Öppna huvudmenyn

Klådris (Myricaria germanica) är en växt inom familjen tamariskväxter. Den förekommer i Eurasien och är den enda växten inom familjen som är inhemsk i Centraleuropa.

Klådris
Myricaria germanica 300906a.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningNejlikordningen
Caryophyllales
FamiljTamariskväxter
Tamaricaceae
SläkteKlådrissläktet
Myricaria
ArtKlådris
M. germanica
Vetenskapligt namn
§ Myricaria germanica
AuktorDesv.
Blomman.
Blomman.
Hitta fler artiklar om växter med

UtseendeRedigera

Klådris är en städsegrön, en till två meter hög, gråaktig buske med glatta vidjelika grenar, barrlika blad och rödaktiga blommor i axlika, rikblommiga klasar. Kronbladen är fem och ståndarna tio, där varannan längre.

 
Illustration.

Barken har en aromatisk doft och är rik på garvämne. När fröhusen öppnar sig sprids de penselbärande fröna i stora antal med vinden.

Utbredning och biotopRedigera

Klådris förekommer i Europa, Anatolien, Armenien, Kaukasien, Iran och Afghanistan, framförallt i bergsområden. I Europa sträcker sig utbredningsområdet från Pyrenéerna till Skandinavien och Kaspiska havet. Den södra gränsen går vid Pyrenéerna och centrala Apenninerna, och vidare norrut till Dinariska alpernaAdriatiska havets östra strand. Klådris växer på sand och grus utmed floder och älvar, främst i bergiga till subalpina miljöer på höjder upp till 2350 meter.[1] I Himalaya förekommer den lokalt ända upp till 3950 meter.[2]

Arten är introducerad till Nya Zeeland där den första gången upptäcktes 1986 på Canterbury Plains på Sydön.[3]

förekomst i SverigeRedigera

I Sverige finns den framför allt vid Norrlands älv- och sjöstränder, främst på sandbankar i Ångermanälven och Indalsälven. Den finns vidare på några lokaler i Västergötland, Östergötland vid Tåkern och i Skåne vid Ringsjön, samt på Öland.

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Gustav Hegi (1975) Illustrierte Flora von Mitteleuropa. Band 5, Teil 1: Dicotyledones, Linaceae – Violaceae. Verlag Paul Parey, Berlin, Hamburg.
  2. ^ K. Prach (1994) "Vegetation Succession on River Gravel Bars across the Northwestern Himalayas, India.", Arctic & alpine Research, Vol. 26, nr.4, s:349–353
  3. ^ W. R. Sykes, P. A. Williams (1999) "Myricaria germanica (Tamaricaceae) wild in New Zealand." (pdf) ur: New Zealand Botanical Society Newsletter, Christchurch, vol.55, s:12–14.

Tryckta källorRedigera

Externa länkarRedigera