Sydkinesiska havet
Sydkinesiska havet, eller Sydkinesiska sjön, är ett bihav till Stilla havet och utgör del av det Australasiatiska medelhavet.[1]
Etymologi redigera
Området går under flera namn. I Kina kallas det Södra havet (Nán Hǎi), i Vietnam Östra havet (Bien Dong) och i Filippinerna ibland Luzónhavet (Dagat Luzon).[2] De flesta länderna använder det från början europeiska namnet Sydkinesiska havet, däribland Indonesien (Laut China Selatan).
Historia redigera
Havet har använts som transportväg i alla tider. Det har använts av européer sedan portugiserna utforskade området i början på 1600-talet. Sydkinesiska havet är idag den näst mest använda sjövägen i världen. Av världens årliga handelstonnage passerar mer än hälften genom Malackasundet, Sundasundet och Lomboksundet. I regionen finns olja; bekräftad mängd är omkring 1,2 km³ och den totala mängden uppskattas vara 4,5 km³. Det finns en uppskattad mängd på omkring 7 500 km³ naturgas.
Geografi redigera
Området omfattar en yta av ca 3 000 000 km² och sträcker sig från norr till söder mellan Singapore och Taiwansundet och från väst till öst mellan södra Kina och Filippinerna. Sydkinesiska havet är det största havsområdet efter oceanerna.
Nationer och territorier:
Större områden:
Anambasöarna
I Sydkinesiska havet finns mer än 200 öar och revområden, bland annat:
Referenser redigera
- ^ ”Australasiatiska medelhavet”. © NE Nationalencyklopedin AB. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/australasiatiska-medelhavet. Läst 20 januari 2016.
- ^ John Zumerchik; Steven Laurence Danver (2010). Seas and Waterways of the World. sid. 245. https://books.google.se/books?id=IBKoUXrF5p0C&pg=PR259
Externa länkar redigera