Öppna huvudmenyn

Kexholms län var ett förvaltningsområde som omfattade de delar av Karelen som låg väster och nordväst om Ladoga.

Kexholms län
Käkisalmen lääni (finska)

1617–1721


Vapen

Huvudstad Kexholm
(num. Priozersk
i Ryssland)



Bildades 1617
 – bildades genom Freden i Stolbova
Upphörde 1721
 – upphörde genom Freden i Nystad
 – uppgick i Kymmenegårds och Nyslotts län samt delar tillföll Ryssland

Historisk bakgrundRedigera

År 1278 erövrade novgoroderna området kring Kexholm och därefter var invånarna skattskyldiga till Novgorod och lydde under Novgorods episkopat. De minsta territoriella enheterna på grundnivån, pogost, grundades efter det. En pogost styrdes av prästen och byns äldste. Hela området torde ha uppdelats i pogoster före 1323 då Nöteborgsfreden slöts. Pogosterna var skatteområden av både kyrklig och civil natur. Deras införande ledde till revolter 1314 och 1337.[1] Under Novgorods tid var dess territorier indelade i femtedelar och Karelen tillhörde Vodskoi pjatina (femtedel) och inom den till Korelska polovina (hälft). Efter Moskvas erövring av Novgorod 1478 indelades territoriet i kretsar och den västra delen av ryska Karelen blev då Korelskij ujezd (krets). En territoriell beskattning infördes i området. Moskva lät avrätta många av de karelska stormännen och deras jordar gavs som förläning åt ryska stormän. Lokalförvaltningen sköttes dock inte längre av länsherrar utan från ett kontor i Novgorod. En hel del land ställdes också till förfogande för det moskovitiska furstehovets underhåll. Huvudort i kretsen var staden Kexholm.[2]

Ett svenskt landRedigera

I oktober 1580 angrep svenskarna under Pontus de la Gardie Kexholm och fästningen kapitulerade. Den svenska ockupationsförvaltningen leddes av en ståthållare och två slottshövdingar. År 1587 stabiliserades den lägre förvaltningen i tre fögderier. De ortodoxa bönderna hade flytt eller tvingats flytta över till den ryska sidan och för att säkra slottets försörjning inledde Sverige en kolonisation av området. [3] I ett avtal 1609 mellan Sverige och Ryssland om vapenhjälp till tsaren mot hans inre motståndare avtalades bland annat att Kexholms stad och län överläts till Sverige för eviga tider. Det året kunde svenskarna inte överta området men år 1611. Genom freden i Stolbova 1617 blev Kexholms län erkänt svenskt.[4]

År 1618 beslöt den svenske kungen att hyra ut Kexholms län till befälhavaren Jakob de la Gardie, som skulle bära upp kronans skatter och inkomster och fick exportera varor tullfritt. I gengäld skulle han betala en låg hyra till kronan, ansvara för att fästningarna hölls i skick och genom sina anställda ansvara för områdets förvaltning. [5] I slutet av år 1618 utnämndes Henrik Månsson (Spåra) till ståthållare på Kexholms slott och län. Han tjänade som sådan till år 1636. En annan ståthållare fanns på Nöteborg och de skulle övervaka De la Gardies förvaltning och ansvara för den nya svenska rättsorganisationen med lagmän och häradsdomare samt leda slottsgarnisonerna.[6] År 1629 återgick Kexholms läns förvaltning till kronan. Då utsågs en gemensam generalguvernör för de erövrade provinserna i öster. Ett undantag utgjorde åren 1637–1640 då länet lydde under generalguvernören i Finland Per Brahe den yngre.[7] Kyrkligt tillhörde länet Viborgs stift. Länet fick aldrig representation i den svenska riksdagen. Genom freden i Nystad 1721 överlät Sverige nästan hela Kexholms län till Ryssland och området förvandlades till Kexholms provins. Av området bildades år 1744 tillsammans med de i freden i Åbo av Sverige erhållna provinserna Viborgs guvernement. Efter freden i Fredrikshamn 1809 förenades det s.k. Gamla Finland med Storfurstendömet Finland och bildade därefter Viborgs län.[8]

Svenska besittningar

Sveriges historia

LandshövdingarRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Saarnisto 2014 s. 495, 500, Korpela 2004 s. 62, 64, 74–75 237–239
  2. ^ Korpela 2004 s. 208–214, Katajala 2010 s. 47–48
  3. ^ Katajala 2010 s. 173–177
  4. ^ Katajala 2010 s. 206–215
  5. ^ Katajala 2010 s. 243–244
  6. ^ Katajala 2010 s. 244
  7. ^ Katajala 2010 s. 248, 267, 287
  8. ^ Karonen 2013 s. 12
  9. ^ Henrik Månsson
  10. ^ Carl von Scheiding

LitteraturRedigera

  • Saarnisto, M. et al: Viipurin läänin historia I. Karjalan synty (Viborgs läns historia I. Karelens uppkomst), Keuruu 2014
  • Korpela, J: Viipurin läänin historia II. Viipurin linnaläänin synty (Viborgs läns historia II. Viborgs slottsläns tillkomst), Jyväskylä 2004
  • Katajala, K. et al: Viipurin läänin historia III. Suomenlahdelta Laatokalle (Viborgs läns historia III. Från Finska viken till Ladoga), Porvoo 2010
  • Karonen, P. et al: Viipurin läänin historia IV. Vanhan Suomen aika (Viborgs läns historia IV. Gamla Finlands tid), Keuruu 2013