Kerivoula krauensis är en fladdermus i familjen läderlappar som förekommer på Malackahalvön i Sydostasien.[1]

Kerivoula krauensis
Status i världen: Kunskapsbrist[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteKerivoula
ArtKerivoula krauensis
Vetenskapligt namn
§ Kerivoula krauensis
AuktorFrancis, Kingston & Zubaid, 2007
Utbredning
Fyndplatser
Hitta fler artiklar om djur med

Arten upptäcktes för första gången under tidig 2000-talet i Krau Wildlife Reserve på Malackahalvön i Malaysia. Året 2014 hittades ytterligare en individ på samma halvö i södra Thailand. De flesta exemplar fångades med slöjnät i undervegetationen av regnskogar. Näten var uppställda intill vattenansamlingar och i områden utan öppet vatten.[1][2] En annan studie från 2014 hittade exemplar av arten på södra Sumatra.[3]

Individerna från Malaysia hade en kroppslängd (huvud och bål) av 3,8 till 3,9 cm, en svanslängd av 3,4 till 3,7 cm och en vikt av 2,7 till 3,2 g. Exemplaret från Thailand var utan svans 3,2 cm lång, svanslängden var 3,3 cm och vikten var 3,2 g. Kerivoula krauensis har 2,9 till 3,1 cm långa underarmar, 1,2 cm stora öron och cirka 0,7 cm långa bakfötter. Den långa och ulliga pälsen bildas på ovansidan av bruna hår med gula spetsar och undersidans hår är mörkbruna med ljusgråa spetsar. Kännetecknande är en gul körtel mellan varje öga och nosen. På svansflyghuden förekommer några glest fördelade hår.[2]

Djuret jagar med hjälp av ekolokalisering. Honor som var dräktiga registrerades i februari och april.[2]

Antagligen utgör skogsavverkningar ett hot. IUCN lister arten med kunskapsbrist (DD).[1]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d] Chiozza, F. 2008 Kerivoula krauensis . Från: IUCN 2008. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 17 mars 2019.
  2. ^ [a b c] Douangboubpha et al. (2014). ”The discovery of Kerivoula krauensis in southern peninsular Thailand”. Songklanakarin J. Sci. Technol. 36 (5): sid. 577-582. Arkiverad från originalet den 22 april 2018. https://web.archive.org/web/20180422231241/http://rdo.psu.ac.th/sjstweb/journal/36-5/36-5-13.pdf. Läst 17 mars 2019. 
  3. ^ Huang et al. (2014) A recent bat survey reveals Bukit Barisan Selatan Landscape as a chiropteran diversity hotspot in Sumatra