Kolerakyrkogård

En kolerakyrkogård var en typ av massgrav, där människor som avled under koleraepidemier begravdes. Gravarna kunde var och en rymma många kistor.

HistorikRedigera

Kolera var i början av 1800-talet en mycket dödlig sjukdom i Sverige och i övriga världen, med återkommande epidemier. Eftersom ingen visste orsaken till sjukdomen beslutades det i en kungörelse 1831 att särskilda kyrkogårdar, avsides belägna, skulle inrättas där de sjuka kunde begravas. 1834 drabbades Sverige av en stor koleraepedemi och många kolerakyrkogårdar härstammar från detta år.^[1]

En kolerakyrkogård betraktas i de flesta fall som en fast fornlämning och skyddas därmed enligt kulturmiljölagen (KML).^[2]

I Frankrike hade Napoleon Bonaparte redan 1804 utfärdat ett dekret, Décret Impérial sur les Sépultures, (kallas även Edict of Saint-Cloud) som handlade om att modernisera begravningarna. Det blev förbjudet att begrava någon inne i en kyrka, tempel, sjukhus eller liknande byggnad och det blev också förbjudet att anlägga kyrkogårdar innanför stadsmurarna.^[3]

Även i Italien införde man reglerna som hade utfärdats i Frankrike och har därigenom ett flertal kolerakyrkogårdar i anslutning till städerna.^[4]

När städer i USA drabbades av kolerapandemier användes befintliga kyrkogårdar men resulterade likväl i massgravar eftersom så många människor dog på mycket kort tid.^[5]

Kolerakyrkogårdar i SverigeRedigera

Kolerakyrkogården i Bräcke, Göteborg.

Kolerakyrkogården, Skanstull.

Kolerakyrkogården från 1853 på Saltö, Karlskrona.

Kolerakyrkogården i Skoghall, Hammarö kommun.

Kolerakyrkogården i Arvika
Askums kolerakyrkogård.
Kolerakyrkogården i Baskemölla, Gladsax socken
Bjärreds kolerakyrkogård
Kolerakyrkogården i Björketorp i Rävlanda, Härryda, 1834
Kolerakyrkogården i Bräcke, Göteborg, 1834
Kolerakyrkogården i Brönnestad (numera i Sösdala församling)
Kolerakyrkogården i Dalsjöfors i Borås kommun, använd under perioden 1853-1859.
Kolerakyrkogården på Donsö i Göteborgs södra skärgård, 1834
I Fagersta kommun finns kolerakyrkogårdar i Semla, Onsjö och Skeppmora.
Kolerakyrkogården i Frövi, Näsby socken, Västmanland
Holmsunds kolerakyrkogård.
Järstorps kolerakyrkogård i Jönköping, 1830-tal
Kolerakyrkogården i Kallebäck vid Delsjön, Göteborg, 1866
Kolerakyrkogården Kapelle utanför Uddevalla
Kolerakyrkogården i Kareby, Kungälv, 1834–50
Karlshamns kolerakyrkogård
Kolerakyrkogården i Kristianstad (1857)
Kolerakyrkogården i Lunden, Göteborg 1834
Kårehogens kolerakyrkogård, Morlanda socken
Kolerakyrkogården i Malen, Hållnäs socken
Kolerakyrkogården i Norrköping.
Kolerakyrkogården vid Rumshamn på Björkö, Norrtälje kommun.
Kolerakyrkogården vid Ryssnäs på Fårö.
Kolerakyrkogården i Råå, Ljung söder om Helsingborg 1850.
Kolerakyrkogård i Salmis by cirka 2 mil söder om Haparanda.
Kolerakyrkogården på Saltö, Karlskrona, använd under epidemin 1853
Kolerakyrkogården, Skanstull i Stockholm, använd under epidemierna 1834^[6] och 1853.
Kolerakyrkogården Skoghall. Kyrkogården, som är belägen på skogsmark, anlades 1834. Hammarö församling reste 1963 en vårdsten för att markera platsen för kyrkogården.
Kolerakyrkogården i Surahammar, invigd 1848
Kolerakyrkogården cirka 300 meter från Säbrå kyrka, Härnösand. Kyrkogården, som är belägen på skogsmark tillhörande kyrkan, anlades 1871 efter att Hårsta by hade drabbats av koleran. Den vårdas omsorgsfullt, och är något av ett besöksmål sommartid.
Kolerakyrkogården i Södertälje, anlagd 1853-54.
Kolerakyrkogården i Torsåker, anlagd 1854
Kolerakyrkogård i Trollhättan
Kolerakyrkogården i Tölö socken, Halland
Kolerakyrkogården i Uppsala.
Kolerakyrkogården i Viared i Borås kommun, 1834.
Vibberholmens kolerakyrkogård i Nävekvarn, Nyköpings kommun från mitten av 1800-talet.
Vänersborgs kolerakyrkogård.
Väse kolerakyrkogård
Kolerakyrkogården i Östra Ämterviks socken.
Oxelösunds kolerakyrkogård.
Gunnarsjö kolerakyrkogård, 1834.