27 000 kr/inv), Dorotea (27 000 kr/inv), Vilhelmina (cirka 26 000 kr/inv), Åsele (cirka 26 000 kr/inv), och Sorsele (cirka 25 000 kr/inv). I genomsnitt utbetalas cirka 6 400 kr/inv i Sverige.

De fem kommuner som tog emot mest respektive bidrar mest under 2015, kronor per invånare.[8]

Kommun Kr/inv 2015
Årjäng 16 611
Eda 16 101
Bjurholm 15 625
Högsby 15 037
Dals-Ed 14 727
Lomma -3 569
Nacka -3 875
Täby -7 558
Lidingö -11 144
Danderyd -20 345

KostnadsutjämningRedigera

Kostnadsutjämningen syftar till att kompensera för opåverkbara strukturella kostnadsskillnader som kan bero på demografi, geografi eller socioekonomiska förutsättningar. Kostnadsutjämningen finansieras enbart genom omfördelning mellan kommuner, och är därför statsfinansiellt neutral. Exempelvis kompenseras kommuner som på grund av åldersstrukturen är skyldiga att erbjuda äldreomsorg och barnomsorg till många personer eller orter.

De fem kommuner som tog emot mest respektive bidrog mest under 2015, kronor per invånare relaterat till befolkningsdemografi:[8]

Kommun Kr/inv 2015
Dorotea 11 370
Åsele 11 177
Bjurholm 10 718
Sorsele 10 201
Vilhelmina 9 527
Skövde -3 327
Luleå - 3 370
Solna -4 626
Lund -4 918
Umeå -4 987

StrukturbidragRedigera

Strukturbidraget syftar till att stärka kommuner och regioner med en liten befolkning och/eller problem på arbetsmarknaden. Strukturbidraget finansieras av staten. Glesbygdskommuner, främst i norr, är större mottagare av strukturutjämningsbidrag.

Sammantaget är ur statsfinansiell synvinkel strukturbidraget begränsat. Totalt är kostnaden 2015 för detta bidrag, tillsammans med införandebidraget och regleringsbidraget, cirka 2,3 miljarder kronor.[källa behövs]

De fem kommuner som tar emot mest bidrag under 2015.[8]

Kommun Kr/inv. 2015
Gällivare 5 046
Kiruna 4 789
Övertorneå 4 783
Pajala 4 555
Jokkmokk 4 468

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”Kommunalekonomisk utjämning efter region, År 2005 - 2019”. Statistikdatabasen. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__OE__OE0115/KomEkUtj/. Läst 16 juni 2019. 
  2. ^ [a b] Det kommunalekonomiska utjämningssystemet – Effekter för Västerbotten, Norrland och Sveriges funktionella arbetsmarknader Arkiverad 20 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine., CERUM Report Nr 23/2010, Centrum för regionalvetenskap (Cerum), Umeå universitet.
  3. ^ Siverbo, Sven (2005), Inkomstutjämning och kommunalekonomiska incitament, Förvaltningshögskolans rapporter, Göteborgs universitet, rapport 70.
  4. ^ ”Kommunalekonomisk utjämning”. Statistiska Centralbyrån. http://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/offentlig-ekonomi/finanser-for-den-kommunala-sektorn/kommunalekonomisk-utjamning-och-utjamning-av-lss-kostnader/produktrelaterat/Fordjupad-information/kommunalekonomisk-utjamning/. Läst 8 juli 2020. 
  5. ^ [a b c d e f g] ”Fakta i frågan: Flödar skattepengar från Stockholm till Norrland?”. Dagens Nyheter. 15 september 2019. https://www.dn.se/nyheter/sverige/fakta-i-fragan-flodar-skattepengar-fran-stockholm-till-norrland/. 
  6. ^ ”Nyckeltal för alla regioner – Ekonomifakta”. Ekonomifakta. https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Regional-statistik/Din-kommun-i-siffror/Nyckeltal-for-regioner/?var=17876. Läst 31 juli 2018. 
  7. ^ [a b] ”Kommunalekonomisk utjämning för kommuner 2019 utfall reviderad 2019-04-01”. Dagens Nyheter/SCB:s kalkylark på Google Docs. 1 april 2021. https://docs.google.com/spreadsheets/d/1-pS1sRGTCsKaTT3JN2bv_nSLPCZYO7iO/edit?usp=embed_facebook. 
  8. ^ [a b c] ”Kommunalekonomisk utjämning och utjämning av LSS-kostnader”. Arkiverad från originalet den 21 januari 2015. https://web.archive.org/web/20150121235846/http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Offentlig-ekonomi/Finanser-for-den-kommunala-sektorn/Kommunalekonomisk-utjamning-och-utjamning-av-LSS-kostnader/. Läst 21 januari 2015.