Öppna huvudmenyn

Kjell Erling Genberg,[1] född 16 januari 1940[2] i Hälsingtuna församling i norra Hälsingland, är en svensk deckarförfattare. Han har skrivit över 220 böcker. Bland annat ligger han bakom bokserierna Ben Hogan, Rallarliv och Enheten. Genberg har även varit verksam som manusförfattare till tecknade serier.

Kjell E. Genberg, 2007.
Kjell E. Genberg, 2007.
PseudonymChristian Aage, Matt Jade, Shell Earlin, K. Earl Ginsburg, Bo Lagevi
FöddKjell Erling Genberg
16 januari 1940 (79 år)
Hälsingtuna församling, Gävleborgs län
Yrkeromanförfattare
Nationalitetsvensk
Genrerdeckare, thriller, western, ungdomsböcker
Framstående verkBen Hogan, Rallarliv, Enheten
Make/makaBirgitta Genberg Härner
(vigda 1979, änkling 2009)

Innehåll

BiografiRedigera

Genberg växte upp i byn Gia i Hälsingland, men började snart skriva på tidningen Hälsingekuriren efter en artikel om rektorns fru i skoltidningen. Därefter arbetade han bland annat som sjöman, och sedan som manager för ett antal kända svenska popband på 1960-talet innan han började skriva böcker – som svar på ett vad. Han började som manager för The Panthers från närbelägna Ljusdal, och flyttade sedan till Stockholm som manager för Lee Kings, Shanes och Slamcreepers.

FörfattarskapRedigera

Genberg är en mycket produktiv författare, som vid ett tillfälle skrev en novell på 20 minuter, till tidningen Se.[3] Han skrev som regel "tjugo manussidor om dagen och därmed en hel bok om Ben Hogan på en dryg arbetsvecka".[4]

Genberg skrev 56 böcker om western-hjälten Ben Hogan (som sålde cirka 40 000 exemplar/bok) mellan 1972 och 1977.[5] Böckerna om Hogan har en sammanhållen ramberättelse,[6] utspelar sig inom en ganska begränsad yta, och omfattar drygt 1000 namngivna rollfigurer.[7] År 1975 kom ett äventyr ur Ben Hogan som seriealbum.[8] Böckerna har även översatts, spelats in som ljudböcker.[5]

Senare skrev Genberg 12 böcker i serien Rallarliv samt otaliga deckare. Hans bokserie Enheten, inspirerad av mordet på Olof Palme[9][10], blev en uppmärksammad försäljningsframgång.[11][12]

Från 1994 var han länge utgivare av kriminallitteraturtidskriften Dast-Magazine, där han även är/varit bokredaktör.[13]

Han har även skrivit ungdomsböcker och varit verksam som serieförfattare. Åren 1970-1971 producerade han, tillsammans med den uruguanske tecknaren Carlos Canel, material till serietidningen Modde. Under 1984 kom elva nummer av serietidningen Mika, till stor del med seriemanus av Genberg.

Genberg har också använt sig av pseudonymer som Christian Aage, Matt Jade, Shell Earlin och K. Earl Ginsburg samt har skrivit tillsammans med ett flertal andra svenska deckarförfattare under den gemensamma pseudonymen Bo Lagevi.

PrivatlivRedigera

Kjell E. Genberg var från 1979[14] gift med Birgitta Genberg Härner (1940–2009).[15]

Bibliografi (i urval)Redigera

  • Nästa nummer (debutroman)
  • Apache (1975)
  • Av en slump (1976)
  • Bandet(1978)
  • Ingivelsen (1979)
  • Höjdaren (1980)
  • Allting går att sälja (1981)
  • Storstöten (1993)
  • Bult (1993)
  • Star – Den afrikanska hingsten (1995)
  • Brinnande brott (1995)
  • Kjell E. Genberg's greatest hits! (1996)
  • Bakom neonkulisserna (1997)
  • Bananstjälken (1998)
  • Den långe från Sundsvall (1999)
  • Upp i rök (1999)
  • Huset vid sjön (under pseudonymen Ida Maria Bengtsdotter)
  • Fantomen
  • Det barkar åt helvete (novell som belönades av Skandinaviska Deckarsällskapet)
  • Kommando 2010
  • Banditpojken (2000)
  • Adam & Eva (2003)
  • En brödskrivares råd till blivande författare (2004)
  • Maffia – en brottsorganisation från födelse till fall (2005)
  • Brännvinet, bössorna, bilan (2005)
  • Ur min skottvinkel (2005) (självbiografi)

