En kolerakyrkogård var en typ av massgrav, där människor som avled under koleraepidemier begravdes. Gravarna kunde var och en rymma många kistor. I Sverige är alla från 1800-talet, med början från 1834. En kolerakyrkogård betraktas i de flesta fall som en fast fornlämning och skyddas därmed enligt kulturmiljölagen (KML). De placerades oftast utanför de orter och städer, som främst drabbades.

Kolerakyrkogårdar i SverigeRedigera

 
Kolerakyrkogården i Bräcke, Göteborg.
 
Kolerakyrkogården från 1853 på Saltö, Karlskrona.
 
Kolerakyrkogården i Skoghall, Hammarö kommun.

BildgalleriRedigera

Se ävenRedigera

KällorRedigera