Öppna huvudmenyn

Karmosinfink

asiatisk fågelart
(Omdirigerad från Karmosinrosenfink)

Karmosinfink[2] (Agraphospiza rubescens) är en bergslevande asiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]

Karmosinfink
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Blanford's Rosefinch - Sela Pass - Arunachal Pradesh - India FJ0A8105 (34145295572).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteAgraphospiza
ArtKarmosinfink
A. rubescens
Vetenskapligt namn
§ Agraphospiza rubescens
Auktor(Blanford, 1872)
Synonymer
  • Karmosinrosenfink
  • Carpodacus rubescens
Hitta fler artiklar om fåglar med

KänneteckenRedigera

UtseendeRedigera

Karmosinfink är en 15 centimeter lång kompakt fink med rätt tunn näbb. Hanen är övervägande karmosinrosa, undertill med en gråaktig anstrykning, och påfallande ostreckad jämfört med liknande arter, framför allt rosenfinken. Den saknar också både ögonbrynsstreck, vingband och kontrasterande kanter på tertialerna. Även honan är ostreckat gråbrun med rödaktig eller olivfärgad övergump och övre stjärttäckare.[4]

 
Hane över, hona under.

LäteRedigera

Karmosinfinken levererar en högljudd melodisk sång, ofta från en trädtopp, bestående av upprepade trenotsfraser.[5]

Utbredning och systematikRedigera

Arten förekommer i barrskogar från Nepal till sydöstra Tibet och sydvästra Kina.[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

SläktestillhörighetRedigera

Tidigare placerades karmosinfinken bland rosenfinkarna i Carpodacus. Efter DNA-studier[7][8] som visar att den endast är avlägset släkt. Istället tillhör den en grupp finkar där bland annat domherrar, ökentrumpetare och alpfinkar ingår. Av den anledningen har den därför lyfts ut till ett eget släkte, Agraphospiza. Närmast släkt är den med de asiatiska arterna rhododendronfink (Callacanthis burtoni) och epålettfink (Pyrrhoplectes epauletta).

LevnadssättRedigera

Karmosinfinken återfinns i öppningar i barr- eller blandskog,[4] på mellan 1500 och 4000 meters höjd.[1] Födan är dåligt känd, men tros bestå av små frön. Den födosöker på marken och uppträder i par under häckningssäsongen, i flockar om upp till 30 individer vintertid. Fynd av hanar i sydöstra Tibet med svullna testiklar i början av februari antyder att den inleder häckning tidigt.[5]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population som tros ha stabil utveckling och inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Den beskrivs dock som fåtalig, sällsynt och dåligt känd.[9]

NamnRedigera

Arten kallades tidigare karmosinrosenfink på svenska men blev tilldelad ett nytt namn efter DNA-studier som visar att den inte är nära släkt med rosenfinkarna.

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Agraphospiza rubescens Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  4. ^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ [a b] Clement, P. (2018). Blanford's Rosefinch (Agraphospiza rubescens). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61384 9 oktober 2018).
  6. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  7. ^ Zuccon, D., Prys-Jones, R., P.C. Rasmussen, and P.G.P. Ericson (2012), The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae), Mol. Phylogenet. Evol. 62, 581-596.
  8. ^ Tietze, D.T., M. Päckert, J. MArtens, H. Lehmann, and Y.-H. Sun (2013), Complete phylogeny and historical biogeography of true rosefinches (Aves: Carpodacus), Zool. J. Linn. Soc. 169, 215-234.
  9. ^ Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.

Externa länkarRedigera