Öppna huvudmenyn

Klassikerskyddet avser förbudet mot opassande förvanskning av äldre verk som inte längre skyddas av upphovsrätten. Skyddet finns i flera av de nordiska länderna.

Innehåll

I SverigeRedigera

Om litterärt eller konstnärligt verk återgives offentligt på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen, äger domstol på talan av myndighet som regeringen bestämmer vid vite meddela förbud mot återgivandet. Vad nu är sagt skall ej gälla återgivande som sker under upphovsmannens livstid. Lag (1978:488).
— 51 §, Lag (1960:729)[1]
Rätt att föra talan enligt 51 § upphovsrättslagen har Svenska Akademien, Musikaliska akademien och Akademien för de fria konsterna, var och en för sitt område. Förordning (2014:883).
— 6 §, Lag (1993:1212)[2]

Klassikerskyddet, 51 § i den svenska upphovsrättslagen, innebär i princip ett generellt förbud mot opassande förvanskning av äldre verk som inte längre skyddas av upphovsrätten men som har ett särskilt konstnärligt värde.[3] Den medger myndigheter att väcka talan om ett verk återgivs offentligt på ett kränkande sätt även efter att verksskyddet har gått ut. Det är först efter att ett vitesförbud har meddelats som det är förbjudet att framföra bearbetningen,[4] men domstol kan meddela förbud mot återgivande av bearbetning redan när sådant förberedes.[a] I lagens proposition framgår att både Auktorrättskommittén och Lagrådet föreslog att det ska gå att begära förhandsbesked från övervakningsmyndigheterna (akademierna) huruvida ett återgivande kommer att leda till förbudstalan.[b]

Klassikerskyddet är förbehållet verk som anses spela en särskild roll för kulturen som helhet, i motsats till den ideella upphovsrätten som i princip är tillämplig på allt som uppnår verkshöjd. Med det innebär klassikerskyddet en kvalitetsgradering av skyddsobjekt trots att det strider mot den allmänna upphovsrättsliga principen om att verkshöjd inte har något med konstnärlig kvalitet att göra.[3]

För att klassikerskyddet ska kunna tillämpas krävs att återgivningen av verket framstår som "grovt stötande även för den som inte besitter särskilda litteraturhistoriska insikter eller har motsvarande kunskaper på andra områden."[4] Första lagutskottet underströk att det "under inga omständigheter bör ifrågakomma att inskrida mot konstnärligt syftande eller eljest ambitiösa bearbetningar av äldre verk, även om resultatet är omstritt eller kanske på sina håll starkt kritiseras".[6]

Svenska Akademien, Musikaliska Akademien och Konstakademien, var och en för sitt område, har ensamma rätt att väcka talan i enlighet med 6 §, Lag (1993:1212).[2]

Lagens tillkomstRedigera

 
Klassikerskyddet skapades efter att bland annat ett verk av Honoré de Balzac (1799–1850) hade förkortats och använts som reklam för preventivmedel.

Vid Brysselkonferensen 1948 föreslogs Bernkonventionen anta en "droit au respect" för att skydda kulturella mästerverk när skyddstiden hade löpt ut.[3] Vid den svenska lagens införande, 1960, fanns liknande bestämmelser i Danmark, Finland och Italien.[3] I Sverige tillkom klassikerskyddet som en del i arbetet med att harmonisera de nordiska ländernas rättssystem, ett arbete som även kom att omfatta att anpassa svensk lag till Bernkonventionen och Världskonventionen om upphovsrätt (Genève, 1952).[3]

En kommitté tillkallades den 10 november 1938 och tog namnet Auktorrättskommittén.[5]:26 Kommittén behandlade förslaget i SOU 1956:25[7]:403 och lagförslaget lades fram i proposition 1960:17.[5]

Enligt artikel 6 i Bernkonventionen var Sverige förpliktigade att upprätta ett "droit moral"-skydd (ideell upphovsrätt) för verk från andra unionsländer. Däremot fanns inget krav på att ett sådant skydd skulle vara evigt, och det är inte heller vanligt med ett evigt skydd i andra länder.[8]

Auktorrättskommittén som lade fram lagförslaget gav inte någon tydlig definition av vad som kunde betraktas som en kränkning av den "andliga odlingens intressen", men gjorde klart att lagen inte var avsedd att riktas mot undermåliga framställningar, utan bara mot tolkningar som medvetet innebar "ett grovt åsidosättande av konstnärlig pietet och ansvarskänsla". Ett exempel på sådana bearbettningar var klassiska musikverk[förtydliga] som hade blivit föremål för "jazzparafraser och andra förvanskningar". Ett annat exempel var en dansk utgåva[förtydliga] av romanen Esther (del 1 av Kurtisanernas liv) av Honoré de Balzac (1799–1850) där verket hade förkortats från 352 till tre små häften à 32 sidor,[7]:409 fått ekivoka underrubriker, tvivelaktiga illustrationer[förtydliga] och reklam[förtydliga] för preventivmedel.[3][7]:409-410

