Kinas kejserliga harem

beskrivningen av kejsaren av Kinas gemålers gemensamma hushåll

Det Kejserliga haremet i Kina, i Kina endast kallat huogong ('det bakre palatset'),[1] är den vanliga, förenklade beskrivningen av kejsaren av Kinas gemålers gemensamma hushåll. Det sista kejserliga haremet inhystes i den förbjudna staden i Peking fram till att det kejserliga hovet upplöstes år 1924 och palatset tömdes på sina innevånare.

Historik redigera

Det kejserliga haremet har existerat under hela kejsardömet Kinas tusentals år gamla existens, och spelat en stor roll i Kinas politik, särskilt kring tronföljdsordningen.

Åtminstone sedan handynastins tid tyder arkeologin på att det i byggnader började förekomma separata delar av hus för kvinnor och män, och könssegregation, med ursprung i könens skilda arbetsuppgifter som höll den åtskilda under det dagliga arbetet, började motiveras med moral och religiös ideologi, då det förhindrade chanser till äktenskapsbrott respektive ansågs upprätthålla samhällsbalansen gudomligt föreskriven mellan jin och yang.[2]

Haremet har organiserats enligt många olika komplicerade system under dynastiernas gång, och kvinnorna har rangordnats enligt skiftande och komplicerade hierarkier som också ofta har avgjort deras barns möjligheter i tronföljdsordningen. Förenklat sett har kejsarens kvinnor dock alltid indelats i de tre kategorierna kejsarinnor (av vilka det normalt bara fanns en enda), gemåler (motsvarande hustrur av olika grader och titlar), och konkubiner (även dessa med olika grader och titlar). Utöver dessa fanns hovdamer och palatspigor av olika rang, som ibland kunde befordras till att bli konkubiner och hustrur.

Kvinnornas hushåll var som regel avskilt från det övriga palatset, och dess manliga personal bestod oftast av eunucker. Graden av avskildhet har växlat under olika tidsperioder. Kvinnorna har sällan varit helt avskilda från kontakt med män, på det sätt som förekommit i muslimska harem, även om kontakten varit strikt reglerad. Kvinnor har till skillnad från kvinnorna i muslimska harem kunnat framträda offentligt och närvara vid olika högtider och ceremonier.

Se även redigera

Källor redigera

  1. ^ MacMahon, Keith (2013), Women Shall Not Rule: Imperial Wives and Concubines in China from Han to Liao, Rowman & Littlefield
  2. ^ Hinsch, Bret. “The Origins of Separation of the Sexes in China.” Journal of the American Oriental Society, vol. 123, no. 3, 2003, pp. 595–616. JSTOR, https://doi.org/10.2307/3217752. Accessed 20 Dec. 2022