Klangfärg
Klangfärg, även timbre, är den specifika karaktären hos en ton, ett musikinstrument, eller en människoröst som utgörs av sammansättningen av de olika medklingande övertonerna. Klangfärgen påverkas framförallt av antalet, styrkan och frekvensen av de övertoner som tillsammans med grundtonen bildar klangen, men även av till exempel tonansatsen och formanterna. Ju högre och starkare deltoner, desto skarpare klangfärg.
Vokalkvalitet redigera
När det gäller klangfärgen hos vokaler används även synonymen vokalkvalitet. Akustiskt sett består alla språkljud av klanger, brus och tystnader. Vokalerna består av ett flertal klanger jämförbara med ett ackord på ett instrument.[1] De allra klangfullaste ljuden är just vokalerna.
Se även redigera
Källor redigera
Noter redigera
- ^ Engstrand (2004). s. 42
Allmänna källor redigera
- Bonniers Musiklexikon, s. 248. Stockholm: Albert Bonniers förlag. 2003. ISBN 91-0-057504-6
- Engstrand, Olle (2004). Fonetikens grunder, Lund: Studentlitteratur
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Klangfärg.