Auktorrättskommittén betonade att den med det starka uttrycket "kränker" ville markera att lagen endast skulle vara tillämpligt på sådana fall som ur allmänt kulturell synpunkt måste anses som grova; att ett återgivande för den bildade allmänheten i stort tedde sig grovt stötande.[5]:275 Även departementschefen kommenterade att ordet "kränker" innebar att endast åtgärder som är grovt stötande avsågs.[5]:277 Vid tiden för lagens införande befarade man inte obefogade ingripanden från akademierna i sina roller som övervakningsmyndigheter.[5]:391

Klassikerskyddet hälsades med tillfredsställelse av åtskilliga remissinstanser och övriga remissorgan tillstyrkte i allmänhet förslaget eller lämnade det utan erinran.[5]:276 Remissinstanserna Svenska tidningsutgivareföreningen avstyrkte förslaget då man fann det olämpligt.[5]:276 Man menade att "lagstiftning förefaller vara ett mindre lämpligt medel mot dålig smak och dåligt omdöme hos förläggare och utgivare".[5]:276 Konsertföreningen i Stockholm uttalade förhoppningen att lagen skulle tillämpas med en viss försiktighet, "så att icke den musikaliska lekfullheten stänges inom alltför trånga gränser."[5]:277 För Svenska Akademien rådde det ingen tvekan om vad man uppgav "huvudsyftets vikt och berättigande, ej minst i fråga om förekommande praxis att stympa klassiska verk."[5]:276 Den menade även att ett rättsligt förbud på talan av en myndighet kunde föra tankarna till något som erinrar om ett censurinstitut, men att risken förminskades om övervakningen anförtroddes åt ett fristående samfund.[5]:276

Att Svenska Akademien tilldelades talerätt, en tillsynsuppgift trots att den inte är någon myndighet, trodde akademien 2005 kunde vara en följd av den historiska roll som den spelade vid rättsfigurens tillkomst.[9] Dock nämndes våren 2018 i ett rättsfall bland annat just klassikerskyddet i 51 § (1960:729) och den lagparagraf som reglerar talerätten, 6 § (1993:1212), för att utröna om Svenska Akademien möjligen är en myndighet och därmed omfattas av offentlighetsprincipen.[10]

Klassikerskyddets tillämpningRedigera

Hur bevisar man att en viss part har kränkt den andliga odlingens intressen, när knappast någon längre kan förklara innebörden i uttrycket "andlig odling"?
Svenska Akademien, Högtidssammankomst 20 december 2005.[9]

År 2018, 58 år efter lagens tillkomst, hade klassikerskyddet ännu aldrig tillämpats i svensk rätt,[11][12] men kan ändå vara,[3] och har fungerat som, ett medel för påtryckningar i enskilda fall. Svenska Akademiens juridiska rådgivare kommenterade 2005 att klassikerskyddet vore mycket svårt att tillämpa bland annat på grund av de höga beviskrav som skulle ställas. Att det vore svårt att bevisa att en part har kränkt den "andliga odlingens intressen" när knappast någon kan förklara innebörden i uttrycket "andlig odling".[9]

Klassikerskyddet har använts som ett medel för påtryckningar av alla tre akademier: Musikaliska Akademien, Konstakademien och Svenska Akademien.

Musikaliska AkademienRedigera

 
Duke Ellington drog tillbaka skivor med jazzversioner av stycken ur Edvard Griegs Peer Gynt efter ett uttalande av Musikaliska Akademien att de var "kränkande för den nordiska musikkulturen".

Musikaliska Akademien gjorde ett uttalande[förtydliga] om att amerikanen Duke Ellingtons jazzversioner av Edvard Griegs stycken ur Peer Gynt på skivan Swinging Suites by Edward E. and Edward G. från 1960 var "kränkande för den nordiska musikkulturen".[8] Duke Ellington drog tillbaka skivorna[förtydliga] och fallet togs aldrig upp i domstol.[13]

Svenska jazzmusikern Bengt Hallberg gjorde[förtydliga] jazzarrangemang på både den norska nationalsången "Ja, vi elsker dette landet" och den svenska "Du gamla, du fria". 1986 valdes Hallberg in som ledamot av Musikaliska Akademien.

