Kolerakyrkogård

En kolerakyrkogård var en typ av massgrav, där människor begravdes som avlidit under koleraepidemier. Gravarna kunde rymma många kistor.

Historik

Kolera var i början av 1800-talet en mycket dödlig sjukdom, med återkommande epidemier. Eftersom orsaken till sjukdomen var okänd begravdes de ofta utanför de vanliga kyrkogårdarna och på platser där det inte fanns så mycket människor

I Frankrike utfärdade Napoleon Bonaparte 1804 ett dekret, Décret Impérial sur les Sépultures, (kallas även Edict of Saint-Cloud) som ämnade att modernisera begravningarna. Det blev förbjudet att begrava någon inne i en kyrka, tempel, sjukhus eller liknande byggnad och det blev också förbjudet att anlägga kyrkogårdar innanför stadsmurarna.^[1]

Även i Italien införde man reglerna som hade utfärdats i Frankrike och fick därigenom ett flertal kolerakyrkogårdar i anslutning till städerna.^[2]

När städer i USA drabbades av kolerapandemier användes befintliga kyrkogårdar men resulterade likväl i massgravar eftersom så många människor dog på mycket kort tid.^[3]

Kolerakyrkogårdar i Sverige

År 1831 beslutades det i en kungörelse att särskilda kyrkogårdar, avsides belägna, skulle inrättas där de som avlidit i kolera kunde begravas. År 1834 drabbades Sverige av en stor koleraepidemi och många kolerakyrkogårdar härstammar från detta år.^[4]

Som fornlämning

En kolerakyrkogård betraktas i de flesta fall som en fast fornlämning och skyddas därmed enligt kulturmiljölagen (KML).^[5]

Lista över kolerakyrkogårdar i Sverige (efter landskap)

Kolerakyrkogården i Bräcke, Göteborg.

Kolerakyrkogården, Skanstull.

Kolerakyrkogården från 1853 på Saltö, Karlskrona.

Blekinge:

Karlshamns kolerakyrkogård
Mässingsholmens pestkyrkogård, Rödeby, 1711
Kolerakyrkogården på Saltö, Karlskrona, använd under epidemin 1853

Bohuslän:

Askums kolerakyrkogård, Sotenäs
Kolerakyrkogården i Gravbackarna, Öddö
Kolerakyrkogården Kapelle utanför Uddevalla
Kolerakyrkogården i Kareby, Kungälv, 1834–1850
Kårehogens kolerakyrkogård, Morlanda socken
Rödbo kolerakyrkogård, Hisingen, existerade senast 1838

Dalarna:

Söderbärke kolerakyrkogård

Dalsland:

Kolerakyrkogården i Nössemark, Dals-Ed
Åmåls kolerakyrkogård, 1832

Gotland:

Enholmens kolerakyrkogård, med karantänsstation från 1831
Kolerakyrkogården vid Ryssnäs på Fårö, i bruk 1853

Halland:

Kolerakyrkogården i Tölö socken, Kungsbacka
Gunnarsjö kolerakyrkogård, Varberg, 1834

Norrbotten:

Kolerakyrkogård i Salmis by cirka 2 mil söder om Haparanda

Skåne:

Kolerakyrkogården i Baskemölla, Gladsax socken
Bjärreds kolerakyrkogård^[6]
Kolerakyrkogården i Brönnestad (numera i Sösdala församling)
Everlövs kolerakyrkogård, Sjöbo, 1859
Pest- och kolerakyrkogården på Ivö
Kolerakyrkogården i Kristianstad, 1857
Kolerakyrkogården i Råå, Ljung söder om Helsingborg, 1850

Småland:

Järstorps kolerakyrkogård i Jönköping, 1830-tal
Kolerakyrkogård i Oskarshamn, 1834

Södermanland:

Kolerakyrkogården i Henriksdal, 1834
Huddinge kolerakyrkogård
Kolerakyrkogården på Öja
Oxelösunds kolerakyrkogård
Rumshamns kolerakyrkogård, Björkö
Kolerakyrkogård på Segelholmen, Haninge kommun
Kolerakyrkogården, Skanstull i Stockholm, använd under epidemierna 1834^[7] och 1853. Hette Lantvärnskyrkogården innan 1834
Kolerakyrkogården i Södertälje, anlagd 1853–1854
Kolerakyrkogården i Torsåker, Gnesta, anlagd 1854
Vibberholmens kolerakyrkogård i Nävekvarn, Nyköpings kommun, från mitten av 1800-talet

Uppland:

Kolerakyrkogård på Kapellskär, 1894
Kolerakyrkogården i Malen, Hållnäs socken
Kolerakyrkogården vid Rumshamn på Björkö, Norrtälje kommun
Kolerakyrkogård i Stadshagen, Stockholm
Kolerakyrkogården i Uppsala
Kolerakyrkogården i Vaxholm^[8]

Värmland:

Kolerakyrkogården i Arvika
Gustavsviks kolerakyrkogård, Kristinehamn
Kolerakyrkogården Skoghall. Kyrkogården, som är belägen på skogsmark, anlades 1834. Hammarö församling reste 1963 en vårdsten för att markera platsen för kyrkogården.
Kolerakyrkogården vid Pannkakan, Forshaga kommun
Väse kolerakyrkogård, Karlstads kommun
Kolerakyrkogården i Östra Ämterviks socken, Sunne

Västerbotten:

Holmsunds kolerakyrkogård

Västergötland:

Agnetorps kolerakyrkogård, Tidaholms kommun
Kolerakyrkogården i Björketorp i Rävlanda, Härryda, 1834
Kolerakyrkogården i Bräcke, Göteborg, 1834
Kolerakyrkogården i Dalsjöfors i Borås kommun, använd under perioden 1853–1859
Kolerakyrkogården på Donsö i Göteborgs södra skärgård, 1834
Forsviks kolerakyrkogård, Karlsborgs kommun, 1866
Kolerakyrkogården i Fotskäl, Marks kommun
Kolerakyrkogården i Hyssna, Marks kommun
Kolerakyrkogården i Kallebäck vid Delsjön, Göteborg, 1866
Kolerakyrkogården i Lunden, Göteborg, 1834
Kolerakyrkogård i Marbogården, Norra Kedums socken
Kolerakyrkogård i Redbergslid, Göteborg, 1834
Rivö kolerakyrkogård, Göteborg
Kolerakyrkogård i Trollhättan
Kolerakyrkogården i Viared i Borås kommun, 1834
Vänersborgs kolerakyrkogård
Kolerakyrkogård vid Övre Husargatan, Göteborg, 1834

Västmanland:

I Fagersta kommun finns kolerakyrkogårdar i Semla, Onsjö och Skeppmora
Kolerakyrkogården i Frövi, Näsby socken
Kolerakyrkogården i Himmeta socken, Köpings kommun
Kolerakyrkogården i Näsby, Lindesberg
Kolerakyrkogården i Surahammar, invigd 1848

Ångermanland:

Kolerakyrkogården cirka 300 meter från Säbrå kyrka, Härnösand. Kyrkogården, som är belägen på skogsmark tillhörande kyrkan, anlades 1871 efter att Hårsta by hade drabbats av koleran. Den vårdas omsorgsfullt, och är något av ett besöksmål sommartid.

Östergötland: