Kolerakyrkogården i Lunden

kolerakyrkogård i stadsdelen Lunden i Göteborg

Kolerakyrkogården i Lunden är en begravningsplats i Göteborg med en minnessten för några av dem, som dukade under i kolerafarsoten 1834. Den är belägen i hörnet av Sankt Pauligatan och Femkampsgatan i stadsdelen Lunden. Begravningsplatsen är en fast fornlämning och skyddas därmed enligt kulturmiljölagen (KML).[1]

Kolerakyrkogården i Lunden
Begravningsplats
Kolerakyrkogård
Kolerakyrkogården i Lunden, Göteborg.
Kolerakyrkogården i Lunden, Göteborg.
Officiellt namn: Kolerakyrkogården i Lunden
Land Sverige
Delstat Västra Götaland
Region Örgryte pastorat
Distrikt Lunden, 214:1 och 214:2
Kommun Göteborg
Datum Augusti 1834
Skötsel Göteborgs kommun
Antal gravar >
Webbplats: Svenska kyrkan: Kyrkogårdar och begravningsplatser.
Kolerabegravningsplatsen i Lunden, Göteborg.
Parkeringsdäcket vid Pauli Backe ligger strax norr om kolerakyrkogården i Lunden.
Södra sidan av minnessten på kolerakyrkogården i Lunden med texten
"† ÅR 1834".
Norra sidan av minnessten på kolerakyrkogården med texten "KOLERAKYRKOGÅRDEN PÅ RANBERGEN".
Kolerakyrkogården sedd från söder mot Sankt Pauligatan.

På framsidan av stenen finns ett inhugget kors och orden "År 1834". På baksidan står det "Kolerakyrkogården på Ranbergen". Texten på framsidan är enkelt utförd och förmodligen från tiden då stenen restes, medan texten på baksidan troligen är av senare datum med tecken av modernare snitt.[2]

Kolerakyrkogårdens läge redigera

Valåsens sluttning åt väster fanns förr några små inhägnade gärden – lyckor – Högalyckan och Stukelyckan.[3] Kolerakyrkogården var belägen i det område, som tidigare kallades Ranängsbergen. Det hörde då till Örgryte socken och motsvarar numera de västra delarna av stadsdelen Lunden. Här ligger ett radhusområde, som kallas Pauli Backe. Vid krönet av Sankt Pauligatan nära Femkampsgatan står stenen, som minner om att det har legat en kolerakyrkogård just här.[4]

När radhusområdet Pauli Backe skulle byggas (1976–78) visade det sig, att det planerade parkeringsdäcket skulle kunna inkräkta på kyrkogårdsområdet. Efter krav från både Museinämnden och Riksantikvarieämbetet gjordes i november 1975 en mindre utgrävning av det övre norra hörnet av det förmodade kyrkogårdsområdet.[5] Ett 10 meter långt schakt grävdes med en bredd av en meter "ner till orörd nivå". Det påträffades emellertid inga fynd, som kunde härröra från kolerakyrkogården.[2]

Skälen till detta kan förstås vara flera. Det kanske inte var exakt här kyrkogården låg. De första kända kartorna över området med kyrkogården markerad ritades nästan 100 år senare. Kyrkogården kanske inte användes i den omfattning man räknat med, så att det hörn som undersöktes inte behövde utnyttjas för gravsättning.[2]

Kolerakyrkogården omfattar sannolikt huvuddelen av stadsäga nr 9893 med nuvarande beteckning Lunden 745:45. Området motsvaras av marken med den trädbevuxna slänten där minnesstenen är placerad och troligen även delar av Sankt Pauligatan just i kröken vid Överåsvallen då en breddning av gatan skedde i början av 1940-talet.[2]

Bakgrund redigera

Kolera hade funnits i tusentals år i Gangesdeltat, men på 1810-talet spred den sig i övriga världen med förödande verkningar. Från den 26 juli och fram till november 1834 dog cirka 12 600 människor i Sverige.[6] Koleran kom till Göteborg med ett fartyg, som anlöpte hamnen. Utbrottet 1834 blev det mest förödande. Över 2 000 personer dog, vilket var omkring en tiondel av befolkningen.[2]

I Örgryte socken hade man redan 1831 vidtagit vissa åtgärder om den fruktade farsoten skulle komma till trakten. En speciell begravningsplats planerades på Ranängsbergens södra sluttning, där bebyggelsen vid den aktuella tiden var mycket gles. Man beslutade också, att i händelse av att koleran bröt ut, så skulle fattigstugan utrymmas och istället upplåtas som sjukhus. Ekonomiska medel fanns även avsatta. Totalt inträffade under 1834 års epidemi 98 dödsfall och många barn blev föräldralösa i socknen, säkert främst "fattigt folk" i de tättbebyggda områdena. Bland de döda fanns även apotekaren Carl Wetterling på Böö, som ingick i socknens sundhetsnämnd.[7]

I september 1834 - när epidemin dragit över - noterades i Örgryte sockenstämmas protokoll: Alldenstund antalet af de fattiga i församlingens fattighus genom farsoten förminskat sig och församlingen tog i betraktande nödvändigheten, att hafva ett sjukhus, i den händelse koleran ånyo skulle utbryta, beslutades att utpensionera de fattiga och uthyra fattighuset med villkor för hyresfolket att lämna detsamma om och när församlingen någon gång skulle finna det nödigt.[8]