Gunnar Karnell gjorde en anmälan till Musikaliska Akademien av den tyska musikgruppen Enigmas bearbetning av gregoriansk munksång[8] med singeln "Sadeness (Part I)"[14] släppt i november 1990 och som toppade listor i flera länder. Karnell menade att gregoriansk munksång skall vara fri från ackompanjemang och hävdade att "Sadeness (Part I)" innehåller sexuella eller sadistiska anspelningar.[14] Anmälarna menade att sången hade bearbetats till en så kallad djävulsmässa.[14] Musikaliska Akademien uttalade olust rörande kombinationen av gregoriansk mässa och antydda samlagsljud, men menade samtidigt att sådant ändå fick anses allmänt accepterat vid tidpunkten för bedömningen.[14] Anmälan ledde inte till någon åtgärd från akademien.[8]

Musikaliska Akademien mottog en anmälan mot Folkoperans uppsättning av Tosca då anmälaren menade att uppsättningen var "nedsättande för upphovsmännens talang och karaktär". Akademien valde 2004 att inte gå vidare med ärendet och noterade att klassikerskyddet aldrig hade tillämpats.[15]

KonstakademienRedigera

Konstakademien åberopade klassikerskyddet i samband med att den svenska hamburgerkedjan Clock under sommaren 1995[16] marknadsförde sig med Leonardo da Vincis målning Nattvarden vilket bidrog till att kampanjen, som väckt anstöt hos kristna[16], drogs tillbaka.[17]

Konstakademien har dock inte offentligt haft synpunkter på motiv som används på etiketter på svenska alkoholhaltiga drycker, till exempel da Vincis skiss av Leda[18][19] eller jul- och sommarmotiv av Jenny Nyström[20][21].

Svenska AkademienRedigera

Paragrafen åberopades efter att TV4 i augusti 2004 hade sänt enaktspjäsen Den starkare av August Strindberg och hade gjort ett avbrott i sändningen för reklam. Sveriges Dramatikerförbund skickade en skrivelse till Svenska Akademien[9] då förbundet ansåg att utsändningen innebar "en tydlig kränkning av såväl dramatikerns konstnärliga integritet som av publikens rätt till sin konstnärliga upplevelse."[22] Dramatikerförbundet bad Akademien agera, men Akademiens juridiska rådgivare menade att paragrafen skulle vara mycket svår att tillämpa och Akademien valde istället att anmäla sändningen till Granskningsnämnden.[9] Sändningen fälldes av nämnden, vilket gladde Akademien,[9] och TV4 ålades att böta 50 000 kronor.[23]

I mars 2014 tillkännagav Svenska Akademiens ständige sekreterare, Peter Englund, att Akademien avsåg att väcka talan mot en reklambyrå för användandet av Karin Boyes dikt "I rörelse" uppläst av Lena Endre i en bilreklam för tyska Mercedes Benz.[24] Reklamfirman sade att man hade fått både medgivande och uppmuntran från Karin Boye-sällskapet att använda dikten,[25][26] men reklamfilmen slutade sändas och Mercedes Benz tog bort reklamfilmen från sitt YouTube-konto samt bad sina återförsäljare att inte bruka filmen i den lokala verksamheten.[27] Vissa drog paralleller till svenska Volvos reklamfilm tidigare samma år där Zlatan Ibrahimović läste texten till "Du gamla, du fria" av Richard Dybeck samt Volvos reklam 2013 där Mando Diao sjunger Gustaf Frödings Strövtåg i hembygden[c], och undrade varför Akademien inte hade agerat i de fallen.[28]

Klassikerskydd i andra länderRedigera

Liknande bestämmelser finns i Danmark[förtydliga], Finland[förtydliga] och Italien[förtydliga].[3]

Se ävenRedigera

FotnoterRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ "Reglerna innebär att då ett litterärt eller konstnärligt verk återges offentligt på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen eller sådant återgivande förberedes, domstol skall på särskilt yrkande kunna meddela förbud mot återgivandet." — ur prop 1960:17 s 35[5]
  2. ^ "Den övervakande myndigheten bör åläggas att avge förhandsbesked huruvida den beträffande viss återgivning kommer att föra talan om förbud eller icke." (stycket "Förslaget till lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk" s 275) "Som ägnat att minska olägenheterna för dem, mot vilka förbud kunde ifrågakomma, framstår, att övervakningsmyndigheten tankes skola ha att på begäran lämna förhandsbesked, huruvida ett tillämnat återgivande kommer att föranleda förbudstalan från myndighetens sida." (stycket "Lagrådet yttrade", s 391) — ur prop 1960:17[5]
  3. ^ En cover av låten användes även 2017 av Wasabröd för produkten Wasa kanel.

