Khorgos Gateway
KTZE-Khorgos Gateway (kazakiska: Жаркент мешіті, "Zharkent meschiti", ryska: Жаркентская мечеть, "Zjarkentskaja metjet") är en torrhamn med omlastningterminal för containrar vid Khorgos och Nurkent i Kazakstan, omedelbart vid gränsen till Kina. Den ligger också omedelbart vid järnvägsstationen Altynkol.
Torrhamnen i Khorgos byggdes upp samtidigt med färdigställandet av Jinghe–Yining–Khorgosjärnvägen i Xinjiang i Kina och järnvägen mellan Almaty och Altynkol. Den togs i drift 2015.
Omlastningen görs mellan godsvagnar på den bredspåriga kinesiska järnvägen och godsvagnar på den bredspåriga kazakiska järnvägen och tvärtom. Omlastningen sker mellan parallella spår med hjälp av tre spårbundna portalkranar från "Wuxi Huadong Heavy Machinery Co" (HDHM), vilka kan vardera lyfta en container på 41 ton.
Det uppges att 2017–2020 i genomsnitt två frakttåg per vecka omlastas i Khorgas torrhamn.
Fjärrtransportjärnvägar redigera
Khorgas torrhamn är en länk i ett par av de transkontinentala järnvägsprojekt som ingår i den kinesiska infrastrukturprojektkonceptet Belt and Road Initiativ.
Den normalspåriga Jinghe–Yining–Khorgosjärnvägen byggdes klar 2009 och erbjuder järnvägsförbindelse från Khorgas via Ürümqi till östra Kina. Passagerartåg började gå 2013 till Ürümqi.
År 2011 färdigställdes i Kazakstan en 293 kilometer lång bredspårig järnväg från gränsen vid Khorgas till Zhetygenterminalen nära Almaty) och i december 2012 sammanknöts spåren i Kina och Kazakstan.
Exempel på fraktleder redigera
En av frakttransportlederna är mellan Yiwu 300 kilometer söder om Shanghai i Kina och Deutsche Bahns terminal i Barking i östra London. Det är en omkring 12.000 kilometer lång sträcka i nio länder, som började trafikeras i januari 2017 och tar 18 dagar.[1] Den går från Khorgas via Almaty, Astana, Jekaterinburg, Kazan, Moskva, Minsk, Warszawa, Berlin, Aachen, Calais och Kanaltunneln. Omlastning från bredspår till normalspår sker i Siemianówka i Polen.
En annan led går mellan och Teheran i Iran. Den går från Khorgas via Almaty, Tasjkent och Arya i Kazakstan, Samarkand och Buchara i Usbekistan, Baýramaly i Turkmenistan och Mashhad i Iran. Det första frakttåget gick 2016.[2]
Ägande redigera
Majoritetsägare i Khorgas torrhamn är det kazakiska statliga järnvägsföretaget Kazakhstan Temir Zholy. I maj 2017 såldes 49 % till två kinesiska företag: statliga Cosco Shipping (24,5 %) och statliga Lianyungang Port Holdings Group (24,5 %).[3] Terminalen drivs av Dubais statliga Dubai Ports World.[4]
Källor redigera
- The Dry Port of Khorgois: Zone Overview på www.adrianoplegroup.com dem18 april 2019, läst den 3 maj 2020]
- China’s Ambitious New ‘Port’: Landlocked Kazakhstan i New York Times den 1 januari 2018
- Belt and Road Initiativ: Khorgos: the biggest dry port in the world — A visual explainer, publicerad av South China Morning Post 2017, läst den 3 maj 2020]
Noter redigera
- ^ Belt and Road Initiativ: Plugging China into Europe — A visual explainer, publicerad av South China Morning Post 2017, läst den 3 maj 2020
- ^ Belt and Road Initiative: The railway to Iran – A visual explainer, publicerad av South China Morning Post 2017, läst den 3 maj 2020
- ^ Cosco acquires dry port in Kazakhstanfollowing Obor staretgy på "Port Today" 2017, läst den 3 maj 2020
- ^ The Khorgos Hype on the Belt and Road i The Diplomat den 27 september 2019