Koleraepidemin i Stockholm 1834

Koleraepidemin i Stockholm, som ägde rum mellan augusti och oktober 1834,[1] var en del av den andra kolerapandemin. Det var den första av flera koleraepidemier i Stockholm under 1800-talet.

Koleraepidemin i Stockholm 1834
Epidemi Redigera
Del avden andra kolerapandemin Redigera
LandSverige Redigera
PlatsStockholm Redigera
Start­da­tum1834 Redigera
Orsakkolera Redigera

Koleran spred sig till Stockholm genom tullaren Emanuel Malmberg, sedan han återvänt från en inspektion av fraktfartyget Mitchell från Hull i England. Sjukdomen spreds i förorenat vatten, och skyddsåtgärder försvårades genom den dåliga hygien som förorsakades av den dåliga bostadsförhållandena i det dåtida Stockholm.

Tillfälliga kolerajukhus inrättades, bland dem militärkasernen på Östermalm 1:17. Den resulterade i över 3 000 döda (hälften av de insjuknade avled, omkring 120 dagligen). De sjuka avled i så snabb takt att kistor eller gravplatser inte räckte till, och kolerakyrkogården i Gullmarsplan och bredvid Skanstullsbron användes för massbegravningar under denna tid.

Nästa gång Stockholm drabbades av kolera var Koleraepidemin i Stockholm 1853, vilken också resulterade i omkring 3 000 dödsfall på några veckor.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Langlet, Eva, 1834: året då koleran drabbade Stockholm, 1. uppl., Recito, Norsborg, 2011