ReferenserRedigera

  1. ^ 51 § (1960:729)
  2. ^ [a b] 6 § (1993:1212)
  3. ^ [a b c d e f g h] Martin Fredriksson. ”Skapandets rätt”. Arkiverad från originalet den 26 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190126004126/http://diva-portal.org/smash/get/diva2:287984/FULLTEXT01. Läst 15 april 2014.  269ff., ISBN 978-91-7173-301-6.
  4. ^ [a b] Peter Adamsson et al. Lagarna inom immaterialrätten (s 119), 2008, Nordstedts Juridik. ISBN 978-91-39-01246-7.
  5. ^ [a b c d e f g h i j k l m] "Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1960", riksdagen.se. Åtkomst den 29 juli 2019.
  6. ^ Henry Olsson. Upphovsrättslagstiftningen (s 396-397), 2009, Nordstedts Juridik. Tredje upplagan. ISBN 978-91-39-01492-8.
  7. ^ [a b c] "SOU 1956:25 Upphovsmannarätt till litterära och konstnärliga verk - Lagförslag av Auktorrättskommittén". 1956. Åtkomst den 14 september 2018.
  8. ^ [a b c d] Marianne Levin. Lärobok i immaterialrätt (s 167-168), 2011, Nordstedts Juridik. Tionde upplagan. ISBN 978-91-39-20550-0.
  9. ^ [a b c d e f] "Högtidssammankomst 20 december 2005", Svenska Akademiens webbplats (arkiverad på Internet Archive från originalet). Åtkomst den 7 juli 2016.
  10. ^ "Kulturnyheterna", svt.se, 24 april 2018. Åtkomst den 23 april 2018.
  11. ^ "Den upphovsrättsliga skyddstiden", lawline.se, 31 augusti 2013.
  12. ^ Margarita Linné. "Fritt fram att dela gif:ar och memes?", Catharina Ekdahl besvarade frågor på Patent- och registreringsverkets prvbloggen.se, 11 juli 2018. Åtkomst den 28 oktober 2018.
  13. ^ Annette Österlund. "Upphovsmannens respekträtt", 18f. Hämtad den 17 april 2014.
  14. ^ [a b c d] Linn Gilborne. Upphovsrättsligt skyddsomfång för populärmusik hämtat från the Wayback Machine (arkiverat 10 oktober 2016)., Juridiska Fakulteten vid Lunds universitet, vårterminen 2005. (Arkiverad från originalet)
  15. ^ Kalle Dixelius. "Folkoperans 'Tosca' strider inte mot svensk lag", Dagens Nyheter, 11 februari 2004. Läst den 15 april 2014.
  16. ^ [a b] TT (5 juli 1995). ”Clock stoppar da Vinci-reklam”. Göteborgs-Posten: s. 26. 
  17. ^ Martin Aagård. "Svenska Akademien hotar stämma Mercedes", Aftonbladet, 14 mars 2014. Läst den 14 april 2014.
  18. ^ "Livet efter 70", karinenglund.com, 18 november, 2014. Åtkomst den 7 juli 2016.
  19. ^ "Da Vinci 2,2%", kiviksmusteri.se. Åtkomst den 7 juli 2016.
  20. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 21 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190621151139/https://www.systembolaget.se/dryck/ol/jenny-nystroms-julol-3198903. Läst 21 juni 2019. , systembolaget.se.
  21. ^ Kaisa Lappalainen. "Här är öletiketten som stoppas av Systembolaget – är inte måttfull nog", svt.se, 3 juni 2019. Åtkomst den 30 juni 2019.
  22. ^ Rolf Börjlind, Susin Lindblom. "Vem är 'Den starkare' - Strindberg eller TV 4? Arkiverad 14 april 2014 hämtat från the Wayback Machine.", pressmeddelande av Sveriges Dramatikerförbund. Läst den 15 april 2014.
  23. ^ Linda Fagerlind. "TV 4 bötfälls för avbrott i Strindbergpjäs Arkiverad 23 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.", Resumé, 19 december 2007. Läst den 15 april 2014.
  24. ^ Englund, Peter (14 mars 2014). ”Gravplundring”. https://akademiblogg.wordpress.com/2014/03/14/gravplundring/. Läst 15 mars 2014. 
  25. ^ Sofia Benholm, Rebecka Ljung. "'Gravplundring' att använda Boyes dikter för bilreklam", svt.se, 14 mars 2014. Läst den 15 april 2014.
  26. ^ Kristin Djerf, Simon Andrén. "Svenska Akademien hotar stämma Mercedes-Benz för Boye-dikt", dagensmedia.se, 14 Mars 2014. Åtkomst den 1 augusti 2019.
  27. ^ Englund, Peter (18 mars 2014). ”Uppföljning”. https://akademiblogg.wordpress.com/2014/03/18/uppfoljning/. Läst 14 april 2014. 
  28. ^ Kristina Alexanderson. "Varför ska Boye skyddas som en klassiker, men inte Dybeck? #blogg100", kristinaalexanderson.se, 9 april 2014. Läst den 15 april 2014.