 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Social anarkism företräds främst av Michail Bakunins och Pjotr Kropotkins arvtagare och är huvudsakligen centralelementet i det som idag kallas frihetlig socialism.
Dess anhängare tenderar att framhäva gruppgemenskap i form av kollektiva organisationer. Den sociala anarkismen delas in i två huvudfåror. Michail Bakunin företräder så kallad kollektivistisk anarkism medan Pjotr Kropotkin företräder kommunistisk anarkism. Social anarkism har, precis som de andra huvudinriktningarna, Proudhon som anfader. Liksom sina föregångare kritiserade Bakunin Marx häftigt för dennes, som han kallade den, centralistiska och auktoritära ideologi – även om Bakunin behöll Marx ekonomiska teorier.
Utifrån den sociala grenen har den syndikalistiska rörelsen utvecklats, till en början inom 1800-talets franska fackföreningsrörelse, men senare i modifierad form av Rudolph Rocker med flera. Syndikalismen betraktas som en utlöpare från den egentliga anarkismen med vissa beröringspunkter, men den ses oftast inte som anarkistisk i egentlig bemärkelse. Dock kan man notera att den samhällsomvälvning där anarkisterna spelat störst roll – den spanska revolutionen 1936–39 – gick helt i syndikalismens tecken.
Referenser redigera
- Från Marx till Seattle. Offensiv nr 508, 18 juli 2002; samt Pariserkommunen, I–II. Gyldendals 1973.
- Subcommandante Marcos: Från sydöstra Mexicos underjordiska berg. Manifest 2002, sid. 9 ff.
- Lönnroth, Johan: Program för en frihetlig vänster. Broschyr utgiven av www.vagvalvanster.se