Kolerakyrkogårdar på andra ställen i staden och dess närhet redigera

För att gravsätta de avlidna så fort som möjligt anordnades i utkanterna av Göteborg ett antal särskilda kolerakyrkogårdar. Sådana är kända från södra delen av nuvarande Övre Husargatan – senare flyttad till Västra kyrkogården, på Levgrens äng vid nuvarande Levgrensvägen söder om Nya Ullevi, i Bräcke på nuvarande Bräcke kyrkogårdHisingen och norr om staden i Angered — förmodligen användes fler platser än dessa.[9] Kolerakyrkogården i Kallebäck anlades först i samband med kolerans utbrott 1866.[10] Begravningsplatsen vid Tåns kyrkogård i Lunden invigdes 1867 utan varken kapell eller kyrka.[11]

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Begravningsplats, L1970:9930, Göteborg 214:1, Fornsök, Riksantikvarieämbetet.
  2. ^ [a b c d e] Kolerakyrkogården på Ranängsbergen, Boksamlaren i Göteborg (Jan Westin).
  3. ^ Baum, Greta (2001). Göteborgs gatunamn 1621 t o m 2000. Göteborg: Tre böcker. sid. 140-141, 273. Libris 8369492. ISBN 9170294607 
  4. ^ Minnesmärke, L1969:687, Göteborg 214:2, Fornsök, Riksantikvarieämbetet.
  5. ^ Skrivelse från Göteborgs historiska museum till Riksantikvarieämbetet angående Provundersökning, kv. Drällen, daterad 1975-12-03.
  6. ^ Kolerans härjningar på 1800-talet ställde krav på bättre hygien Arkiverad 15 juni 2020 hämtat från the Wayback Machine., artikel av Daniel Larsson, Göteborgs universitet 2015-11-05.
  7. ^ Stenström, Fritz (1986[1920]). Örgryte genom tiderna: en minnesbok. D. 1 och 2 (2. faks.-uppl.sammanställd av Sällskapet Örgryte odalmän). Göteborg: Sällsk. Örgryte odalmän. sid. 1:135-136. Libris 645221 
  8. ^ Stenström, Fritz (1986[1920]). Örgryte genom tiderna: en minnesbok. D. 1 och 2 (2. faks.-uppl.sammanställd av Sällskapet Örgryte odalmän). Göteborg: Sällsk. Örgryte odalmän. sid. 1:136. Libris 645221 
  9. ^ Fredberg, Carl Rudolf A:son (1919-1920). Det gamla Göteborg: lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag. D. 1. Göteborg. sid. 471. Libris 2054906 
  10. ^ Stenström, Fritz (1986[1920]). Örgryte genom tiderna: en minnesbok. D. 1 och 2 (2. faks.-uppl.sammanställd av Sällskapet Örgryte odalmän). Göteborg: Sällsk. Örgryte odalmän. sid. 1:140. Libris 645221 
  11. ^ Kyrkogårdsförvaltningen i Göteborg - Tåns kyrkogård Läst 2011-02-13.

Webbkällor redigera

Tryckta källor redigera

  • Baum, Greta (2001). Göteborgs gatunamn 1621 t o m 2000. Göteborg: Tre böcker. sid. 140-141, 273. Libris 8369492. ISBN 9170294607 
  • Fredberg, Carl Rudolf A:son (1919-1920). Det gamla Göteborg: lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag. D. 1. Göteborg. sid. 466-475. Libris 2054906 
  • Skrivelse från Göteborgs historiska museum till Riksantikvarieämbetet angående Provundersökning, kv. Drällen, daterad 1975-12-03.
  • Stenström, Fritz (1986[1920]). Örgryte genom tiderna: en minnesbok. D. 1 och 2 (2. faks.-uppl.sammanställd av Sällskapet Örgryte odalmän). Göteborg: Sällsk. Örgryte odalmän. sid. 1:135-140. Libris 645221 

Vidare läsning redigera

  • Enström, Inga-Carin (1994). ”Koleran - 1800-talets farsot.”. Populär historia (Lund : Populär historia, 1991-) 1994:2,: sid. 30-35 : ill.. ISSN 1102-0822. ISSN 1102-0822 ISSN 1102-0822.  Libris 2133197
  • Florman, Arvid Henrik (1831). Underrättelse om bruket af de mest bepröfwade preservativer och botemedel mot den nu i Europa grasserande cholera-sjukdomen, till allmänhetens tjenst. Lund: Gleerup. Libris 12456584 
  • Larsson, Daniel (2015). Kolera: samhället, idéerna och katastrofen 1834. Stockholm: Carlssons. Libris 17835119. ISBN 9789173317283 
  • Jan Westin: Pauli Backe. Ett bostadsområde i östra Göteborg, dess tillkomst och omgivningar, 2008.
  • Widding, Jens (2004). ”Medicinsk vetenskap och 1834-års koleraepidemi”. Svensk medicinhistorisk tidskrift 2003(7):1,: sid. 93-109. 1402-9871. ISSN 1402-9871.  Libris 10028545
  • Öberg, Lars (1988). ”Koleraepidemin i Göteborg 1834: katastrofen som vändes till hygienska reformer”. Göteborg förr och nu (Göteborg : Göteborgs hembygdsförbund, 1960-) 1988 (20),: sid. 66-86 : ill., tab.. ISSN 0348-2189. ISSN 0348-2189 ISSN 0348-2189.  Libris 3180231
  • Öberg, Lars (1968). Känsö karantänsinrättning 1804-1933. Göteborg: Rundqvist. Libris 733433 

Externa länkar redigera