Böcker författade av "Christian Aage"Redigera

  • Italiensk öppning (1999)
  • Damoffer (2000)
  • Remi (2000)
  • Rockad med drottning (2001)
  • Löparna (2002)
  • Kungen hotad (2003)
  • Tornet (2004)
  • Vit dam, svart dam (2005)
  • Stjärnfall (2006)
  • Ersättaren (2007)

Serien RallarlivRedigera

  1. Jagad på flykten (1993)
  2. Knivens egg (1993)
  3. Det brinnande hjärtat (1993)
  4. Bro till kärleken (1994)
  5. Lyckans höjd (1995)
  6. I fjällets grepp (1995)
  7. Försätta berg (1995)
  8. Djävulens lek (1995)
  9. Fri såsom vargen (1995)
  10. Stormen och rättvisan (1995)
  11. De hemlighetsfullas förbund (1995)
  12. Onda anslag (1996)

Serien EnhetenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ "KJELL E GENBERGS DECKARSIDOR". Arkiverad 9 maj 2013 hämtat från the Wayback Machine. Keg.se. Läst 22 februari 2013.
  2. ^ Folkbokföringsdata. Ratsit.se. Läst 22 februari 2013.
  3. ^ ”Brådstörtat mord | DAST Magazine”. www.dast.nu. http://www.dast.nu/novell/bradstortat-mord. Läst 18 mars 2016. 
  4. ^ ”Ben Hogan rider igen, del 3: Dialogen, textmängden och sidornas luftighet | DAST Magazine”. www.dast.nu. http://www.dast.nu/artikel/ben-hogan-rider-igen-del-3-dialogen-textmangden-och-sidornas-luftighet. Läst 18 mars 2016. 
  5. ^ [a b] ”Ben Hogan rider igen | DAST Magazine”. www.dast.nu. http://www.dast.nu/artikel/ben-hogan-rider-igen. Läst 18 mars 2016. 
  6. ^ ”Ben Hogan rider igen, del 2: Ramhandlingen | DAST Magazine”. www.dast.nu. http://www.dast.nu/artikel/ben-hogan-rider-igen-del-2-ramhandlingen. Läst 18 mars 2016. 
  7. ^ ”Ben Hogan rider igen, del 4: De namngivna karaktärerna | DAST Magazine”. www.dast.nu. http://www.dast.nu/artikel/ben-hogan-rider-igen-del-4-de-namngivna-karaktarerna. Läst 18 mars 2016. 
  8. ^ "Ben Hogan / Matt Jade". Libris.kb.se. Läst 22 februari 2013.
  9. ^ Den ensamme galningen (Genberg intervjuad av Jon-Egil Forness) Johannebergsbladet nr 5, 1996, sid 4. Läst 3 augusti 2018
  10. ^ "Genbergs nya gör avstamp på Sveavägen 1986" (Björn Vinberg). Dast-magazine nr 4, 1995, sid 32. MBAB, Bromma, 1995 ISSN 0345-2255
  11. ^ Mi (2009-04-20): "Hela intervjun med Kjell E Genberg". Deckarhuset.se. Läst 22 februari 2013.
  12. ^ "Bokmässan förbrödrar : Förläggare och författare tonar ner sin avtalstvist", Arbetet Nyheterna 22 oktober 1998, sid 15 (Guillou, Genberg, Segerstedt-Wiberg med flera), debattartikel av Alice Radomska
  13. ^ "Kjell Genberg: Ingen debutant". Dast.nu, 23 november 2011. Läst 22 februari 2013.
  14. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011),
  15. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).

KällorRedigera

Externa länkarRedigera