Öppna huvudmenyn

Keloid (plural keloider) är en typ av ärr[1] som kan uppkomma vid vävnadsskada. En keloid kan växa okontrollerat och helt plötsligt börja klia eller göra ont. Ungefär 1 på 1000 personer har anlag för keloidbildning vid vävnadsskada. Individer med mörkare hudtyp av afrikanskt ursprung har en större benägenhet för keloider än vita européer. Barn är också känsligare än vuxna.[2]

Keloid
Postoperativ keloid på en handled.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10L91.0
ICD-9701.4
Medlineplus000849
eMedicinearticle/1057599  article/1298013
MeSHsvensk engelsk
Keloidbildning på örsnibben

Keloider uppkommer oftast vid öronen, i ansiktet, på övre delen av bröst, rygg och axlar, vid ljumsken och annan mjuk och känslig hudvävnad.

Innehåll

BehandlingRedigera

Den rekommenderade behandlingen är tryckbehandling med kompressionsförband eller behandling med silikonplatta. Andra behandlingsmetoder finns, som steroidinjektioner med kortison som ofta användes tidigare. Patientens ålder är en viktig parameter i urvalet av lämplig behandling. Framför allt försöker man också verka förebyggande genom att bedöma föreliggande risker och i sådana fall begränsa kirurgiska ingrepp så långt det är möjligt.

Om man kirurgiskt skulle försöka skära bort keloiderna skulle kroppen svara med att bilda ännu mer keloidvävnad vilket skulle förvärra tillståndet.

ÖvrigtRedigera

Keloider var kända redan 1700 f.Kr av egyptiska kirurger, och åkomman finns omnämnd i papyrus som beskriver kirurgiska ingrepp. Baron Jean Louis Alibert (1768-1837) myntade begreppet keloid år 1806. Han valde först att kalla det för cancroide, men ändrade senare namnet till cheloide för att ingen skulle missta det för cancer. Ordet kommer av grekiskans chele, "hov", här i betydelsen kräftklo, och ändelsen -oid, "liknande".

Ett klassiskt exempel på förväxling är ärr (latin cicatrix) efter skärsår eller dylikt vid ytligt skadad hud. Även ett smycke inbäddat i huden, vid så kallad piercing eller liknande, kan misstas för en keloid.

Med keloid menas äkta bindvävstumör, en störning i sårläkningsprocessen. Keloidbildning kan uppstå oberoende av lokalisering.

Från perioden 1878–1914 finns 32 dokumenterade fall av keloider, vilket innebär att det var en relativt ovanligt åkomma.[3]

ReferenserRedigera

Se ävenRedigera