Koboltkardinal[3] (Cyanocompsa parellina) är en centralamerikansk fågel i familjen kardinaler inom ordningen tättingar.[4]

Koboltkardinal
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljKardinaler
Cardinalidae
SläkteCyanocompsa
ArtKoboltkardinal
C. parellina
Vetenskapligt namn
§ Cyanocompsa parellina
Auktor(Bonaparte, 1850)[2]
Utbredning
Synonymer
Koboltfink

Utseende och läten redigera

Koboltkardinalen är en 13–14 cm lång finkliknande fågel, jämnstor med indigofinken men sattare och med kraftigare, något böjd näbb. Hanen är mörkblå med ljusare blått på panna, skuldorna, övergumpen och i ett strupsidesstreck. Honan är mörkt rödbrun utan ljusare vingband som hos indigofinken.[5]

 

Fåglar i västra Mexiko (indigotica) är större och ljusare med mindre blått på ryggen hos hanen och mindre bjärt rödbrunt hos honan med ljusare strupe och buk.[6]

Sången är ljus, behaglig och klingande, bestående av klara fraser som levereras utan pauser, mot slutet avtagande. Lätet är ett klart tjippande ljud, olikt Passerina-finkar.[5]

Utbredning och systematik redigera

Koboltkardinal delas in i tre underarter i två grupper med följande utbredning:[4]

Vissa urskiljer även underarten lucida med utbredning från nordöstra till östra Mexiko.[7]

Fågeln är en återkommande men sällsynt gäst i USA, i södra Texas och Louisiana.[5][8]

Släktskap redigera

Tidigare delade koboltkardinalen släkte med blåsvart kardinal och ultramarinkardinal. Genetiska studier[9] visar dock att dessa är mycket nära släkt med azurkardinalen (Cyanoloxia glaucocaerulea), varför de numera i inkluderas i Cyanoloxia. Koboltkardinalen är istället systerart till arterna i Passerina.

Levnadssätt redigera

Koboltkardinalen hittas i skogsbryn, tät undervegetation i högvuxen skog och i buskmarker. Den ses födosöka enstaka eller i par långt ner i vegetationen. Fåglar i häckningstillstånd har noterats i maj i Belize. Det skålformade boet av smårötter, gräs och växtdelar placeras i en buske.[8]

Status redigera

Arten har ett stort utbredningsområde, men minskar i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN placerar den därför i kategorin livskraftig.[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen 50 000 till en halv miljon vuxna individer.[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2020 Cyanocompsa parellina . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
  2. ^ Itis, Cyanocompsa parellina (Bonaparte, 1850), TSN: 179546, <www.itis.gov>, läst 2012-05-06
  3. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  5. ^ [a b c] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 45. ISBN 0-679-45120-X 
  6. ^ Navarro, A.G. & Peterson, A.T. (2004) An alternative species taxonomy of Mexican birds. Biota Neotropica, 4, 1–32
  7. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  8. ^ [a b] Brewer, D. (2020). Blue Bunting (Cyanocompsa parellina). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/62213 4 maj 2020).
  9. ^ Bryson, R.W., J. Chaves, B.T. Smith, M.J. Miller, K. Winker, J.L. Pérez-Emán, and J. Klicka (2013), Diversification across the New World within the blue cardinalids (Aves: Cardinalidae), J. Biogeogr. 41, 587-599.

Externa länkar redigera