Knud Wagner Jespersen, född 12 april 1926 i Sulsted, död 2 december 1977 i Köpenhamn, var en dansk kommunistisk politiker och motståndsman. Han var partiledare för Danmarks Kommunistiske Parti (DKP) 1958-1977 och folketingsledamot 1973-1977.

Knud Jespersen


Tid i befattningen
1958–1977
Företrädare Aksel Larsen
Efterträdare Jørgen Jensen

Född Knud Wagner Jespersen
12 april 1926
Sulsted, Danmark
Död 2 december 1977 (51 år)
Politiskt parti Danmarks Kommunistiske Parti

Knud Jespersens styvfar var bagaren Christian Andersen (1907–1944) och hans mor var tjänsteflickan Nicoline Johanne Jespersen (1905-?).[1][2] Han växte upp i Sundby-Hvorup där han gick i skolan de första fyra åren.[1] Resten av skolgången slutförde han i Ålborg.[1] Båda föräldrarna var engagerade i Danmarks Kommunistiske Parti och hela familjen var involverad i den danska motståndsrörelsen under andra världskriget.[1][2] Styvfadern dog i koncentrationslägret Neuengamme 1944.[2] Knud Jespersen var involverad i illegal tidningsverksamhet, i en militärgrupp samt i den lokala ledningen för motståndsrörelsen.[1] Han blev arresterad 27 mars 1945 och utsattes för tortyr.[1] Han internerades i Frøslevlägret och undvek att bli deporterad till tyskt koncentrationsläger på grund av Nazitysklands sammanbrott.[1][2]

Efter kriget engagerade sig Jespersen främst i partiet. Han var från 1945 ordförande i Danmarks Kommunistiske Ungdom (DKU) i Ålborg, från 1950 regional partiordförande i Nordjylland och från 1952 var han ledamot i partiets högsta ledning, centralkommittén.[1][2] Han blev invald i Ålborgs stadsfullmäktige 1954 och innehade detta mandat till 1958.[1] Han var också engagerad i fackföreningsrörelsen, bl.a. som styrelseledamot i Budenes og ungarbejdernes fagforening och som ordförande av Lager- og pakhusarbejdernes fagforening i Ålborg från 1953.[2] Han var en av organisatörerna och agitatorerna bakom storstrejken 1956.[1] Han blev vald till partiledare för DKP 1958 efter att en falang med Aksel Larsen i spetsen brutit sig ur och bildat Socialistisk Folkeparti (SF). Han övertog ett parti med ett sjunkande antal medlemmar och låg väljaruppbackning.[1][2] Partiet åkte ur Folketinget 1960 med endast drygt 1,1 % av rösterna. Under Jespersens ledning höll partiet fast vid sin lojalitet till Sovjetunionen och han hyste skepsis gentemot eurokommunismen.[2] Vändningen kom 1971 då EG-debatten florerade i Danmark och partiet kom in i Folketinget 1973.[2] Partiets framgång tillskrivs främst Jespersens retorik och agitation.[1] Han satt i Folketinget till sin död 1977 och partiet åkte ur Folketinget 1979.[1]

ReferenserRedigera

Noter
Litteratur
  • Svend Cedergreen Bech (red.) (1979-1984). Dansk Biografisk Leksikon. Köpenhamn: Gyldendal.