Kolerakyrkogård

En kolerakyrkogård var en typ av massgrav, där människor som avled under koleraepidemier begravdes. Gravarna kunde var och en rymma många kistor. I Sverige är alla från 1800-talet, med början från 1834. En kolerakyrkogård betraktas i de flesta fall som en fast fornlämning och skyddas därmed enligt kulturmiljölagen (KML). De placerades oftast utanför de orter och städer, som främst drabbades.

Kolerakyrkogårdar i SverigeRedigera

Kolerakyrkogården i Bräcke, Göteborg.

Kolerakyrkogården, Skanstull.

Kolerakyrkogården från 1853 på Saltö, Karlskrona.

Kolerakyrkogården i Skoghall, Hammarö kommun.

Kolerakyrkogården i Arvika
Askums kolerakyrkogård.
Kolerakyrkogården i Baskemölla, Gladsax socken
Bjärreds kolerakyrkogård
Kolerakyrkogården i Björketorp i Rävlanda, Härryda, 1834
Kolerakyrkogården i Bräcke, Göteborg, 1834
Kolerakyrkogården i Brönnestad (numera i Sösdala församling)
Kolerakyrkogården i Dalsjöfors i Borås kommun, använd under perioden 1853-1859.
Kolerakyrkogården på Donsö i Göteborgs södra skärgård, 1834
I Fagersta kommun finns kolerakyrkogårdar i Semla, Onsjö och Skeppmora.
Kolerakyrkogården i Frövi, Näsby socken, Västmanland
Holmsunds kolerakyrkogård.
Järstorps kolerakyrkogård i Jönköping, 1830-tal
Kolerakyrkogården i Kallebäck vid Delsjön, Göteborg, 1866
Kolerakyrkogården Kapelle utanför Uddevalla
Kolerakyrkogården i Kareby, Kungälv, 1834–50
Karlshamns kolerakyrkogård
Kolerakyrkogården i Kristianstad (1857)
Kolerakyrkogården i Lunden, Göteborg 1834
Kårehogens kolerakyrkogård, Morlanda socken
Kolerakyrkogården i Malen, Hållnäs socken
Kolerakyrkogården i Norrköping.
Kolerakyrkogården vid Rumshamn på Björkö, Norrtälje kommun.
Kolerakyrkogården vid Ryssnäs på Fårö.
Kolerakyrkogården i Råå, Ljung söder om Helsingborg 1850.
Kolerakyrkogård i Salmis by cirka 2 mil söder om Haparanda.
Kolerakyrkogården på Saltö, Karlskrona, använd under epidemin 1853
Kolerakyrkogården, Skanstull i Stockholm, använd under epidemierna 1834^[1] och 1853.
Kolerakyrkogården Skoghall. Kyrkogården, som är belägen på skogsmark, anlades 1834. Hammarö församling reste 1963 en vårdsten för att markera platsen för kyrkogården.
Kolerakyrkogården i Surahammar, invigd 1848
Kolerakyrkogården cirka 300 meter från Säbrå kyrka, Härnösand. Kyrkogården, som är belägen på skogsmark tillhörande kyrkan, anlades 1871 efter att Hårsta by hade drabbats av koleran. Den vårdas omsorgsfullt, och är något av ett besöksmål sommartid.
Kolerakyrkogården i Torsåker, anlagd 1854
Kolerakyrkgogård i Trollhättan
Kolerakyrkgogården i Tölö socken, Halland
Kolerakyrkogården i Uppsala.
Kolerakyrkogården i Viared i Borås kommun, 1834.
Vibberholmens kolerakyrkogård i Nävekvarn, Nyköpings kommun från mitten av 1800-talet.
Vänersborgs kolerakyrkogård.
Väse kolerakyrkogård
Kolerakyrkogården i Östra Ämterviks socken.
Oxelösunds kolerakyrkogård.
Gunnarsjö kolerakyrkogård, 1834.

BildgalleriRedigera

Grinden till Björketorps kolerakyrkogård i Härryda.
Kolerakyrkogården i Kallebäck från 1866, vid Delsjön, Göteborg.
Minnessten vid kolerakyrkogården i Lunden, Göteborg.
Kolerakyrkogården vid Skanstull i Stockholm från 1834 och 1853.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

^ ”Koleraepidemin 1834 (inte 1843) | Epsteins STHLM | Bloggar - DN.se”. Bloggar - DN.se. Arkiverad från originalet den 6 april 2016. https://web.archive.org/web/20160406223303/http://blogg.dn.se/epstein/2013/02/25/koleraepidemin-1834-inte-1843/. Läst 5 april 2017.

[1] ”Koleraepidemin 1834 (inte 1843) | Epsteins STHLM | Bloggar - DN.se”. Bloggar - DN.se. Arkiverad från originalet den 6 april 2016. https://web.archive.org/web/20160406223303/http://blogg.dn.se/epstein/2013/02/25/koleraepidemin-1834-inte-1843/. Läst 5 april 2017.

[1]